Den 8 oktober på position N39?48,8´ W010?00,8´genomfördes det andra allemansbadet sedan vi lämnade Ökerö i kalla Sverige. 3000 meter från ytan ner till bottnen, 21,5 grader och ett kristallklart vatten så tvekade inte större delen av oss elever att hoppa i.
Just nu befinner vi oss på positionen N38?41,26` W009?09,42`precis utanför Lissabon där Santuário do Cristo Rei (Jesus-statyn) vakar över oss. Under lunchen gled vi sakta in genom sundet för att passera under 25 april-bron. Enligt tradition när ett fartyg passerar under en bro och ett tåg kör ovanför skall fartygschefen bjuda besättningen på en öl, dessvärre skedde inte detta denna gång heller.
209 meter från fartyget ligger närmsta strand att sätta våra fötter på. Diskussionerna om det finns något reglemente för hur långt man får simma från fartyget på sin frivakt har kommit upp i elevers tankar en eller två gånger. Vi kom dock fram till att det antagligen finns på ett eller annat vis.
Under eftermiddagen genomfördes lektioner, först ”sjötermer2” för oss i styrbordsvakten på däck i gassande sol där vi guppade runt i kanalen. Jerker Schyllert har vi märkt har väldigt mycket att stå i då han både är fartygschef för HMS Gladan och divisionschef för skonerterna. Men de få gångerna vi ser honom är han alltid glad och skämtsam. Idag fick vi fördelen att ha chefens lektion ”gott och blandat” där han förklarade lite allmännyttigt som en officer ska känna till.
Efter middagen var det dags för oss elever att examineras på de olika arbeten vi genomfört ombord de senaste veckorna, med den vackraste solnedgången man kan tänka sig och en ljummen bris. Knopar, förtöjningsarbete, utkik och rorgängeri var det vi testades på. Det var lite skillnad på nervositeten mellan fartygets ”landkrabbor” och de med ett antal sjömil i ryggsäcken, men det gick bra för alla tillslut.
Vi ser flygen åka till och från Lissabon i skytteltrafik och vi blir ständigt påminda om att vi snart skall lämna HMS Gladan för att åka tillbaka till alla våra nära och kära i regniga Sverige. Här ombord är det blandade känslor då vissa kan tänka sig vara kvar medan de flesta inte vill något annat hellre än att åka hem.
Under sena kvällen och efter mycket övande så tog jag, Frida Eklund mig äntligen upp på golvet i masten med hjälp av vår förstakock Billy Flink. Känslan att äntligen vinna över sin höjdrädsla och stå där uppe 21 meter ovanför vattenytan är svår att beskriva för en som aldrig upplevt en sådan rädsla förut.
Frida Eklund hälsar till min kära familj hemma i Karlskrona men hade inte haft något emot att vara kvar här i värmen.
Jag är en utav dem som bara längtar hem. Finns inget annat jag tänker på än när jag kommer stå hemma i dörröppningen på torsdag och mötas av dej Johan! Puss <3 // Sara Arvidsson
Varma hälsningar 121 Eklund, 323 Karlsson och 325 Arvidsson
