Måndagmorgon, den 4:e Augusti. För många var det första dagen efter semestern.
På tv’n i fikarummet gick TV4’s nyhetsmorgon och Sala-branden var i fokus.
Arbetet fortsatte som vanligt på flygplatsen.
Men strax innan lunch fick plutonen en förberedande order att kontrollera funktion och utrustning på samtliga räddningsbilar.
Kort därefter kom nästa order – R3-Plutonen skulle skickas omgående till Sala-branden.
Larmställ, luftpaket, extra slangar med mera packades och förberedes för att 1 timma senare va på vägen mot branden.
Vår första anhalt blev Ramnäs där staben för insatsen var upprättad.
Vi sökte kontakt med den Militära Insatschefen och blev genast ombedd att åka norrut till Ängelsberg och stötta den kommunala räddningstjänsten som hade det kämpigt.
Allt eftersom vi närmade oss Ängelsberg blev röken tätare och mörkare.
Vi gjorde ett kort stopp i Västervåla, bytte om till larmställ och en sista koll på fordonen.
Därefter rullade vi till ett litet samhälle nordöst om Ängelsberg och tog kontakt med räddningstjänstens insatschef.
1 kilometer kvar till insatsområdet.
Vinden låg i nordlig riktning och elden beräknades att spridas med 30 meter/minut och hotade både Ängelsberg och i ett senare skedde Norberg.
Vår uppgift blev att med våra vattenkanoner på räddningsbilarna vara ett understöd åt den kommunala räddningstjänsten när dom jobbade sig framåt längs vägen.
Kubik efter kubik vatten tömdes och fylldes på under måndagskvällen i ett försök att rädda villor och hus.
– Vi jobbade med att försöka angränsa brandens spridning och samtidigt släcka det hus vi kunde rädda, berättar Niklas Mai, räddningssoldat.
Elden spred sig snabbt och okontrollerat.
Ett flertal träd välte över vägen och gjorde arbetet mer komplicerat. Risken fanns att bli instängd eller få träd över sig. Men vi arbetade endast i fordonen med vattenkanonerna vid den här insatsen.
Flammor slog upp exakt överallt och sikten var 3-4 meter på grund av röken, sa räddningssoldat Lars-Gunnar Rönnerfjäll.
R3 tillsammans med räddningstjänsten arbetade under hela kvällen och natten för att hålla begränsningslinjerna i Ängelsberg.
Under tisdag morgon hade branden dragit förbi och vi fick en ny uppgift från staben att stå i beredskap i Engelsbergsbruk för att skydda världsarvet.
Vi genomförde även patrullering i området dag som natt för att säkerställa att det som redan hade brunnit inte tog ny fart.
Eftersläckningsarbete strax öster om Engelsbergsbruk.
Onsdag, vid lunchtid kom en ny styrka ner från Uppsala och löste av. Nu fortsatte insatsen med eftersläckningsarbete runt norra området.
Det fanns vissa skogspartier där elden inte hade tagit sig och sektorchefen bedömde att det fanns en hög risk att det skulle kunna vända snabbt. Så uppgiften blev bland annat att dra ett slangsystem och kyla ner gränsen mellan bränd och obränd skog. Vi patrullerade även runt med räddningsfordonen och nyttjade vattenkanonerna för att släcka glödbäddar och mindre flammor där vi bedömde att risken för spridning fanns.
3 kubik vatten sprutas ut från vattenkanonen över en glödbädd.
Strax innan midnatt på Lördagen fick vi larm från staben att hemvärnet hade rapportera in meterhöga eldslågor öster om Ängelsberg. Vi visste inte exakt vilken position utan delade upp så alla 3 räddningsbilar tog ett varsitt område. 10 minuter senare hade vi fått kontakt med hemvärnet och lokaliserat hotet. 2 räddningsbilar med vattenkanoner åkte upp och tömde 6 kubik vatten över flammor.
Därefter drog vi ut den formstyva slangen för att kyla ner marken och säkerställa att området var släckt. Resterande timmarna under natten patrullerade vi just det området men kunde under morgonen konstatera att insatsen hade gett resultat.
Räddningsbil Typ-1 levererar 7000 liter vatten för att kyla ner marken.
Måndag den 11 Augusti var 23:e R3-plutonen från Luleå på plats och vi arbetade parallellt med dom öster om Engelsbergs bruk. Eftersläckningsarbete kräver tålamod då det på ytan kan verka lugnt men verkligheten är att det brinner djupt ner i marken och kan lätt ta ny fart om väder och vind ändras.
Vid Onsdag eftermiddag avbröt vi vår insats och överlämnade ansvaret till 23:e R3-pluton och återvända hemåt för återhämtning och vård av fordon och materiel.
3st Räddningsbilar, 6 soldater och ett befäl var på plats dygnet runt i 9 dagar.
Vi löste av varandra med 3 dygns mellanrum för att upprätthålla stridsvärdet.
Just nu har vi en välförtjänt vila för att eventuellt återvända till Sala-branden på onsdag och avlösa 23:e pluton för fortsatt eftersläckningsarbete.
Personal ur 253: R3-pluton Uppsala som deltog vid insatsen
_____________________________________________________
Kn Christian Ahlberg, 1.sgt Malin Jonsson.
Håkan Källgren, Lars-Gunnar Rönnerfjäll, Niklas Mai, Paul Bergström, Amanda Gunnarsson, Niklas Sehlström, Dominic Ankerstål, Björn Berglund, Anton Sandberg, Mattias Rosén, Ola Carell, Johan Jonsson, Sebastian Jacobson, Robert Hultgren.
_____________________________________________________
Över 24 timmar var första gänget vakna och kämpade mot branden under måndagen.
Räddningsbilarna gick non-stop i 9 dagar.
Samverkan mellan R3’s räddningssoldater och kommunal räddningstjänst.
Ibland var området så stort att våra vattenkanoner inte hade någon verkan på glödbädden. Då kallade man in understöd i form av helikopter med vattentunnor.
Räddningsbil ute på patrull i området.
En välförtjänt vila under bar himmel. En soldat kan sova oavsett helikoptrar och uttryckningsfordon runt omkring en.
”Nöden har ingen lag”. Ibland måste man klippa upp kedjor för att ta sig fram på skogsbilvägarna och kontrollera så elden inte har spridit sig.
Röjning av ostabila träd, då de utgör en fara när man eftersläcker.
Fallna träd över vägar måste röjas för underlätta framkomligheten.
När lugnet hade lagt sig var det många som ville visa sin uppskattning.
Den hemska förödelsen efter skogsbranden.
Sista skiftet från Uppsala lämnade Sala under onsdagen.
