Riksdagens ombudsmän (JO) har sedan början av 1800-talet bland annat haft en viktig roll att kontrollera och följa upp de statliga myndigheternas verksamhet. En central del i detta är att tolka tillämpningen av författningar och därmed ge både allmänheten och myndigheterna viktiga styrningar som kan påverka hur myndigheterna ytterst hanterar olika rättsliga frågor. Den vägledning som JO ger har därigenom en betydande inverkan på myndigheternas sätt att organisera sitt interna arbete. För myndigheternas del är JO:s vägledande beslut av utomordentlig betydelse och etablerar därmed en praxis som myndigheterna har att rätta sig efter. Detta förutsätter att besluten är utförligt motiverade och går att förstå.
Ett exempel på sådana vägledande beslut som får ett mycket stort genomslag hos myndigheterna är de beslut som JO, och i förekommande fall Justitiekanslern, meddelar rörande utlämnande av allmänna handlingar. Att myndigheterna får kritik i olika avseenden för att inte iaktta skyndsamhetskravet framstår för majoriteten av granskningsärendena som välmotiverat.
Enskilda ska ha rätt att få del av information och uppgifter som förvaras hos myndigheterna. Detta framgår av tryckfrihetsförordningen, TF, samt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. I lagstiftningen görs en skillnad mellan en begäran om att ta del av en allmän handling och en begäran om uppgift ur en allmän handling. Den stora skillnaden rör hur snabbt en myndighet ska behandla de olika framställningarna. I TF är det angivet i 2 kap. 12 § att en allmän handling som får lämnas ut, det vill säga inte är sekretessbelagd, ska tillhandahållas den som vill ta del av den genast eller så snart det är möjligt. En begäran om utlämnande av allmän handling ska därför ske skyndsamt, vilket JO i ett flertal beslut uttalat. Besked bör lämnas redan samma dag som framställan gjorts. Någon eller några dagars fördröjning kan, enligt JO, godtas för att myndigheten ska kunna ta ställning till om handlingen är allmän och offentlig det vill säga pröva sekretessen. Ytterligare dröjsmål kan också accepteras om framställningen rör ett omfattande material.
Myndigheterna ska också lämna ut uppgifter ur allmänna handlingar som myndigheten förvarar och detta framgår av 6 kap. 4 § OSL. Till skillnad från vad som gäller prövning av allmänna handlingar finns här inte något särskilt angivit krav på skyndsamhet utan myndigheten ska lämna uppgifter om inte uppgifterna är sekretessbelagda eller att det skulle hindra arbetets behöriga gång. ( Se till exempel JO beslut 2009-02-03, dnr 5361-2008).
I ett nyligen meddelat beslut (2011-04-06, dnr 6594-2010) har JO kritiserat Försvarsmakten för att ett beslut om uppgifter ur handlingar meddelats först efter nio och en halv arbetsdagars handläggningstid. Påpekas ska att det här handlat om sekretessbelagda uppgifter där det är särskilt viktigt att kvalitetssäkra det utlämnade underlaget. En felaktig hantering, till exempel att lämna ut och offentliggöra sekretessbelagda uppgifter, är förknippat med ett straffrättsligt ansvar enligt brottsbalken. I sitt remissvar till JO redogjorde Försvarsmakten för tillämpliga bestämmelser och att det under den aktuella tidsperioden förekom ett antal ärenden som rörde utlämnande av allmänna handlingar och därför, enligt vad som angivits ovan, hade prioritet framför en begäran om uppgifter ur en allmän handling. JO kritiserar Försvarsmakten, utan att närmare motivera sitt beslut, för att handläggningstiden är väl lång. För rättstillämpningen är JO:s beslut olyckligt eftersom det här rör viktiga principer om vilka prioriteringar en myndighet förväntas göra i sin verksamhet. Om knappt tio dagar är en alltför lång handläggningstid, när samtidigt flera ärenden om utlämnande av allmän handling bereds, hade det varit önskvärt med en tydligare indikation om vilken handläggningstid som är rimlig och den närmare innebörden av att utlämnande inte ska hindra arbetets behöriga gång. Menar JO ytterst att rättssäkerheten ska stå tillbaka när sekretessgranskningen sker av uppgifter ur en allmän handling för att i stället tillgodose en snabb handläggningstid?
JO väljer ofta att kritisera myndigheter och domstolar för att ha långa handläggningstider. Det ovan beskrivna ärendet tog fyra och en halv månad att hantera för JO – vilket ändå framstår som ovanligt skyndsamt med JO:s mått mätt. Med de mycket stränga krav som JO ställer på övriga myndigheter vore det därför klädsamt om JO kunde ha ambitionen att öka sin egen handläggningstakt.
Texten publicerades första gången i Dagens Nyheter den 10 maj.
