I svensk försvars- och säkerhetspolitisk debatt är neutralitetsbegreppet ständigt återkommande. Detta är intressant men också förledande. Detta då neutralitet inte längre utgör en central grund för Sveriges aktuella säkerhetspolitik.
Detta är ingen värdering av politiska ställningstaganden utan ett konstaterande att när bilden av eller önskan om politiken (bland allmänhet eller beslutsfattare) skiljer sig åt från faktiska förhållanden blir förutsättningarna för myndigheterna att verkställa fattade beslut problematiska. Avståndet mellan det vi gör och det som sägs blir då väldigt stort. Svensk försvarspolitik eller Försvarsmaktens samarbeten med andra länder blir obegripliga för den som fortfarande uppfattar att Sverige är neutralt enligt äldre doktrin.
I Aftonbladet kommenterar Marita Ulvskog (S) en artikel om signalspaning ”Det är därför vi har en särskild överenskommelse, Finland och Sverige, när det gäller EU:s försvars- och säkerhetspolitik, att vi är neutrala länder och att vi hanterar de frågorna självständigt och inte via EU.”
Det är möjligt att Ulvskog är felciterad men för den läsare som inte dagligen eller stundligen följer försvars- eller säkerhetsfrågor kan citatet onekligen tolkas som att Sverige är neutralt. Det är heller inte ovanligt att begreppet bland många återkommer som en sanning gällande idag.
Utrikesminister Anna Lindh (S) meddelade 2002 i den utrikespolitiska deklarationen, att ”Sverige är militärt alliansfritt. Denna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl.” Detta brukar kallas slutorden för svensk neutralitetspolitik.
Av regeringens skrivningar framgår idag att: ”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför ha förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd. Målet för det militära försvaret ska var att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet.”
Detta innebär att Sverige, enligt politisk majoritet i riksdagen, är fortsatt militärt alliansfritt men att neutralitet som tidigare inte är aktuellt. Debatten, och inte minst allmänhetens möjligheter att ta del av eller förstå försvarsfrågor, underlättas av om den förs utifrån faktiska omständigheter. Först då blir det lättare att ta ställning och argumentera för en annan ordning eller fördjupning av nuvarande.
Mer om säkerhetspolitik (historiskt och idag) går att läsa på sajten sakerhetspolitik.se som drivs av MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap).
Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör
