Först ska sägas att Försvarsmakten har lämnat fel siffror och att kritik i detta stycke är berättigad.
Att de tidvis tjänstgörande soldaterna och sjömännen – som ibland kallas ”kontrakterade” och som Widman kallar ”reservister” – skulle vara mindre viktiga eller betraktas som mindre viktiga är däremot fel.
Idag finns inte lagar och förordningar på plats för att anställa tidvis tjänstgörande personal på det sätt som är avsett. Försvarsmakten bedömer att statsmakterna kommer att fatta beslut om detta i mitten av 2012. Därför är Försvarsmakten just nu hänvisad till att knyta kontakt med intresserade genom så kallade interimsavtal. De avtalen är enbart en avsiktsförklaring med syfte att fånga upp intresserade. Varken för den enskilde eller för Försvarsmakten ger interimsavtalet det som den färdiga lösningen kommer att ge.
Att anställa kontinuerligt tjänstgörande, heltidsanställda, soldater och sjömän är däremot helt möjligt. De är oundgängliga för att Försvarsmaktens uppgifter ska kunna lösas i Sverige och utomlands. Därför har Försvarsmakten arbetat hårt med att anställa så många kontinuerligt tjänstgörande som myndigheten har planerat för 2011. Denna rekrytering har fallit väl ut.
Som förberedelse för införandet av tidvis tjänstgörande har ett antal åtgärder vidtagits. Interimsavtalen har tagits fram som en möjlighet att fånga upp det intresse som redan finns. Formerna för utbildning med mera studerades under ett pilotprojekt på Lv 6 i Halmstad. Detta projektet fortsätter nu. Flera förband har i omgångar kontaktat före detta värnpliktiga för att klarlägga intresset och informationsträffar i olika former har genomförts. Under hösten kommer övningar och andra aktiviteter med denna personal att genomföras vid ett stort antal förband.
Arbetet fortsätter under hösten med ett antal verksamheter som är avsedda att leda till tecknandet av flera interimsavtal. Eftersom den hittills uppnådda siffran på omkring 300 tecknade avtal är lägre än önskvärt kommer ytterligare åtgärder att vidtas för att ge stöd till förbandens ansträngningar att rekrytera till interimsavtal.
Det bör påpekas att den typ av system med tidvis tjänstgörande soldater som det nu handlar om inte har funnits tidigare. Försvarsmakten saknar därför erfarenhet på området och systemet innehåller många steg som måste tas efterhand.
De tidvis tjänstgörande soldaterna är en strategisk fråga för Försvarsmakten. De är nödvändiga för att Försvarsmakten ska kunna lösa sina uppgifter. Därför kan tidvis tjänstgörande soldater inte nedprioriteras.
