Hej igen!
Nu har det gått elva dagar sedan vi mönstrade på ombord på HMS Gladan i Lissabon. Halva tiden på detta äventyr har med andra ord redan passerat och för en med tillhörighet från Amfibieregementet så befinner jag mig lite på okänd terräng. De första dagarna när vi låg till kaj och ankars i Lissabon var nytt och spännande. Utbildningen startades direkt med att man skulle lära sig sjötermer och om hur livet fungerar ombord. Så fort man hade lärt sig ett par knopar så som pålstek och dubbelt halvslag var man taggad direkt på att få komma ut och segla för att sättas på prov på de nya kunskaper och prövningar man skulle kunna ställas inför.
Jag ställdes inför en utmaning direkt. Sjösjukan! Det tog inte lång tid tills jag och några till av oss elever och kadetter ombord blev svaga i benen och vita i ansiktet. Vi försökte hålla oss så länge som möjligt från att ge ifrån oss av den föda som behövs när man arbetar och utbildas dygnet runt ombord. Otrevligast var om man hävde ur sig detta på lovart och inte på lä sidan. För vissa tog det bara någon dag att få sjöben och för andra så som för mig tog det hela tre dagar innan man kunde ställa sig upp från att ha legat på däck och kramat relingen.
Tack vare den snabba kamratskapen som bildats ombord hjälptes man åt med att bemanna varandras poster och lösa sina kamraters uppgifter. Det är grymt att få vara med och vara en del av denna kamrat och gemenskap. Alla har vi olika bakgrund, åldrar och erfarenheter och lyckas ändå leva tillsammans i det lilla samhälle som är ombord.
Just idag på förmiddagen har vi bedrivet utbildning genom att rotera på ett station system om fyra stationer. Den första innehöll ett diagnosiskt test på våra posttjänster. Den andra var en knopbana med tampar, fendrar, kasttåg och förtöjningsgods. Den tredje stationen fick vi sitta med våran läkare ombord som lärde oss att sy ihop sår då vi fick öva detta på en varsin korv. Sen den sista stationen handlade om underhåll ombord då man fick lära sig vart man smörjer samt vart alla smörjpunkter finns.
Efter lunch så hade babords vakt äntligen permesion medans styrbords vakt löste posttjänst. Nu var det babords tur att få utforska och uppleva fina staden Funchal här i Madeira och om hur det gick får vi säkert läsa om i morgondagens resebrev.
Vi som tillhör styrbords vakt passade på att umgås ombord. Några tränade, visa sov, någon läste och några andra spelade kort mellan post passen. Dock på kvällen fick ingen ro. Då jag riggade upp tillsammans med andre skepparen projektor med högtalarsystem nere i trossbotten. Det utrymme vi elever äter och sover i. Nu skulle det kollas fotboll. Sverige-Italien på Friends Arena. En viktig kvalmatch för att ta sig till VM. Bäst att passa på när inte sambon är i närheten.
Jag vill önska min mamma ett stort grattis som fyller år. Hoppas du får dig en fin dag där hemma och att ni alla mår bra. Jag vill också hälsa så mycket till gumman där hemma som saknar sin blivande sjöman. Jag älskar dig Josefine.
Just nu är klockan 02.45 och det börjar bli dags att väcka nästa person som tar över posten efter mig. God natt från 141 Karlsson.
Tillägg nu på morgonen. Jag fick mig en god natt sömn efter Sveriges seger med 1-0 mot Italien. En bättre morgon att vakna på efter att sådan seger här ombord på HMS Gladan intill en ö ute i Atlanten är svårslagen. Bra krigat Sverige! Nu ska vi bara kamma hem våran VM plats i returmötet på måndag mot Italien då de har hemmaplan. Hur jag skall lyckats se den matchen blir en utmaning i sig då vi kommer kasta loss måndag morgon.
