Läge: Muelle Deportivo
Verksamhet: Återställning
Väder: Regn och varmt
Nu är det de sista skälvande timmarna kvar på detta äventyr med Gladan som tagit oss från Brest till Las Palmas, ca 1400 sjömil har vi bakom oss. Solen steker , det är 35 grader (ish) varmt och svetten lackar. I natt kl 01.30 ljuder sista purrningen till Meatlofttoner nere på trossbotten då kadetterna och nyckelbesättning ska iväg till flyget hem till de skandinaviska breddgraderna där hösten väntas.
Men innan dess ska mycket ske. I skrivande stund fejas det för fullt på däck med mässputsning och däckskrubbning inför kvällens stora Cocktailparty. 60 inbjudna gäster, allt från amiraler, konsuler och annat trevligt folk med svenskanknytning är inbjudna till Gladan ikväll kl 20 där bättre tilltugg och välkyld dryck kommer serveras. Har vi tur bjuds det även på skönsjungande sång från kadetterna som tidigare i veckan visat prov på stor entertainertalang.
Ja, hur ska jag sammanfatta denna resa? För mig har det varit en av de mest intressanta upplevelserna i mitt liv. Detta var mitt första uppdrag som fartygsläkare. Det var även min första kontakt någonsin med militären. Lägg där till att jag aldrig tidigare seglat. Så någon form av chock får man nog beskriva vad jag kände mina första dagar. Att tilltala varandra med efternamn och titel, stå givakt och följa order efter visselpipa och äta/sova/gå på toalett på givna tider var för mig något helt nytt. För att inte tala om seglingen, det var inte riktigt som livet på ett kryssningsfartyg med pool och spaavdelning som jag sett framför mig. Dessutom var jag helt lyckligt ovetande om sjösjukan, denna ondska sjö-epidemie. För mig och några av kadetterna började det lite skakigt vid första losskastningen med vad som närmast kan beskrivas som en form av 2:5 diet. Hängande över relingen grönblek med illamåendeplåster bakom örat är man inte särskilt tuff, allra minst jag. Som tur var tillfriskande alla efter uppmuntran och välbeprövade knep från de mer rutinerade rävarna. Sammantaget har det, tack och lov, förutom förkylningar, sjösjuka och småsår, varit en frisk välmående besättning. Jag är tacksam över att inte behövt rycka ut även om man bitvis varit på helspänn när det klättrats i masterna i 17 meter vindstyrka. All together, har resan utan tvekan överträffat mina förväntningar!
Slutligen till alla anhöriga därhemma vill jag säga; Så stolta ni ska vara över era barn/pojkvänner/makar mm. Så modiga, uthålliga och ambitösa människor har jag sällan träffat. Storm, sjösjuka och trötthet har inte hindrat besättningen från att med gott humör, dag och natt, konstant kämpa för Gladans välmående och framfart i såväl motvind som medvind! Man känner sig stolt och glad över att varit delaktig. Vilken fantastisk resa! Men visst, just nu längtar vi alla nog hem litegrann,; sin egen säng, svenskt kaffe och en lång dusch… och inte minst, till alla er nära och kära hemma!
Stort tack för denna tid hela Gladans besättning! Jag hoppas få komma tillbaka.
Fartygsläkare, aka Doc, Ida Wahlström
