Sedan 1953 då vapenstilleståndsavtalet undertecknades av de stridande parterna i Koreakriget har det varit svensk närvaro i de ”Neutrala Nationernas Övervaknings Kommission” (NNSC). En känd devis är att ”Arvet Förpliktar” vilket också innebär att vi alla under vårt genomförande har gjort vårt bästa för att föra ansvaret och uppgifterna vidare. En viktig del i detta är att introducera och bygga upp kunskapen för de som tar över så att länken mellan delegater förblir stark.
Under februari månad påbörjade blivande delegater sin utbildning i Sverige för att under sommaren kunna överta sina respektive befattningar i Sydkorea. Denna utbildning avslutades med en s.k. insatsutbildning på plats i insatsområdet i Sydkorea. Denna del syftar till att ge de blivande delegaterna administrativa förutsättningar för att verka i den internationella organisationen samt att ge dem djupare förståelse för arbetets karaktär och för hur det är att leva i Sydkorea.
Den 10 februari landade delegaterna på ett kylslaget Incheon, Seouls internationella flygplats. Som brukligt tog det även denna gång ganska lång tid att gå igenom alla ankomststationer på flygplatsen, dvs immigrationskontroller och kontroller av hälsa och blivande karantän. Denna process går avsevärt mycket snabbare när man som NNSC-delegat har med sig sina rätta behörighetshandlingar. Dessa handlingar är något som tillhandahålls just under den administrativa delen av insatsutbildningen.
Väl igenom ankomstkontrollerna möttes delegaterna upp av den svenske kvartermästaren som transporterade dem ner till den amerikanska basen, Camp Humphreys, där ett första PCR-test genomfördes. Därefter inkvarterades dem i den förberedda karantänslägenheten i området Brown Stone, som ligger precis utanför basen. I lägenheten väntade fyllda kylskåp och förråd för en veckas karantän samt även träningsattiraljer och instuderingsmaterial.
Äntligen utsläppta från karantän, firas med morgonpromenad.
Efter sju långa dagar i karantän var det äntligen dags att sträcka på benen utanför lägenheten. ”Vi firade med en lång promenad en tidig morgon i den kyliga korealuften innan vi blev upphämtade av kvartermästare och sekreterare som tog oss in på basen för att genomföra en dags administration.” säger en av delegaterna. I stort handlar den administrativa delen om att ge blivande delegater obligatoriska id-handlingar, passerkort, postlådor med mera.
Kommande dagar spenderades i området kring Brown Stone och Camp Humphreys där delegaterna bl.a. besökte skolor inne på basen där medföljande barn erbjuds gå. En annan delegat berättar att ”vi fick också se de lägenheter i Brown Stone som vi och våra medföljande kommer att bo i då vi inte är i tjänst uppe vid gränsen i Panmunjom. Dessa dagar gav oss en god insikt av vad våra medföljande kommer att uppleva. Det gav oss information för att förbereda dem på ett bra sätt.
”Därefter reste vi äntligen upp till det mytomspunna Panmunjom som vi hade hört talas om så mycket. Det blev en viss anspänning efter att vi passerat den första vägspärren och trafiken försvann, staket och vakttorn blev synliga” berättar de blivande delegaterna. Väl inne på NNSC camp påbörjades omgående en säkerhetsgenomgång följt av en s.k. camp-walk, d.v.s. en vandring och genomgång av campens olika delar. Alla nya besökare brukar utbrista att det är tyst och stilla i området och även de nya delegaterna utbrast detta. Att dagen även bjöd på klarblå himmel och sol gjorde inte upplevelsen sämre.
Följande dagar ägnades åt att ge information om det dagliga arbetet samt åt att lära känna området och den internationella kontexten som delegationen verkar i. I detta ingick såklart att börja lära känna kollegorna från den schweiziska delegationen. Naturligtvis besöktes även JSA-området (Joint Security Area) där bland annat den blå ”Conference Row” ligger. Här har NNSC sin byggnad T-1, vilken ligger verkligen på gränsen mellan Nord- och Sydkorea. Här genomför NNSC dagliga möten samt ett veckovis större möte.
Sedan upprättandet av campen 1953 har den
svenska flaggan vajat i Panmunjom.
Under sista kvällen i Panmunjom genomfördes även en av den svenska delegationens mer långvariga traditioner, nämligen flaggceremonin. Sedan upprättandet av campen 1953 har den svenska flaggan vajat i Panmunjom. 1960 kompletterades flagghöjden av en klockstapel. I takt med att flagghöjden användes flitigare av vår svenska delegation och fortfarande används i ceremoniella sammanhang så började med tiden platsen även kallas ”Bell Hill”, allt för att även invisa våra utländska kollegor. Varje delegat har sin flagga vajandes på NNSC campen och med cirka 3 månaders mellanrum halas flaggan och hissas för nästa delegat, under ceremoniella former. Ceremonin eftersträvas att göras då hela delegationen är på plats i Panmunjom vilket var fallet denna gång. Flaggan halades för Sekreteraren och hissades Alternaten. Traditionen går vidare och nya delegater tar vid.
