I skrivande stund är vi inne på vårt åttonde dygn och idag kl 16:00 hade vi seglat över 960 distans minuter sedan vi lämnade Öckerö måndagen den 18 september. 8 dygn på gladan betyder att vi endast sovit ca 30-40 h totalt, uppdelat i 3 timmar åt gången. Vädret har varit blandat men just nu skiner solen på oss här på atlanten medan vi fortsätter att färdas mot Brest. ETA (estimated time of arrival/uppskattad ankomsttid) 26 september kl 1700.
”Kärleksknop” Denna knop har olika användningsområden. Till exempel att sjömän förr i tiden som var borta långa perioder gjorde denna kärleksknop som de skickade hem till sin käresta. Om de sedan fick tillbaka den ihopdragen betydde det att den käresta fortfarande var trogen, att då få tillbaka den orörd var inget glatt besked. Det kunde även gå till så att knopen som skickades hem hängdes på dörren med ett besked så att sjömannen som kom hem visste vad som väntade innan de öppnade dörren.
Även fast försvarsmakten ställer höga krav på sina anställda så skulle vi, säga att det ibland ställs högst krav på våra nära och kära. Vi är inte alltid nåbara, vi jobbar den tid på dygnet som krävs samt alla dagar i veckan och ibland i långa perioder, vi kan bli inkallade med kort inställelsetid och vi kan inte alltid berätta vad vi gör eller vart vi är. Ofta har vi högt tempo och har fullt fokus på uppgiften, fast det betyder inte att vi glömmer bort er anhöriga, kanske snarare tvärtom. Tankarna vänder ofta hemåt båda i jobbiga och lugna stunder och det ger oss vilja och energi. Vi uppskattar att ni accepterar vårt yrkesval genom att stötta och ta hand om allt där hemma, det är tack vare er som vi orkar ta oss igenom tuffa perioder.
Vågen av hemlängtan börjar byggas upp. Vi saknar mer och mer känslan av att få vara tillsammans eller åtminstone att få prata med er utan avbrott på grund av tid eller täckning.
All respekt åt er då det är lättare för oss att lämna för en utbildning eller i detta fall ett utmanande och ibland jobbigt äventyr på HMS Gladan, än vad det är för er att bli lämnade hemma där vi försvinner från vår gemensamma vardag.
Jag vill skicka många kramar till min familj och massa kärlek till min underbara sambo Johan Håkansson, jag älskar och saknar er! //Sara Arvidsson
Jag uppskattar detta äventyret mer än vad jag trodde men samtidigt är det oundvikligt att inte försvinna iväg till dig min älskade Moa Zalar. Jag saknar dig, längtar otroligt mycket efter att få komma hem till vårt nya hus och att få se vad som har hänt med magen. //Din Martin ”Patte” Holgersson
