På forsvarsmakten.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig. Läs om kakor och hur de används på forsvarsmakten.se.

Läs mer

Inställningar för kakor

På forsvarsmakten.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig.

Läs mer

Hantera inställningar

Nödvändiga kakor används för grundläggande funktioner på webbplatsen. Webbplatsen fungerar inte korrekt utan dessa kakor.

Funktionella kakor används för att spara information om dina inställningar och val på webbplatsen.

Kakor för lokal lagring används för att webbplatsen inte ska behöva ladda samma innehåll flera gånger.

Kakor för statistik används för att förstå hur besökare interagerar med webbplatsen genom att samla och rapportera information anonymt.

Kakor för marknadsföring används för att mäta och analysera marknadsföringskampanjer.

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Borde inte Försvarsmakten vara större?

Webbredaktionen

I ett blogginlägg frågar sig Skipper om inte Försvarsmakten borde vara större. En relevant fråga som förtjänar ett utvecklat svar.

Jag kan förstå att det kan tyckas märkligt att i tider som denna som präglas av stor osäkerhet inte föra resonemang om att Försvarsmakten inte ska utökas. Vår uppfattning är att den struktur och volym av insatsorganisationen som beslutades i FB 09 var rimlig utifrån det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld. Vid en eventuell väpnad konflikt i vårt närområde måste man beakta alla aktörerers agerande. Samtidigt har vi före händelserna i Ukraina betonat att det finns inget i omvärldsutvecklingen som motiverar lägre försvarsambitioner relativt 2009 utan snarare tvärtom.

Den stora skillnaden i FB 09, som vi välkomnade, var att samtliga förband ska ha en beredskap som gör att de ska kunna användas vid oförutsedda konflikter. Före FB 09 hade 40 % av organisationen en beredskap på tre år där det inte fanns krav på krigsplacerad personal, materieluppfyllnad och därmed övningar. Nu är målet att inget förband ska ha lägre beredskap än sex månader. Händelseförloppet i Ukraina förstärker reformens mål om att förbanden ska vara användbara redan från början då ingen kan förutse händelser flera år i förväg.

Försvarsmakten bedömer att IO14, fullt utbyggd, är operativt relevant, men det kräver just det, fullt utbyggd. Därför är det särskilt angeläget att tillföra medel för att personellt och materiellt säkerställa IO14, så som den är beslutad i riksdagen. De förband vi har ska vara operativt relevanta, vilket innebär att vi fortsatt ska utveckla insatsorganisationen. Vi har tydligt i vår perspektivrapport redovisat att vi prioriterar kvalitativa förband som klarar framtida stridsmiljöer, framför en organisation som på pappret kan te sig större, men som inte har operativa förutsättningar att möta en kvalificerad motståndare.

Det förtjänar att påminnas om att det materielbehov som FM redovisat som minsta behov i svaret till RB7 är förknippat med mycket höga kostnader. För närvarande ökar behovet efterhand då vi alltjämt tvingas skjuta förnyelse framåt. Därför är det Försvarsmakten mening att IO14 bör finansieras som den är beslutad. Detta kommer att kräva stora resurstillskott. Självklart skulle en större insatsorganisation välkomnas av Försvarsmakten men då gäller det att den är finansierad så att vi inte flyttar problem inom myndigheten som resulterar i en försämrad operativ förmåga.

Jan Salestrand
Chef för ledningsstaben vid Högkvarteret

Officiell blogg
Försvarsmaktens heraldiska vapen. Illustration.

Försvarsmaktens kommunikationsdirektör eller annan chef i myndigheten kommenterar aktuella frågor. Det här är en formell myndighetsblogg från Försvarsmakten.

17 kommentarer

  • J.K Nilsson 6 mars 2014 12:16

    Jan, i vad skulle IO14 vara operativt relevant mot?

    Jag vet att det är i det närmaste omöjligt att få ett rakt svar då det omgärdas av försvarssekretess men när vi går ner på detaljer så tappar jag förståelsen för hur vi ska kunna vara uthålliga under hela konfliktens förlopp. Eller är det så att vi kanske har "För hög ambitionsnivå" på lägre nivå?

    Johan

  • jan-olov holm 6 mars 2014 12:34

    "Självklart skulle en större insatsorganisation välkomnas av Försvarsmakten men då gäller det att den är finansierad så att vi inte flyttar problem inom myndigheten som resulterar i en försämrad operativ förmåga"

    Detta är den viktigaste mening jag hittils sett
    försvarsmakten yttra.
    Stort Tack!
    De är stor skillnad efter successiva förmåge/kapacitetsbeslut som Rys tagit från förmågeläget då arbete med framtagning av IO2014 gjordes.
    Därför hoppas jag fortsatt att försvarsmakten går fram med en reviderad Perp som beskriver en ny och förstorad IO som tar höjd för de uppenbara kapaciter/förmågor som utvecklas mkt snabbt och som Rys uppenbarligen vill använda för att nå sina geopolitiska mål.

    Mvh Kn Jan-olov Holm Hemvärnsbefäl

    Jag tror idag att de är få inom försvarsmakten och utanför försvarsmakten som tycker att IO2014 räcker.

  • Fundersam 6 mars 2014 12:36

    Argumentationen är logiskt och förståelig. Särskilt förstår jag om FM inte är redo för stora omkast igen. Grunden att bygga på bör vara den som är grundlagd.

    Men, politiska beslut och inriktningar idag skapar förmågor om 10 år. Är IO 14 definierad i en nationell kontext där det finns en övergripande försvarsidé och en överordnad, koordinerad, försvarsförmåga för att t.ex. uppnå en politisk avhållande tröskeleffekt mot en motståndares val av väpnat angrepp som första val av politiskt medel i sin utrikespolitik i vårt närområde?

    Finns det en konkret plan för hur IO 14 används och ger effekt samordnat med andra försvarsåtgärder för att understödja politiken i en kris för att vidmakthålla fred och säkerhet i vårt närområde. Är IO 14 definierad som komponent i en sådan plan?

    För den som följer försvarsutvecklingen så verkar IO 14 vara dimensionerat för ett insatt insatsförsvar. Organisationen är inte "användbar" om den inte är insatt? Det är en brandkårsstyrka för reaktiv offensiv (mark)förmåga i säkerhetsskapande operationer tillsammans med andra länders truppbidrag. Den innehåller inte alla komponenter eller en komplett volym utan är tänkt för truppbidrag. Med vilka ska vi agera samordnat och koordinerat för nationellt försvar? Om 10 år? Kommer inte dessa nationer att vara upptagna själva om krisen är i vårt närområde?

    Den avhållande effekten kräver "omedelbart gripbar" och snabbt reaktiv försvarsförmåga till försvar av vår territoriella integritet och nationella oberoende. Hur säkerställs det utan beredskapsgruppering av kompletterande internationella förband i vårt närområde? Hur säkerställs en snabb beslutskedja för insats i en multinationell konstellation på svenskt territorium? Eller baltiskt (och vad avhåller då från angrepp hemma)?

    Hur är det tänkt egentligen? Jag efterlyser lite gammaldags försvarsupplysning för att bygga förtroende för försvarsförmågan, trygghet och motståndsvilja hos folket.

    Vilka andra komponenter ingår i försvarsförmågan? Motstånd mot cyberkrigföring har tydliggjorts men hur skyddas andra delar av det civila samhället? Vilket är vårt civilförsvar, dess uppgift och mål? Vissa delar lär ha direkt påverkan för trovärdigheten i den militära försvarsförmågan vad avser t.ex. rörlighet och uthållighet. Andra delar handlar om vår motståndskraft och politiska handlingsfrihet. Hur överleva tillräcklig länge för att kunna utveckla en trovärdig offensiv svarsförmåga mot ett militärt angrepp, som därmed får en förebyggande avhållande effekt?

    Snälla, förklara hur ni har tänkt. I stora, ohemliga drag. PerP:en, som borde vara underlag för politiska beslut idag, utmålar scenarion som det är tveksamt att IO 14 möter. Vilken hotbild och vilka scenarion (mot vårt politiska oberoende och vår politiska handlingsfrihet) är dimensionerande. Hur planeras svenskt försvar, inkl. de militära komponenternas roll och uppgifter? Hur samordnas försvarsplaneringen med våra allierade (särskilt så länge vi ska betraktas militärt alliansfria)? Ni måste ju åtminstone berätta så mycket som behövs för att skapa och projicera t.ex. en trovärdig avhållande tröskeleffekt för potentiella motståndare. Samma budskap borde medborgarna kunna få höra?

    För inte kan tanken vara att försvara Sverige genom väpnade insatser på vårt eller allierat territorium efter att det väpnade angreppet är ett faktum? Idén måste väl vara att bevara fred och säkerhet i vårt närområde?

    Jag är djupt förvirrad och i behov av försvarsupplysning. Säkert inte ensam om det.

    • Sumatra Fundersam 6 mars 2014 18:01

      Det klart sagda är det klart tänkta. Välformulerade tankar från Fundersam. Jag delar till fullo det du skriver. Försvarsupplysning sa Bull.

    • Lars Behm Fundersam 7 mars 2014 13:08

      Beklagar, men är rädd för att du har för höga förväntningar om du menar att det nuvarande försvaret och dess sammansättning ska kunna gå att logiskt förklara ur något annat perspektiv än det från Finansdepartementet.
      Organisationen håller inte ens ihop i dess minsta delar, inom respektive taktiska förband. Bland annat för att dessa inte är uppbyggda med olika förmågor som grund utan där tilldelning av personal i olika kategorier var den styrande faktorn.

      Bland annat. Så ingen kommer att vilja ens försöka förklara det hela för dig eftersom det inte finns någon förklaring och sammanhängande tanke. Men det var en trevlig idé.

      • Fundersam Lars Behm 8 mars 2014 00:36

        "Du ser inte brisaderna, vad gör du?"
        "öhhh..."
        "Se dig omkring"
        "???...klättrar upp...i trädet...?"
        "Självklart soldat!"

        Kul att höra din stämma igen! Trodde nog inte att det finns någon tanke. Vi får hålla trycket uppe tills poletten trillar ner även hos ekonomerna i ledning. :-)

  • Leif Ölmeborg 6 mars 2014 13:44

    Eftersom vi aldrig i förväg lyckats rätt bedöma vår omvärlds agerande, måste vi ha ett så starkt försvar att vi inte tvingas ge upp innan vi får hjälp om ett angrepp skulle ske. Hur stor vår försvarsmakt behöver vara styrs således av vilka allianser vi ingår i. Just nu tycks vi stå ensamma efter Fogh Rasmussens m.fl. uttalanden.

    • Lars Behm Leif Ölmeborg 6 mars 2014 21:43

      Delar uppfattningen helt och hållet! De så kallade "långsiktiga säkerhetsanalyserna" är inte några analyser utan politiska förhoppningar om att deras bristande ansvarstagande inte ska drabba landet.

  • Lars Behm 6 mars 2014 21:13

    Nu vill jag påstå att det är en hel del - på ren svenska - skitsnack och till och med rena lögner från två av Försvarsmaktens högsta chefer, ÖB och C LedS.

    Inledningsvis gällande ÖBs uttalande i Aftonbladet: "Men om ni åker runt och tittar på förbanden - oavsett stridskraftslag - så får ni se att de håller en mycket hög kvalité." Vid ÖBs information till personalen vid Markstridsskolan så ställde jag en mycket konkret fråga till ÖB angående om man från Försvarsmaktens sida var ärlig i redovisningen mot den politiska nivån med att vi inte har en enda markstridsbataljon som har förmåga att som bataljon genomföra strid. Det sa ÖB att man är och att det är helt i linje med planen att inga markstridsbataljoner - som bataljon - är beredda att lösa krigsuppgifter varken i dag eller på flera år.
    Då är frågan vilka arméstridskrafter ÖB vill att någon ska titta på utöver möjligen hemvärnet?

    Att det sedan krävs "lite mer" än att tanka stridsvagnarna och tillföra ihopplockad personal från Boden och Skövde för att ha ett fungerande stridsvagnskompani är jag övertygad om att ÖB känner till. Förhoppningsvis bättre än mig med tanke på hans bakgrund som pansarofficer. Så även detta balanserar på gränsen till att fara med osanning.

    Att sedan, som C LedS och även Försvarsministern, jämföra beredskap på förband under en "strategisk timeout" med vad man behöver ha för nationellt försvar är rent löjeväckande. Att ha förband som ska vara tillgängliga 6 månader efter order är inte beredskap värd namnet inom ramen för nationellt försvar. Förmågan att förutsäga framtiden är lika låg som förmågan att fatta förtänksamma beslut i rätt tid.
    Såväl Försvarsmaktsledningen som den politiska nivån hävdar att dom gjort en analys för de närmaste 10 - 15 åren och "om läget därefter skulle kräva det så får vi ompröva nuvarande inriktning och nivåer". Med den förmågan till att se in i kristallkulan kan man fundera på varför ingen började rusta upp den svenska Försvarsmakten 1930 så att vi var rustade inför andra världskriget när det började. Istället stod vi med "byxorna nere" och hade avvecklat vitala resurser som t.ex. officerare och underofficerare samt avskaffat vinterutbildningen. Precis som idag! Eller varför man inte lite mer historiskt nära började avveckla delar av krigsorganisationen 1979 inför "murens" fall 1989? Eftersom man nu tillskriver sig den förmågan både på politisk och militärt så skulle det ju varit enkelt.

    För att återgå till beredskap. Under den tid vi hade värnplikt och målbilden var nationellt försvar kunde vi inom 24 timmar mobilisera fler markstridsbataljoner än vad armén idag totalt består av. Halva armén - 300.000 man - var krigsberedd på 72 timmar. Att då prata om "hög beredskap" med tider som 10 till 180 dagar är i mina ögon löjligt.
    Tillgängliga bataljoner inom 24 timmar är vad vi skulle behöva i ett scenario som Georgien eller Ukraina. "Det är inte relevant för Sverige" är då svaret. Min uppfattning är att den bedömningen visar historien att det är varken politisk eller militär nivå kapabel att bedöma. Att det svenska försvaret och dess hotbild enbart styrs av hur mycket pengar våra politiker har lust att lägga på Försvaret och inte alls är kopplad till en hotbild är väldigt klart för alla betraktare med ett uns av insyn och kunskap. Att blunda för ett Ryssland som planerat att lägga motsvarande 5.000 miljarder krononor enbart på materielinköp och säga att "det påverkar inte oss" talar för sig självt.

    Det som är relevant för Sverige är att ha snabbt - timmar till enstaka dygn - tillgängliga bataljoner i omfattning så vi kan möta initiala hot på Gotland, i Norrland, runt huvudstaden och samtidigt ha en reserv att tillföra.

    Lögner och skönmålning är varken Försvarsmakten eller Sverige i övrigt betjänt av. Bara makthungriga politiker som vill täcka över bristerna.

    • Skarpa Strategen Lars Behm 7 mars 2014 08:44

      Helt rätt, om alla som ni och jag själv har den insikten, skulle vi ha ett försvar som håller i skarpt läge!
      Försvarets haveri är kontentan på de karriärister som inte klarar av att ta riktigt ansvar. Att göra karriär och ta ett bra anvar för helheten är ok. Kommer vara många som får ångra vad de ställt till med.

  • TobbeTL 7 mars 2014 11:23

    Bäste Jan Salestrand,

    Tack för att du tagit dig tid och försökt besvara frågor från anställda samt allmänhet.

    Dessvärre tycker jag att dina kommentarer ger mer frågor än svar och att frågorna ni får ger mer svar om hur illa läget är ställt.

    Hur kan IO14 fortfarande vara relevant om utgångspunkten var FB09, alltså fem år sedan? Mycket har hänt sedan dess.
    Därefter skriver du;
    "före händelserna i Ukraina betonat att det finns inget i omvärldsutvecklingen som motiverar lägre försvarsambitioner relativt 2009 utan snarare tvärtom".

    Om det innan händelserna i Ukraina fanns ett behov av ökade försvarsambitioner torde detta behov vara mångdubbelt större idag?

    Jag tycker också att det är olyckligt att ÖB går ut i SVTs Rapport igår 19.30 och får det att framstå att IO14 är operativ och driftsatt.
    Innan har det låtit som IO14 kommer att vara fullt organiserat och finansierat först 2023, om medel i storlekordningen 4-5 miljarder tillförs.
    Dessutom lät på ÖB som hela landet kunde försvaras. Tidigare har det varit att en plats under en vecka kunde försvaras men först 2023!

    Vad gäller idag 2014? Vilket försvar har vi nu, på stående fot? Jag tror att många ställer sig denna fråga och om det inte är klassifierat som hemligt avseende 2023 så borde den inte vara det nu.

    Tacksam för svar!

    MVH
    Tobias

    • Jan Salestrand TobbeTL 8 mars 2014 18:43

      Hej Tobias,

      Självklart föreligger begränsningar utifrån sekretess att diskutera slutsatser kring försvarsplanering öppet men jag vill så gott det går försöka komplettera för om möjligt öka tydligheten.

      Den insatsorganisation som fastställdes i och med FB 09 bygger på att vi har kvar bredden vad avser förmågor så att vi behåller möjligheten att kunna bedriva egna sammansatta operationer, något som är av betydelse då vi inte är militärt allierade. Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde är kraftigt förändrat jämfört med före Sovjets och WP upplösning. Idag är, undantaget oss själva och Finland, de flesta länderna i vårt område och Centraleuropamedlemmar av NATO och/eller EU. En angripare måste därför förhålla sig till alla aktörer och vilken påverkan de har eller kan ta sig. Det gör att någon invasion av vårt land på bred front inte är realistisk om erforderliga resurser ska avdelas för andra riktningar. Fjärrbekämpning mot mål över hela ytan är dock fullt möjlig medan om man vill ta och hålla delar av vårt territorium bedöms det kunna ske till ett begränsat område.

      Den stora utmaningen i FB 09 är bytet av personalförsörjningssystem. Det innebär att vi succesivt byter ut tidigare pliktplacerade värnpliktiga i våra förband mot heltids- och deltidssoldater. I enligt med den ursprungliga planen kommer det i allt väsentligt vara slutfört 2019 och vi ligger före planen beträffande heltidanställda och efter vad avser deltid, vilket det finns logiska skäl till. Vi anmäler i årets budgetunderlag att vissa parameterar har utvecklats positivt medan andra fortfarande kräver fortsatta åtgärder samt att det krävs ytterligare något eller några år för att dra säkra slutsatser om nuvarande system.

      Men till skillnad från vad som ibland uppfattas i debatten är krigsförbanden bemannade med antingen de nya kategorierna inklusive de som lämnat sina anställningar och tidigare värnpliktiga. De två senare grupperna förfogar vi ju som bekant inte över vid övning utan då krävs att regeringen fattar beslut. Det bör dock påtalas att detta alternativ finns och kan beslutas omedelbart om läget i vår omvärld skulle påkalla det. Målet är att hela IO ska ha lägst sex månaders beredskap och huvudelen lägst tre månader. Denna beredskap ska inte förväxlas med krav på mobiliseringsberedskap. Mobilisering ska kunna ske inom en vecka men då kommer, precis som förr, förbanden ha olika hög krigsduglighet beroende på hur övningar och insatser har legat i tid före mobiliseringen.

      Återigen vi argumenterar för att behålla den Försvarsmakt vi har idag och att varje förband ska vara operativt relevant vid en väpnad konflikt, även om vi vet att det inte för närvarande föreligger någon krigsrisk mot vårt land. Men det är just det som är avgörande att en försvarsmakt kan man inte fixa ihop på sex månader om inte personal med kompetens och den dimensionerande materielen finns på plats från grunden. Operativt relevant avser hela insatsorganisationen och att alla förband är fullt utbyggda. Idag tror jag många ser att det finns brister och tillkortakommanden vad avser inte minst viktig materiel. Det motsäger dock inte resonemanget om operativ helhet utan stärker snarare vår uppfattning vikten av att nuvarande organisation fullt ut finansieras. Vi ska ha ett relevant medelräckviddigt luftvärn, korvetter med lvrb, manöverbataljoner med bataljonartilleri för att bara nämna några konkreta exempel på brister i dagens struktur.

      Vi välkomnar att det nu debatteras om ökade anslag till Försvarsmakten och vi har tydligt redovisat behoven som krävs för att bygga insatsorganisationen färdig och att hålla den över tiden. Notera att insatsorganisationen inte är statisk utan självklart kan förändras utifrån omvärldsutvecklingen. För att göra budskapet ännu tydligare vill jag travestera från pensionssvalet på femtiotalet då det fanns en slogan som sa ”Gärna medalj men först en rejäl pension”. Överfört på dagens på Försvarsmakten idag skulle man kunna uttrycka det ”Gärna större försvar men först att den beslutade insatsorganisationen har rätt kvalité”.

      Mvh
      Jan Salestrand
      Chef för Högkvarteret och ledningstaben

      • Lars Behm Jan Salestrand 8 mars 2014 21:18

        Nu var inte svaret direkt riktat till mig, men noterar att delar av innehållet var adresserat så jag väljer att kommentera i alla fall.

        Ständigt denna "lek" med ord för att slippa erkänna den brutala verkligheten.

        När det gäller personalsituationen så stämmer det att vi har fler anställda heltidstjänstgörande än vad som var planerat, det som C LedS inte berättar är att personalomsättningen - trots Afghanistanveteraner - är så hög att den personalens kompetens i snitt inte är i närheten av önskvärd nivå.

        När det gäller att blanda ihop korten avseende beredskap och mobiliseringsberedskap så, ja, det är två olika saker. Men vore intressant att veta vilken mening det - ur försvarshänseende - vore att mobilisera ett förband som inte har ens grundlagd (dvs 2 på en femgradig skala) krigsduglighet. Ja, men kan utbilda dom, men det har inget med beredskap för nationellt försvar att göra. Och, en sakupplysning, det finns ingen förutsättning att få förbanden krigsdugliga på 6 månader heller. Det tar flera år att åstadkomma det, allt annat är skönmålning eller ren okunnighet.

  • PangPangSWE 8 mars 2014 20:11

    Anta att tänkbar aggressor använder 'elefantmetoden' då? Dvs tar en mindre tugga i taget?

    Anta att Ukraina tänkt precis som ni?
    Föga båtade detta dem.

    Beklagar, jag köper inte säljpratet alls.

  • Henrik 10 mars 2014 23:11

    Salestrand, varför "medelräckviddiga lv-system" och inte långräckviddiga lv?

    • Jan Salestrand Henrik 11 mars 2014 14:48

      Henrik,

      Mycket bra påpekande. Tyvärr refererar vi och även jag själv till nuvarande Lvrb system 97 när vi pratar ett nytt system. Lvrb 97 brukar klassas som medelräckviddigt och det har en räckvidd om ca 40 km mot enkla mål. Räckvidden är i högsta grad kostnadsdrivande och vi behöver ett system som klarar mål upp till omkring 100 km.

      Mvh
      Jan Salestrand

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *