Hej Sverige
Natten mot söndagen spenderades vår däcksvakt på halvdäck i strålande månsken med att lära känna varandra på djupet under en gedigen självpresentation. På tal om djup så låg sjöbottnen cirka 4300 meter under oss vid detta pass.
Framåt morgonkvisten så fick vi det stora nöjet att uppleva en helt makalös soluppgång samtidigt som månen fortfarande stod högt och sken skarpt på himlavalvet.
Efter några dagar med samma segel så var det äntligen dags för att byta ut några av seglen i vår rigg. Pekegastarna samt toppgastarna fick sin efterlängtade order om sele på samtidigt som havet dånade under oss. Toppgastarna äntrade vanten för att ta sig upp i fockmasten, pekegastarna gav sig ut i hajnätet. Resten av vakten fick springa sig varma på däck för att lossa, hala och fira så vackert. Då bredfocken skulle hissas samt stagfock och klyvare skulle bärgas.
Sedan var det dags för lektion i loggar där vi fick lära oss allt om spottlogg, släplogg och skäddlogg. Under denna lektion så hade vi fin besök av vår vän solen som lyste på oss med sina värmande strålar. Som avslutning på lektionen så fick vi även en fördjupad kunskap i vad kink betyder då två av våra loggar valde att sammanfoga sig med varandra. Vår lärare sitter nog fortfarande med dessa kinkade tampar nu 14 timmar senare.
Till lunch fick vi tortellini och ratatouille som höll samma exceptionella klass som kockarna valt att alltid välsigna oss med under varje måltid. De kämpar på i byssan under svåra förhållanden då det ligger kraftig dyning samt god vind i seglen.
Eftermiddagen påbörjades med en fortsättning av splitsningsfärdighet då vi jobbade med vår elevtamp. Där vi ska skall göra en ögonsplits en dubbel fallrepsknop, valknop, sydd tagling och skarva med en kortsplits. När vi jobbade på som bäst hade vi besök av vårat nyhetsankare vid 13:30 uppställningen då vår internetuppkoppling och liknande har valt att lämna oss. Då är vår enda kontakt med yttre världen vårat nyhetsankare. Vi fick även lyssna på ett gediget föredrag om Madeira som vi anländer till om cirka två dygn.
Innan middagen avslutade vi vårt arbete med en gedigen smörjrond av vred, gångjärn samt ankarspel medan våra kamrater ägnade sin tid åt mässingsputs. Därefter fortsatte vi att utveckla våra kunskaper om de olika tamparna ombord. Då vi väntade på utspisning sov halva gänget på durken medan resterande underhöll sig med diverse hasardspel (läs vändtia).
Då vi intagit våran föda och natten var antågande så begav sig Alice ut på vanten för att för första gången till sjöss ta sig förbi det förskräckliga puttingvantet som har fått så många av oss på fall, men hon besegrade vantet utan några som helst problem. Nu har vi en ny stjärna som utkikspost.
Kanske det mäktigaste hittills under vår segling uppenbarade sig vid vaktavlösningen. Då ett fyrverkeri uppenbarade sig under ytan i form av mareld, vilket gjorde att de flesta spenderade några extra minuter på backen innan vi äntrade ner till trossbotten för bingtjänst.
Skrivet av 311 Sebastian Lindahl och 331 Krister Sjölund.
PS: Hälsningar till nära och kära. Krister vill hälsa extra mycket till sina brorsöner Nils och William samt sin brorsdotter Leia. Smyger även iväg en puss till sin käresta Sara.
