Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Ett värdigt avslut …eller början på något nytt?

FVI Sekreterare

Vår insats inom ramen för EU´s OPERATION ATALANTA i Adenviken, ME03, avslutades den 6 augusti och i söndags återvände HMS Carlskrona till sin hemmahamn i Karlskrona med en mycket värdig hemkomstceremoni och medaljutdelning.

Redan långt innan fartyget kunde ses bakom Söderstierna kunde vi som samlats vid kajen i örlogsbasen höra de avlägsna salvorna när svensk lösen utväxlades mellan HMS Carlskrona och Kungsholms fort. En halvtimme senare passerade fartyget, eskorterad av en HKP15 och två bogserbåtar, den yttre piren där försvarsministern, FM GD, C INS, MI och vi förbandschefer samlats för att ge en första välkomsthälsning. Från riggen vajade en blågul ”hemlängtan” som sträckte sig ända tillbaka till helikopterdäck, dvs en vimpel vars längd beror på hur länge fartyget varit ute.

Försvarsminister Karin Enström och Generaldirektören för Försvarsmakten Peter Sandwall tittar på när HMS Carlskrona löper in till sin hemmahamn

Försvarsminister Karin Enström och Generaldirektören för Försvarsmakten Peter Sandwall tittar på när HMS Carlskrona löper in till sin hemmahamn

Med hela besättningen uppställda på däck lade fartyget till och som traditionen bjuder gick fartygschefens hustru och barn först ombord för att mera konkret hälsa välkommen hem.

ME 03 2 l

Efter kramkalas och lunch genomfördes en stämningsfull medaljceremoni i parken vid Amiralitetskyrkan med bland annat tal av försvarsministern och MI samt med musik från Marinens musikkår.

ME 03 5 l

 

Nu kanske ni som läsare undrar varför detta skrivs i en FV-blogg. Borde inte den här händelsen återges i Marinbloggen?

Jag är säker på att den gör det, men jag vill med detta peka på att Försvarsmaktens helikopterverksamhet är synnerligen gränsöverskridande. Faktum är att vi i princip inte alls verkar luftoperativt, förutom att vi är flygande och därmed samordnas med all annan flygverksamhet vid en insats.

Helikopter utgör en sjö- och/eller marktaktiskt resurs.

Det har varit på det sättet sedan helikoptern kom till Försvarsmakten i mitten av 50-talet och det är fortfarande så, det vittnar inte minst våra insatser om. Vi är i Afghanistan sedan april 2010 med resurser för transport av skadade till stöd i första hand för de markoperativa förbanden i RC N och i och med HMS Carlskronas hemkomst avslutas den andra svenska ”ME-insatsen” i Adenviken där helikopter varit baserad ombord på fartyget. Det stod klart redan vid ME02 att helikoptern utgjorde en väsentlig effekthöjare ombord. Radien på det område runt fartyget som kunde kontrolleras utökades mångdubbelt och tiden från upptäckt till att man kunde agera nedgick kraftigt.

I och med ME03 har det tagits ytterligare steg mot den ”organiska helikoptern”, dvs ett fullt ut integrerat system ombord på fartyget där såväl helikopter som personal ingår.

Jag ska inte föregå den utvärdering av ME03 som nu kommer att göras, men vi kan redan nu konstatera att detta är rätt väg att gå och att helikoptern i allra högsta grad bidragit till alla de framgångar som kantat HMS Carlskronas väg under insatsen.

Nu gäller det att ta denna erfarenhet vidare in i det nationella perspektivet. Vi förfogar idag över 8st lätta sjöoperativa helikoptrar, HKP15. Från och med nästa år kommer vi att börja flyga med HKP14 på 3.hkpskv i Ronneby och de fullt ut sjöoperativa HKP14 kommer året därpå. En moderniserad helikopterpark medger också förändrade uppgifter och förändrad taktik. Det är här viktigt att klarlägga att det ännu inte skett några förändringar avseende baseringen av helikopterbataljonen vid nationell sjöoperativ insats. Vi skall, i likhet med det gamla marinflyget, gruppera på land och verka till sjöss. Denna taktik kräver som alla förstår såväl rörlighet som fältmässighet då det inte får bli för långa anflygningssträckor till de sjöstridsförband som helikoptrarna skall samverka med.

Det faktum att Hkpbat inte längre förfogar över egna basresurser utan hänvisas till FV Basbat som i sin tur dessutom skall tillse att freds- och krigsbaserna fungerar för stridsflyget, som utgör en strategisk resurs, gör att ombordbasering mer och mer framstår som ett lämpligt alternativ. Vi har dock nått vägs ände vad det gäller möjlighet till effektiv och uthållig basering ombord på marinens fartyg. Fartygens infrastruktur och storlek sätter begränsningar. Varken Visbykorvetterna eller HMS Carlskrona har hangar, vilket kraftigt försvårar underhållstjänst och klargöring av helikoptern ombord, något som är nödvändigt en regnig och blåsig natt i november långt ute i Östersjön. Dessutom kan inget av dessa fartyg ta ombord en medeltung helikopter, vilket är det system som utgör kärnan i den sjöoperativa helikopterverksamheten. Här måste anskaffningen av såväl ett anpassat stödfartyg som ett nytt och större stridsfartyg ges utrymme i materielplanerna. Det finns också en risk för obalans mellan sjö- och markoperativa medeltunga helikoptrar i Försvarsmakten. En omfördelning och modifiering måste göras så att vi får minst 9st HKP14 fullt utrustade för sjöoperativ verksamhet. Vi kommer i så fall ändå att förfoga över totalt 24st medeltunga helikoptrar för den markoperativa verksamheten, vilket bör vara tillräckligt. Vi måste dessutom vidmakthålla och utveckla den taktiska kompetensen hos besättningar och stabspersonal inom Hkpbat för de uppgifter vi har i vår samverkan på marken och till sjöss. Jag vill gå så långt att jag också förväntar mig att personal vid Hkpbat med taktiskt eller stridstekniskt ansvar ges möjlighet att läsa sjö- eller marktaktisk/-operativ inriktning vid den nivåhöjande utbildningen på Karlberg och/eller FHS.

Vi har med draghjälp av insatserna i Adenviken kommit väldigt långt i återtagandet och utvecklingen av sjöoperativ helikopterförmåga. På grund av att stora resurser ännu är bundna i Afghanistan har vi en lite längre bit att gå vad det gäller nationell samverkan med arméns förband.

Låt ME03 bli en milstolpe i den fortsatta utvecklingen. Skapa förutsättningar för en mer uthållig och robust basering ombord på marinens fartyg samt möjliggör ombordbasering av medeltunga helikoptrar. Dessa åtgärder skulle bädda för fortsatt framgångsrika insatser till sjöss, så väl nationellt som internationellt.

 

Öv Magnus Westerlund, C Hkpflj

 

 

 

 

 

 

Officiell blogg

Chefer i flygvapnet kommenterar och lyfter frågor och idéer för diskussion. Det här är en formell myndighetsblogg från Försvarsmakten.

14 kommentarer

  • FV-sergeanten 24 september 2013 09:14

    Det hade varit intressant att se C hkpflj kommentera den mycket lästa och kommenterade inläggsserien på Skippers blogg avseende prioriteringen av "integrationen" hkp15-Visby.

  • FV-sergeanten 24 september 2013 09:12

    OK Magnus, samverkan vore givetvis bra att öva. Som sagt, fbb är en bra bit ifrån att komma ur sina fredsgrupperingar och sina "produppgifter", så det lär tyvärr dröja. Men det är givetvis högst nödvändigt.

    Du skrev i tidigare kommentar "något att titta på och kanske UTVECKLA SOM ETT ALTERNATIV till FV-basbat". Alltför många i FM, även på beslutsfattande positioner, verkar resonera på det viset i olika sammanhang, vilket jag tycker är högst obra, både som skattebetalare och som en trogen del av FM IO14. Därav mitt genuint upprörda svar.

  • M Sve 23 september 2013 09:13

    @FV-serg
    Med samgruppering menar jag inte att man tar över funktioner utan merutnyttjar befintliga. Flygbasbat stod för flygsäkerhet, flygbränsle etc, för övrigt nyttjade man annat förbands infrastruktur "mat o potatis". Tror att det förr i tiden kallades samverkan.

  • FV-sergeanten 20 september 2013 09:04

    @Magnus Svensson

    Det är just detta som är problemet. Det finns en IO14 med Krigsförbandsspecifikationer där man bestämt vilka förmågor och resurser olika förband ska ha. Personal, ekonomi och materiel är avstämd för att detta ska fungera. Sedan låter man delar av IO14 hamna på efterkälken i utvecklingen (exbvis flygbasbat) och vips så börjar andra förband "ta över" ett annat förbands uppgifter! Med resultatet att ny personal, utbildning och materiel tillförs som egentligen skulle finnas där den var tänkt från början!!!

    Någon j-a ordning får det väl ändå vara? Var är KFA flygbasbat!?!?

  • Magnus Svensson 19 september 2013 10:35

    3.e skvadronen har vid ett par tillfällen samgrupperat med rörligt marint underhållsledningskompani ur marinbasen, med ett bra resultat. Genom att samgruppera minskar man anflygningstider, har tillgodosett "maslov" behoven, (äta, sova, bo), och samverkat med sambands materiel och sb personal. Det som inte, i nuläget kan tillgodoses är flygspecifika saker som drivmedel, reservdelar och vapen/ammunition. Detta kanske kan vara något att titta på och kanske utveckla som ett alternativ till FV-basbat.
    M Sve

  • FV-sergeanten 18 september 2013 00:24

    Jag tycker att följande blogg-inlägg kompletterar den diskussion som förts i det här blogg-inlägget. Relevanta frågeställningar?

    http://navyskipper.blogspot.se/2013/09/gastinlagg-att-anvanda-pengar-till-ratt.html

  • chefenhkpflj 12 september 2013 19:43

    @FV-sergeanten
    Det är helt klart en utbredd okunskap och den grundar sig på att det var mycket längesedan den rörliga bastjänsten för ett helikopterförband övades fullt ut.
    Du har helt rätt i att det samövades inför BG11 men om du har den grupperingsformen på näthinnan kan du snabbt glömma den.
    BG11 skulle kunna verka inom ramen för en mulitnationell insats med en relativt lågteknologisk motståndare utan någon större möjlighet att påverka oss från luften. Därför grupperades hela EAW på Hagshult som ett romerskt härläger med omaskerade tält på prydliga rader i ett område omgärdat av staket och vakttorn.

    Den rörliga bastjänst jag menar krävs för helikopterbataljonen måste vara anpassad för det nationella försvaret mot en högteknologisk angripare.
    I mitten av nittiotalet tog vi fram och övade ett baskoncept för de rörliga marina helikopterdivisonerna (jmf med dagens hkpskv) En sådan division hade ett 90-tal fordon varav huvuddelen utgjordes av tunga lastbilar. Baskompaniet i divisionen innehöll minst två insatsplutoner, en fältarbetspluton, en trosspluton samt en räddningstropp. HkpUhkompaniet innehöll bland annat drivmedelspluton och ammunitionstropp. Med dessa resurser kunde man förflytta sig upp till 40 mil/dygn, genomföra en fullständigt spridd och maskerad T-basgruppering utan krav på förberedd infrastruktur (jmf med dagens FOB), avdela TOLO (jmf med FARP) för att stödja helikoptrarna med drivmedel och trorpeder i närheten av de områden företagen genomfördes samt kunna ombasera T-basen ungefär var fjärde dygn.
    Arméflyget hade givetvis motsvarande förbandsstruktur och förmåga.
    Mig veterligt har denna typ av rörlig bastjänst aldrig övats under 2000-talet.
    Det är inte mycket som var bättre förr, men här har vi faktiskt ett exempel på något som var det.

    Det finns många orsaker till varför vi under nästan 20 år inte hittat tillbaka till denna förmåga, men skall vi tala om nationella operationer värda namnet måste vi börja utveckla oss i den riktningen. Den utvecklingen kan vi bara göra tillsammans inom FV och i nära samverkan med sjö- och markstridskrafterna.
    ....och det är ni som är yngre officerare som skall bära med er den här förmågan in i framtiden.

  • FV-sergeanten 10 september 2013 22:58

    Överste, tack än en gång för ett mycket lärorikt inlägg. Jag har lärt mig mycket av detta och hela dialogen.
    Att FARP blivit ett modeord beror kanske på en utbredd okunskap? Sedan hkpbat basdelar skars bort och uppgifterna "överfördes" till basbat, har vi någon gång övat basering/baskoncept tillsammans? BG11 kanske, annars? Kanske förbandens chefer och respektive KFA behöver samarbeta mer? Kanske borde vi öva mer tillsammans?

  • chefenhkpflj 10 september 2013 10:23

    @ FV-sergeanten

    FARP har tydligen blivit ett modeord inom FV Basbat och verkar anses vara den slutgiltiga lösningen på Helikopterbataljonens behov av rörlig bastjänst.
    Inget kunde vara mera fel. FARP (Forward Armament and Refueling Point) är bara en del av ett rörligt baskoncept. Låt säga att vi avdelar 4 HKP14 och 4 HKP15 för att stödja sjöstridskrafterna under ca 12 dygn i Stockholms skärgård och kusten upp mot Gävle. Då kommer den styrkan att behöva baseras på lämpligt ställe i Uppland och ha beredskap att kunna ombaseras om hotbilden tvingar dem till det eller om sjöstridskrafterna förflyttar sig så långt bort på sjöhavet att anflygningssträckorna börjar bli för långa. Inom den sjöstrid som kommer att bedrivas under de aktuella 12 dygnen genomför helikoptrarna ett antal olika företag. Ett exempel på det kan vara ubåtsjaktföretag i yttre delarna av norra Stockholms skärgård. För att ytterligare minska omloppstiderna på de två medeltunga rotar som ingår i det företaget beslutar sig helikopterskvadronchefen för att upprätta en FARP på lämpligt ställe mellan Kapellskär och Norrtälje. Denna FARP är alltså bara upprättad det dygn som just detta ubåtsjaktföretag genomförs. Därefter återgår personalen till den rörliga basen och förbereder sig för att upprätta ny FARP i ett annat område beroende på hur kommande företag ser ut.

    Tyvärr möter jag ofta synen att det räcker att helikoptrarna baseras på våra ordinarie baser och FARP löser behovet av rörlighet. Som mitt exempel belyser så fungerar inte det. Vi har för få fasta baser och avståndfet blir alldeles för långt från dem till FARParna.

    Till detta kommer även att hotbilden kraftigt kan begränsa möjligheterna för en ensam liten FARP-styrka att röra sig 30-40 mil från basen.

    Mvh

    Magnus Westerlund
    C Hkpflj

  • FV-sergeanten 9 september 2013 23:22

    Tackar för ett mycket uttömmande och bra svar. Jag är nu en klokare yrkesofficer och ska göra vad jag kan för att föra infon vidare när helst det blir aktuellt.
    Angående basbat delar i detta. Jag hoppas att KFA hkpbat och KFA flygbasbat har en tät och konstruktiv dialog för att se till att basbat utveckling går i rätt riktning i detta avseende.

  • chefenhkpflj 9 september 2013 14:48

    @ FV-sergeanten

    Tack för dina synpunkter. Jag ska försöka svara på dina frågor.

    HKP15B anskaffades för att utgöra en lätt sjöoperativ helikopterresurs, främst i samverkan med Visbykorvetterna. Den kan anvädas för havsövervakning och spaning med radar och kamera (som också har en infraröd funktion). Det går mycket bra att följa t ex mindre båtar med radarn, även om den inte är att jämföra med den radar som HKP14 kommer att ha. Vidare skall HKP15 kunna samverka med fartygen i ubåtsjakt genom att fälla passiva sonarbojar och länka signaler från dessa bojar till korvetterna. Slutligen skall helikoptern kunna användas för transporter av personal, materiel och skadade till havs.

    Avseende basering vill jag tydligt understryka att ett stödfartyg inte är att jämföra med ett helikopterhangarfartyg. Behovet av denna typ av fartyg är större än enbart för basering av helikoptrar. Förutom det tydliga behovet av stöd till korvetter och andra fartyg vid en internationell insats finns ett tydligt behov av stödfartyg i nationella operationer. Vi har inte längre en mängd marinbaser längs den svenska kusten varför alternativet till en rörlig stödresurs till havs ter sig som ett lämpligt alternativ.
    Stödfartyget skall även kunna tillhandahålla drivmedel, uh- och represurser, sjukvård samt lastutrymme vid t. ex en humanitär insats.
    Det finns en tydlig fördel att få fram de medeltunga helikoptrarna närmare det område där de skall verka. Ubåtsjakten bedrivs inte enbart kustnära, som du vill göra gällande. Man pratar om fri- och bunden ubåtsjakt. Den fria ubåtsjakten med helikopter sker oftast med en rote helikoptrar som kontinuerligt löser av varandra i ett visst område under en längre tid. Denna ubåtsjakt kan förvisso ske kustnära men skall även kunna bedrivas i direkt anslutning till territoralvattengränsen i fredstid och längre ut till havs i krigstid. Den bundna ubåtsjakten genomförs t. ex för att skydda ett eskortföretag. Ett exempel på detta kan vara transporten av militära resurser till Gotland. Här är det lämpligt att ha helikoptrarna nära det område man skall verka i för att slippa lägga tid på långa anflygningssträckor vid avlösningen mellan rotarna.
    Även jag delar uppfattningen att vi måste ha fler rörliga baskompanier för att kunna stödja helikopterbataljonens lösande av uppgifter över hela Sverige. Det är dock viktigt att dessa verkligen har RÖRLIG förmåga och är anpassade för Hkpbat krav. Oavsett om Hkpbat stödjer mark- eller sjöoperativa förband så måste man ha förmåga att gruppera under fältmässiga förhållanden där terrängen medger upprättandet av en helikopterbas och kunna omgruppera basen minst var tredje dag för att följa de förband man stödjer. Ett sådant baseringsområde kan utgöras av ett industriområde eller fält i ett skogsområde med ett sammanhängande vägsystem. Kravet på ombaseringsmöjlighet är ytterst viktigt. Helikoptern har ju inte stridsflygets räckvidd och fartresurser.

    Helikopter 14 är en mulitirollhelikopter och den sjöoprativa versionen skall även kunna verka markoperativt. Det ställer särskilda krav på besättningarna vid 3.hkpskv. Jag vidhåller att jag hellre ser att samtliga av deras 9 st HKP14 skall kunna användas både sjö- och markoperativt.
    Dessutom kommer både de sjö- och markoperativa HKP14 att kunna användas för PR/SAR.
    Att den svenska marinen enligt dig får ett krympande antal ytstridsfartyg understryker ju vikten av att ha ett flertal sjöoperativa helikoptrar och att dessa är baserade på ett sådant sätt att de optimalt kan nyttjas i sjöstriden.

    Jag avslutar det här svaret som jag inledde mitt blogginlägg:

    Försvarsmaktens helikoptrar är en sjö- och marktaktisk resurs och måste ges de bästa förutsättningarna att kunna verka i de rollerna. Det innefattar både basering ombord och rörlig fältmässig basering på land.

    Med vänlig hälsning

    Magnus Westerlund, C Hkpflj

  • FV-sergeanten 8 september 2013 19:04

    PP, som sagt: "åsikter och reflektioner". Ordet är fritt och jag kände att det börjar bli läge att ifrågasätta en del av den utveckling som sker. Finns mycket prestige och gamla djupa känslor i den här saken, eller?

    1. OK, hkp15 har alltså spaningsradar med möjlighet att ta ut och överföra måldata till våra fartyg. Det var en mycket positiv nyhet för mig! Frågan om deras roll i övrigt som sjöoperativ hkp skulle ändå vara nyttigt för en med "tydlig markoperativ vinkel" att få förklarad vidare. Bortsett från den förmåga den tillfört i Atalanta, där har den uppenbarligen gjort stor skillnad i all sin enkelhet.

    2. Jag har aldrig ifrågasatt behovet av stridsstödsfartyg, jag är övertygad om att det är fullständigt nödvändigt, särskilt när vi lagt ner så mycket av våra marina basområden. Klart jämförbart med FV situation. Dock är jag mer skeptisk till att lägga för mycket fokus på att göra det till en flytande hkp-bas. Jag anser att snabbt upprättade FARP längs kustbandet, upprättade av enheter ur FV basbatljoner, som de facto äger uppgiften, är mer flexibla, betydligt mer ekonomiska och betydligt mindre sårbara. Möt gärna de argumenten. FARP är ingen HV- eller civilist-uppgift.

    3. OK det är rimligt att utrusta alla hkp14 för SAR och sjöop. Skroven kan lösa andra uppgifter också. Synd att de inte alla kan få plats i Ronneby. Kanske kan man återupprätta Bergabasen. Men om du tyckte jag hade en något trångsynt och ryktesbaserad uppfattning om sjöoperativ vht, måste motsvarande kunna vändas åter mot dig. Markoperationer med hkp är långt mer komplext än "lyft från punkt A och landa vid punkt B". Om besättningarna inte övar markop, kommer de inte heller att kunna genomföra dessa. Om de alltmer överförs till fartygstjänst och endast samverkar med flottans enheter, kommer deras övriga kompetenser givetvis att nedgå. Återigen, 18 hkp14 och 8 hkp15 för sjöoperationer i samverkan med en flotta med kanske 7-9 operativa YS-enheter tycker jag känns obalancerat.

    Nog finns det alltför många dyra mtrl-projekt i vår FM. Är också av åsikten att fokus bör läggas på skalförsvaret och exempelvis inte i dagens trånga läge lägga pengar på uppgradering av strv 122. Men underskottet räknas i 10-tals miljarder. I det läget borde alla sträva efter effektiva lösningar och inga fler kostnadsdrivande prestigeprojekt. Att optimera ett framtida svenskt YS för nationellt försvar med ubåtsjakt, sjömålsrobot, luftvärn och en storlek anpassad efter svensk kust och skärgård är väl fortfarande prioriterat? Att kunna ha en hangar för medeltung hkp (14 eller 16), borde rimligtvis innebära att man måste göra omfattande, säkerligen dyrbara kompromisser på ett sådant koncept.

    Så att spara på Marinen är inte bara dumt, det är även oansvarigt. Men att slösa på Marinen är detsamma.

  • PP 8 september 2013 12:18

    inlägg med mycket tyckanden och en tydlig markoperativ vinkel på fikarumsryktena.
    1.ingen lögn.
    2. UBJ är en uppgift bland många. Ett stridsstödsftg medger en rörlig avancerad stödresurs för alla vapenslag.
    3. Förseningarna på Hkp14 skapar många negativa rykten. Det kommer att bli en mycket kompetent maskin som givetvis är dyr men inte i närheten av vissa andra mtrlkomp-projekt...t ex inom FV. Vad det gäller markoperativ förmåga så finns det ett helt helikoptersystem inköpt för denna förmåga. Frågar du mig borde hela parken med hkp14 utrustas för SAR och sjöoperativa uppgifter. De kan ändå lösa de markooerativa delar som krävs. T ex skjutsa sergeanter på Basbat...

    Slutligen är det två arenor som måste skötas av FM fullt ut. Havet och luften kan inte försvaras med hemvärn eller civila. Se till att prioritera de mtrl projekt som krävs för att möjliggöra bevakning och skydd av våra långa gränser vilka till stor del består av hav. Att spara mer på Marinen är inte bara dumt det är oansvarigt.

  • FV-sergeanten 5 september 2013 22:13

    Till att börja med, tack för ett intressant inlägg. Tack även för möjligheten att kommentera inlägget och därmed möjliggöra även för en försvarsintresserad 1.sgt i Flygvapnet att framföra några reflektioner och åsikter på detsamma.

    1, ang HKP15B. De 8 lätta sjöoperativa hkp15, i vilken roll är de egentligen tänkta att bidra till försvaret av Sverige inom Marinen? Vad jag förstått är deras förmågor ganska begränsade, även om vissa försök gjorts att blåsa upp deras förmåga. I en artikel på forsvarsmakten.se får man exempelvis uppfattningen att hkp15 har en spaningsradar vars radarbild överförs till Visbykorvetten. Är inte det ren lögn??? http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/I-Sverige/Tredje-sjostridsflottiljen-3sjostridsflj/26119/Helikopter-en-naturlig-del-av-sjostriden/

    2, ang basering. Översten slår här ett tydligt slag för att Flottan ska tillföras stödfartyg och större stridsfartyg med enda hänvisning till att de på så sätt ska kunna härbergera organisk medeltung hkp. Ubåtsjakt, vilket jag utgår från även i framtiden är den största och viktigaste uppgiften för sjöoperativ hkp, sker så vitt jag förstått oftast i relativt nära anslutning till kusten, knappast mitt i Östersjön. För mig en mycket märklig utgångspunkt från en företrädare för FM. Översten borde veta att vårt materielberg" redan är gigantiskt. Som företrädare för FV hade jag hellre sett Översten slå ett slag för en utökning av FV basbataljoner, med fler och anpassade rörliga kompanier, så att man kan basera hkp (och som bonus, även flygplan) på fler platser kring våra kuster. Sannolikt en MYCKET mer ekonomisk, flexibel lösning än ett "hkp-hangarfartyg"... Dessutom väsentligt mindre sårbar.

    3, ang sjöoperativ HKP14. Ryktena säger ju att det sjöoperativa ledningssystemet till HKP14, som ännu inte är färdigt, kommer att ha kostat minst 4-5 miljarder när det är klart. Men siffrorna är väl numera hemligstämplade? Det skulle innebära ca 1 miljard kr/sjöoperativ hkp... Sett ur den vinkeln vore det givetvis bra att sprida kostnaden på ytterligare 4 hkp14... Hoppas bara inte vi får betala samma styckpris. Dock, med den krympande flottan av ytstridsfartyg, är det verkligen en bra balans att ha 17 sjöoperativa hkp när vi kommer att ha ca 7 korvetter (och 5 besättningar??) och inte så mycket annan YS på våra vatten framöver?

    Nej, enligt min mening borde 4 HKP14 på 3. hkpskv vara markoperativa för att kunna verka inom trupptransport och SAR/PR. Samt, inte minst viktigt, för att inte hela 3. hkpskv ska tappa all kompetens avseende markoperativa operationer.

    4. Jag får allt oftare konstiga vibbar när jag läser artiklar och blogg-inlägg om Marinen och sjöoperativa hkp. Svårt uttrycka hur. Det är liksom inte förmågan som är det centrala. Det är att just Marinen har fått SINA hkp, och att förstärka och cementera den saken. Känns som det är risk att det blir prestige i frågan och att man resonerar i inte helt logiska banor. Exempelvis i detta inlägg, som jag kommenterade i punkt 1 (radar-lögnen) och 2 (propagandan för hkp-hangarfartyg).

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *