24
Okt

Sista uppdraget över Libyen

Anmäl kommentar Av:
i Uncategorized

Idag klockan 11:37 landade två JAS 39 Gripen på flygbasen Sigonella efter det sista uppdraget över Libyen.  

Det är nu sju månader sedan FL 01 fick ordern att starta söderut. Mindre än 23 timmar efter Riksdagens beslut lättade förbandet utan att veta destinationen. Längs vägen fick de ordern att baseringen skulle vara vid flygbasen Sigonella på Sicilien. Endast dagar därefter genomfördes det första stridsuppdraget med svenskt stridsflyg på över femtio år. Jag hade själv förmånen att vara med på den TP 84 Hercules som lufttankande den första roten. Det kändes bra när rotechefen efter lufttankningen anmälde att de lämnade mot libyskt territorium. Jag var helt trygg i att de hade den kompetens och materiel som krävdes för uppdraget. Sedan dess har förbandet genomfört mer än 650 uppdrag över Libyen till stöd för FN-resolution 1973. De har flugit ungefär 2000 flygtimmar och lämnat cirka 2000 spaningsrapporter. Förbandet har också flugit 175 timmar med TP 84 Hercules för lufttankning och åtskilliga timmar TP 84 transporter för stöd till insatsen. Utöver själva flyginsatsen har 10 officerare framgångrikt genomfört informationsoperationer tillsammans med Nato under insatsen.    

Det finns många områden som behöver lyftas fram efter insatsen. Det krävs en omfattande samverkan med regeringen efter riksdagsbeslutet vid denna typ av insats. Samverkan och informationsutbyte med statsmakterna fungerade mycket bra. Det är uppenbart att Försvarsmakten, regeringen och riksdagen hade nytta av erfarenheterna från insatsen i Afghanistan och på Balkan.  

Den samverkan som krävdes inom högkvarteret uppfattade jag också som mycket bra med stöd från alla inblandade chefer och medarbetare.

Jag uppskattar den inställning och kompetens som personalen vid flygtaktiska staben och produktionsledningen flygvapenavdelning har visat under insatsen. Det har stundtals varit mycket nya men intressanta arbetsuppgifter under dessa 7 månader.

Den största respekten har jag självklart för det arbete personal och chefer i förbanden FL 01 och FL 02 gjorde på Sicilien och vid staber i ledningsstrukturen. Ni gjorde det för första gången på 50 år och fullföljde det på ett mycket professionellt sätt. Särskilt bra att personalen hade följsamhet och flexibilitet vid det snabba förloppet i uppstarten av insatsen och vid de båda förlängningarna.

En alldeles särskild tanke till de anhöriga som tålmodigt väntat här hemma och stöttat de sina i insatsen. Det är ofta svårare att vara hemma och vänta på besked än att vara mitt uppe i allting.    

En insats av den här typen är beroende av ett omfattande och helt nödvändigt stöd. Jag dristar mej till att nämna några men det är självklart många fler enheter som bidragit. I stort alla förband i försvarsmakten har haft någon del i stödet till insatsen. Självklart har samtliga flygvapenförband med tyngdpunkt på F 17, F 21 och F 7 deltagit i arbetet med insatsen. Inom försvarsmakten har HR-centrum och ledningsregementets telekrigstödenhet (TKSE) varit ovärderliga. Personalen vid Försvarets materielverk, SAAB och Volvo Aero har starkt bidragit både till vidmakthållande av insatsen samt med specialkompetenser.  

Våra allierade inom operationen har varit bra samarbetspartner och på ett sömlöst sätt inlemmat Sverige i insatsen. Personalen från det danska flygförbandet på Sicilien var särskilt tillmötesgående vid uppstarten av insatsen.  

När uppgifterna om Libyens ledare Khaddafi gripits kom gjorde statsminister Fredrik Reinfeldt ett uttalande som jag väljer att citera:  
“-Förutsatt att uppgifterna stämmer bevittnar vi världshistoria. Khaddafi stod med överlägsen militärmakt bara för kort tid sedan redo att begå en massaker på Benghazis befolkning. Nu är han borta, hans makt är bruten. Det är en seger för det libyska folket som reste sig mot detta, det är en seger för alla oss som trodde på ett världssamfund som reagerade, det är en seger för alla de svenskar som har varit med och gjort detta möjligt, det är en viktig insats.”

Det helt centrala för Försvarsmakten är att vi genomfört en insats för att bidra till att hindra ett folkmord. Vi lyckades i vårt syfte och tar nu hem våra stridsflygresurser när insatsen går över i en annan fas. Vi har visat att det med stridsflygresurser är möjligt att snabbt gå in i en insats och sedan dra sig tillbaka när målet är nått. Vi hoppas nu att den humanitära fasen av insatsen snarast kommer igång och Libyens folk får en möjlighet att själva välja sin egen väg framåt.  

Insatsen är mycket väl genomförd på alla nivåer. Vi har också fått erfarenheter som inte går att skaffa på något annat sätt. Över hälften av våra piloter på stridsflygdivisionerna har genomfört mer än tio uppdrag där de penetrerat ett skarpt luftförsvar. Det en oerhört viktig erfarenhet. Vi har också jämfört vår professionella kompetens och materiel med andra länders förmåga. Vår personal och stridsflygsystemet står sig mycket bra i en jämförelse med de främsta i världen.

Det är helt självklart att vi efter en väl genomförd insats inte får stanna upp utan fortsätta att utveckla flygstridskrafterna. Det är en viktig fas som tar vid nu när erfarenheterna ska över till åtgärdslistor och arbetsuppgifter.När vi gör detta ska vi också komma ihåg att vi har tre andra flyginsatser som fortsätter: -Nationellt, MEDEVAC-helikopter i Afghanistan samt stödet med personal till de norska MEDEVAC-helikoptrarna pi Afghanistan.

Jag vill härmed gratulera alla som känner sig delaktiga i insatsen till stöd för Libyens folk till ett väl genomfört arbete.

Anders Silwer

Flygvapeninspektör 


6 Svar till Sista uppdraget över Libyen

  1. Sambo 24 oktober, 2011 kl. 13:27 Anmäl kommentar

    Äntligen kommer de hem! Finns inget som kan beskriva den lycka man känner när ens kärlek kommer hem efter så lång tid borta! Min var borta första hundra dagarna och sista 5 veckorna….längtan och saknaden är oumbärlig! Stort välkommen hem till er alla!

    Svara
  2. Henrik 24 oktober, 2011 kl. 14:51 Anmäl kommentar

    Bra jobbat och välkomna hem…

    Svara
  3. Grim 24 oktober, 2011 kl. 21:01 Anmäl kommentar

    Bra jobbat till alla inblandade.

    Dock undrar jag över en sak. Det fanns en andel personal som åkte ned utan missionsutbildning för att som det heter “få den på plats”.
    Är detta en brist på förbanden att vår personal inte är uppdaterad vad gäller utbildning utanför det som gäller vårt specifika kompetensområde? (tekniker, meterologer osv).
    För som jag förstår det så var det bara första omgången i FL01 som var fullt utbildade vad gäller mission.

    Svara
    • E 26 oktober, 2011 kl. 01:08 Anmäl kommentar

      Vad menar du i det här fallet med “fullt utbildad vad gäller mission”?

      Grunden som alla måste gå igenom vid en vanlig mission är en inryckningsvecka. Efter den beror utbildningens omfattning på befattning och tidigare kunskaper.

      De som åker på vakanser gör utbildning för egen rotation som är en vecka längre. Om vi förutsätter att man inte hade vapen eller skyddsmask med sig så försvinner ganska mycket av utbildningen där.

      Läkarundersökning, uthämtning av materiel och genomgång av missionsområdet kan lika gärna göras på hemmaförbandet.

      Men visst är det en brist att väldigt grundläggande utbildning behövs inför mission. Detta är ett generellt problem och inte enbart i flygvapnet. Ofta dyker det upp individer (oftast från HKV) som inte genomfört någon sorts baskrav (FMFysS eller vapen) på mer än fem år, ibland närmare tio.

      För 10 år sedan var en missionsutbildning för de flesta en, på sin höjd två, månader. Idag har de flesta sex månader. Är det mer att lära sig?
      I viss mån ja, men den största skillnaden är förut avsågs alla vara färdigutbildade i sin befattning innan missionen och endast en kort repetition, samövning och komplettering med missionsspecifik utbildning behövdes.

      På senare år har i allt större utsträckning personer rekryterats till befattningar utan vare sig formell eller faktisk kompetens. Då är det inte konstigt att utbildningarna blir längre. När man sedan bara får tre dagar per vecka för någon vettig utbildning drar det iväg ännu mer.

      Om man skickar obeväpnad personal för att lösa samma uppgifter som hemma på en vanlig flygplats utan yttre hot, så räcker det antagligen med att de är bra på det de ska göra.

      Svara
  4. alf ingesson thoor 26 oktober, 2011 kl. 12:28 Anmäl kommentar

    Det finns en hel del att se över vad avser missionsutbildningar. Ett exempel är SERE utbildningen. Kan någon förklara varför den ska genomföras med personalen som bemannar statsflyget på Bromma?

    Att utsätta personal i de åldersgrupperna för sådana här övningar, när sannolikheten att de ska behöva uppleva det skarpt i praktiken är obefintlig, är ansvarslöst.

    Det vet alla som har kännedom om hur statsflyget opererar.

    Att SERE-utbildningen är nyttig och värdefull för stridsflyget, (spets och hkp) är helt klart.

    Men, SERE-utbildningen kan skada folks mentala hälsa, det är en risk som är kalkylerad men inte eliminerad tillräckligt. Då är det onödigt att utsätta fler än nödvändigt.

    Jag har fall som fått men av dessa övningar.

    Svara
    • E 26 oktober, 2011 kl. 19:36 Anmäl kommentar

      Flyger man GIV till Afghanistan är inte risken längre obefintlig, bara otroligt liten.

      SERE-utbildningen finns ju i tre nivåer och man kan ju diskutera vilken nivå som olika kategorier behöver. Den lägsta (SERE A) är i princip “granenutbildningen” som alla definitivt kan ha nytta av. Denna utbildning borde alla ha genomfört när de var yngre, så att det bara är repetitionsutbildningarna (FlygÖ Rep) som behöver genomföras.

      SERE B är inte ett dugg ansträngande.
      SERE C kan däremot diskuteras ifall alla behöver.

      Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>