Idag klockan 11:37 landade två JAS 39 Gripen på flygbasen Sigonella efter det sista uppdraget över Libyen.
Det är nu sju månader sedan FL 01 fick ordern att starta söderut. Mindre än 23 timmar efter Riksdagens beslut lättade förbandet utan att veta destinationen. Längs vägen fick de ordern att baseringen skulle vara vid flygbasen Sigonella på Sicilien. Endast dagar därefter genomfördes det första stridsuppdraget med svenskt stridsflyg på över femtio år. Jag hade själv förmånen att vara med på den TP 84 Hercules som lufttankande den första roten. Det kändes bra när rotechefen efter lufttankningen anmälde att de lämnade mot libyskt territorium. Jag var helt trygg i att de hade den kompetens och materiel som krävdes för uppdraget. Sedan dess har förbandet genomfört mer än 650 uppdrag över Libyen till stöd för FN-resolution 1973. De har flugit ungefär 2000 flygtimmar och lämnat cirka 2000 spaningsrapporter. Förbandet har också flugit 175 timmar med TP 84 Hercules för lufttankning och åtskilliga timmar TP 84 transporter för stöd till insatsen. Utöver själva flyginsatsen har 10 officerare framgångrikt genomfört informationsoperationer tillsammans med Nato under insatsen.
Det finns många områden som behöver lyftas fram efter insatsen. Det krävs en omfattande samverkan med regeringen efter riksdagsbeslutet vid denna typ av insats. Samverkan och informationsutbyte med statsmakterna fungerade mycket bra. Det är uppenbart att Försvarsmakten, regeringen och riksdagen hade nytta av erfarenheterna från insatsen i Afghanistan och på Balkan.
Den samverkan som krävdes inom högkvarteret uppfattade jag också som mycket bra med stöd från alla inblandade chefer och medarbetare.
Jag uppskattar den inställning och kompetens som personalen vid flygtaktiska staben och produktionsledningen flygvapenavdelning har visat under insatsen. Det har stundtals varit mycket nya men intressanta arbetsuppgifter under dessa 7 månader.
Den största respekten har jag självklart för det arbete personal och chefer i förbanden FL 01 och FL 02 gjorde på Sicilien och vid staber i ledningsstrukturen. Ni gjorde det för första gången på 50 år och fullföljde det på ett mycket professionellt sätt. Särskilt bra att personalen hade följsamhet och flexibilitet vid det snabba förloppet i uppstarten av insatsen och vid de båda förlängningarna.
En alldeles särskild tanke till de anhöriga som tålmodigt väntat här hemma och stöttat de sina i insatsen. Det är ofta svårare att vara hemma och vänta på besked än att vara mitt uppe i allting.
En insats av den här typen är beroende av ett omfattande och helt nödvändigt stöd. Jag dristar mej till att nämna några men det är självklart många fler enheter som bidragit. I stort alla förband i försvarsmakten har haft någon del i stödet till insatsen. Självklart har samtliga flygvapenförband med tyngdpunkt på F 17, F 21 och F 7 deltagit i arbetet med insatsen. Inom försvarsmakten har HR-centrum och ledningsregementets telekrigstödenhet (TKSE) varit ovärderliga. Personalen vid Försvarets materielverk, SAAB och Volvo Aero har starkt bidragit både till vidmakthållande av insatsen samt med specialkompetenser.
Våra allierade inom operationen har varit bra samarbetspartner och på ett sömlöst sätt inlemmat Sverige i insatsen. Personalen från det danska flygförbandet på Sicilien var särskilt tillmötesgående vid uppstarten av insatsen.
När uppgifterna om Libyens ledare Khaddafi gripits kom gjorde statsminister Fredrik Reinfeldt ett uttalande som jag väljer att citera:
”-Förutsatt att uppgifterna stämmer bevittnar vi världshistoria. Khaddafi stod med överlägsen militärmakt bara för kort tid sedan redo att begå en massaker på Benghazis befolkning. Nu är han borta, hans makt är bruten. Det är en seger för det libyska folket som reste sig mot detta, det är en seger för alla oss som trodde på ett världssamfund som reagerade, det är en seger för alla de svenskar som har varit med och gjort detta möjligt, det är en viktig insats.”
Det helt centrala för Försvarsmakten är att vi genomfört en insats för att bidra till att hindra ett folkmord. Vi lyckades i vårt syfte och tar nu hem våra stridsflygresurser när insatsen går över i en annan fas. Vi har visat att det med stridsflygresurser är möjligt att snabbt gå in i en insats och sedan dra sig tillbaka när målet är nått. Vi hoppas nu att den humanitära fasen av insatsen snarast kommer igång och Libyens folk får en möjlighet att själva välja sin egen väg framåt.
Insatsen är mycket väl genomförd på alla nivåer. Vi har också fått erfarenheter som inte går att skaffa på något annat sätt. Över hälften av våra piloter på stridsflygdivisionerna har genomfört mer än tio uppdrag där de penetrerat ett skarpt luftförsvar. Det en oerhört viktig erfarenhet. Vi har också jämfört vår professionella kompetens och materiel med andra länders förmåga. Vår personal och stridsflygsystemet står sig mycket bra i en jämförelse med de främsta i världen.
Det är helt självklart att vi efter en väl genomförd insats inte får stanna upp utan fortsätta att utveckla flygstridskrafterna. Det är en viktig fas som tar vid nu när erfarenheterna ska över till åtgärdslistor och arbetsuppgifter.När vi gör detta ska vi också komma ihåg att vi har tre andra flyginsatser som fortsätter: -Nationellt, MEDEVAC-helikopter i Afghanistan samt stödet med personal till de norska MEDEVAC-helikoptrarna pi Afghanistan.
Jag vill härmed gratulera alla som känner sig delaktiga i insatsen till stöd för Libyens folk till ett väl genomfört arbete.
Anders Silwer
Flygvapeninspektör
