Ett av marinens normala operationsområde är Östersjön, där marinen i stort kontinuerligt har resurser ute till havs för att hävda och skydda svenska intressen. Förutom enheterna till sjöss sker även övervakning med hjälp av fasta sensorer, flygande enheter och genom samarbete med andra svenska myndigheter, exempelvis Kustbevakningen. Dessutom delger flera länder runt Östersjön sjölägesinformation till varandra genom SUCBAS (Sea Surveillance Cooperation Baltic Sea) samarbetet, vilket än mer förbättrar den marina lägesbilden i Sveriges närområde.
Hur är läget på och i Östersjön?
Östersjön är ett havsområde där det sker mycket aktiviteter. I varje ögonblick rör sig cirka 2 000 fartyg på Östersjön, och ungefär 15 % av världens cargo-transporter sker på Östersjön. På havsbotten finns sedan 2011 en driftsatt ledning som levererar naturgas från Viborg i Ryssland till Lubmin i Tyskland. Denna pipeline är världens längsta som är placerad på en havsbotten. Gasledningens totala kapacitet är 55 miljarder kubikmeter naturgas per år, och trycket i de två parallella rören – som vardera är ca 1 meter i diameter – är 220 bar. Denna kapacitet motsvarar cirka 10 % av EU ländernas konsumtion av naturgas.
Trafik under 2008-2009 i Östersjön mm (källa: BRISK)
Även hamnkapaciteten i Östersjön förstärks. Tydligast exemplet på detta är en hamn i Finska viken som heter Ust Luga och som uppges nå en ut- och inskeppningskapacitet på 180 miljoner ton gods årligen då den är färdigställd. Det är mer än dubbelt så mycket än vad Göteborg hamn hanterade 2011, och cirka en tredjedel av vad Rotterdams hamn klarar av i dagsläget.
Trenden för fartygstrafiken på Östersjön är att numerären är relativt konstant, men att storleken på tonnaget ökar.
Att trafiken och flöden på och under Östersjöns yta flyter på utan störningar är alltså av intresse inte bara för länderna runt Östersjön, utan även för de länder som tar emot och är beroende av det som transporteras på och i Östersjön. Östersjön är alltså en vital transportled för gods och energi och får i och med detta även en ökad säkerhetspolitisk betydelse.
Marinen har här, tillsammans med andra myndigheter, en viktig uppgift att följa normalbilden i Östersjön. Är normalbilden känd kan Sverige tidigt reagera då något är avvikande eller störande.
Uppgift till marinstridskrafterna
En av uppgifterna som Försvarsmaktens marinstridskrafter har fått av regeringen i inriktningsbeslutet från 2010 är att ”utveckla förmågan att verka i vårt närområde genom att skydda svenska intressen till havs”.
För mig som chef för Första ubåtsflottiljen innebär det att jag genom närvaro med flottiljens enheter skapar kunskap hos mina besättningar, och denna kunskap medför att enheterna kan användas mer flexibelt och att de då även blir mer användbara. Detta bidrar i sin tur till att skapa en ökad handlingsfrihet för högre nivåer, som för mig är marintaktisk chef och chefen för insats i Försvarsmakten.
Bild över sammanhang uppgift och leverans (1.ubflj)
Mina högre chefer kan då, med flera olika ingående komponenter, på ett bra sätt skydda svenska intressen – vilket är beställd från politisk nivå. Är mina enheter inte till sjöss i tillräcklig omfattning kan jag inte bidra till att lösa given uppgift som ställts till Försvarsmaktens marinstridskrafter.
Resonemanget ovan gör även att min personal vet vad de bidrar till varje gång som de är ute – i Östersjön eller andra områden – och genomför operation till havs. Att vara en del i en viktig kedja av information är stimulerande!
Fredrik Norrby
Chef Första ubåtsflottiljen
