Idag har jag 432 Ludwig Blomqvist haft en spännande dag. Att giga förtoppsseglet, i sjögången ute på Biscaya satte både nerver och uthålligheten på prov. Med att giga menas att ta hem förtoppsseglet och beslå det längst upp i masttoppen, och när fartyget kränger är det inte den lättaste uppgiften att ta sig an. Vi förtoppsgastar har övat och gjort detta tidigare under betydligt lugnare förhållanden, i vetskap om att denna dag skulle komma, då masttoppen skulle röra på sig i takt med sjögången, och fotfästet inte skulle vara lika självklart som tidigare. Men jag lyckades ta mig hela vägen upp i förtoppen och beslå med två beslagsband innan krafterna var slut. Att fästa min arbetslina genom de ringar jag står på, samtidigt som att parera med ena handen i sidled, och fortfarande ha fotfäste på ringen nedanför visade sig vara en tuff utmaning. Men med hjälp av mina kamrater lyckades vi få till ett bra beslaget förtoppssegel. Samtliga av oss som klättrat upp kom ner med humöret på topp, och troligtvis lite extra självförtroende inför nästa gång förtoppsseglet skall beslås.
För oss som inte klättrat i masten så har dagen varit nog så spännande. Dagen började med första solglimten sedan vi lämnat Brest vilket uppskattades av samtliga i besättningen, men sjöhävningen tilltog under dagen. På eftermiddagen och tidig kväll vart det riktigt kämpigt, så mage och ben fick ett ordentligt träningspass. När sjön spolade in på däck var det några oroliga miner, men besättningens lugn och tilltro till fartyget ingav trygghet hos resten. Nu i skrivandets stund klockan 01.00 är det runt 18* C och åter igen lugnt hav.
Till havs kan det hända konstiga saker med ett fartyg som passerar nollmeridianen, I snart en veckas tid, sedan vi lämnade England, har vi hört ljud ombord och idag i samband med 13.30-uppställningen fick vi en förklaring när Sir-Zero kom på besök. Det genomfördes ett slags dop för de av oss som inte passerat nollmeridianen tidigare. Förhoppningsvis är Sir Zero nöjd nu och ger oss lugn och ro ombord.
Besöket i Porto närmar sig och det ska bli skönt att åter igen få sätta fötterna på fast mark, även om känslan att vara till sjöss nu börjar bli vana.
Kanske man, kanske mus, vid gott mod.
