Det fria ordet är starkt och rätten att fritt yttra sig utan risk för repressalier eller förföljelse är en av de demokratiska grundpelarna på vilket Sveriges statsskick vilar skriver jag den 25 juli påNewsmill. Försvarsmakten är genom beslut i Sveriges riksdag en av garanterna för att denna ordning består även vid ett yttre hot. Detta demokratiska beslut brukar aktivister protestera mot genom att störa vår verksamhet på olika sätt.
Mot detta har jag inget att invända, rätten för dessa aktivister att yttra sin mening är just det vi är satta att försvara. Jag har också som yrkeskommunikatör noterat med vilken professionalism som dessa aktivister lyckas få ut sitt budskap, ofta med små medel eller genom ryktesspridning. Att berätta att man befinner sig på ett avlyst skjutfält, sant eller falskt, under pågående övningsbombning, är ett bra sätt att få ”spinn” kring sin mening.
Vad som är mer bekymmersamt är när dessa aktioner riktar sig mot Försvarsmaktens medarbetare, i sammanhang som är personligt förnedrande för den enskilde och med argument som, enligt min mening, är mycket tvivelaktiga.
Under förra året anslöt aktivister från Ofog till Pride-paraden, inte för att stödja alla människors lika värde, utan som ett sätt att markera sin ideologiska ståndpunkt i en viss sak. Jag avskyr att använda ordet kränkning (som har blivit utvattnat) men i detta fall är det befogat. Medarbetare i Försvarsmakten, som i många fall genomfört en inte okomplicerade personlig resa, att våga vara den de verkligen är, utsätts genom dessa aktioner för en dubbel kränkning.
Försvarsmakten som myndighet ska granskas. Vi kan ta kritik och vår verksamhet tål att debatteras. Varje medarbetare i Försvarsmakten kan ta den diskussionen, när som helst, med vem som helst, när aktivismen riktar sig mot myndigheten och mot verksamheten som sådan. Även om det sker med olagliga metoder. Däremot ska ingen medarbetare eller frivillig behöva acceptera personliga förödmjukningar för den individ man är och vill vara.
De argument som aktivisterna för fram, senast i en debattartikel i Aftonbladet, bygger på att Försvarsmakten är en del av vapenlobbyn, att vi baserar vår verksamhet på att kränka mänskliga rättigheter och att militarism är den ideologi som Försvarsmakten baserar sin verksamhet på (sic). Försvarsmakten har ingen ideologi – om inte Ofog med detta menar Sveriges grundlagar, riksdagens beslut och det demokratiska samhälle vi är en del av. Det är en lång väg från att förnedra en frivillig i Hemvärnet för att han kommit ut som homosexuell till att som Ofog strida för en vapenfri värld. Bevisbördan för sådana aktioner mot enskilda personer och mot något som inte är deras yrkesutövning är tung för Ofog och dess medlemmar att svara för.
Pride skriver på sin hemsida att ”Föreningens strävan är att synliggöra heteronormen och hbtq-personer i samhället i stort. Festivalen är en glädjefylld frizon för hbtq-personer, och arbetar för att hbtq-personer ska kunna ta plats i det offentliga rummet.” Vilka andra människor anser Ofog är mindre värda och ska uteslutas? Det finns säkert fler personer vars myndigheters verksamhet inte faller in i den ideologiska världsbilden, och där argumenten är för tunna för att kunna bekämpa ordning eller politik och där det är enklare att angripa enskilda för något annat.
Försvarsmakten är en del av det svenska samhället och dess medarbetare en del av det offentliga rummet. Varje medarbetare och frivillig i Försvarsmakten har som andra medborgare rätt att fritt yttra sig utan risk för förföljelse. Det gäller i synnerhet de som vågar lite mer än andra genom att delta i Pride. Försvarsmakten står bakom deltagandet och stödjer denna rätt.
Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör
