Det är en mörk, regnig natt i Kiel bukten, klockan har precis passerat midnatt och första kvarter är redo för att förfånga posterna ombord. Det har nu passerat 29 timmar sedan HMS Gladan kastade loss från Öckerö varvet med 24 nervösa SOU kadetter ombord.
Med en oklanderlig solnedgång i bakgrunden inledde vi vår 4 veckor långa seglats mot varmare breddgrader. Resan skall ta oss genom Kattegatt och Stora Bält, ner genom Kiel kanalen för att sedan röra oss genom engelska kanalen mot det omtalade (och stormiga) Biscaya, slutdestination Lissabon, Portugal.
Vi har inom SOU 17 folk med bakgrund från våra sjögående förband men också några riktigt tvättäkta landkrabbor från marinens landbaserade förband.
Tjattret på bussen från Karlskrona, där resan påbörjades, var fyllt av optimism, en liten gnutta oro och stor nervositet. När bussen efter 6 timmar äntligen rullade in på Öckerövarvet och våra ögon mötte fartyget som skulle bli vårt hem, uppstod dock endast en tanke;
” -Herregud vad högt masterna går!”
Inledningsförfarandet för vår ombord mönstring innebar den traditionella ”topp äntringen”,
då varje elev klättrade upp och över en av de två masterna. För vissa var det ingen match, för andra, något av det mest adrenalinpumpande de gjort.
En upplevelse genomförd 21 meter ovanför vattenytan!
På vår färd fram till denna skrivande stund har vi fått uppleva det bästa av vad höstvädret Sverige och dess hav har att erbjuda, med regn, blåst och sjösjuka. Men trots detta är humöret på topp och idag fick vi äntligen en gnutta solsken, som likt ett ljus ledde oss förbi (och med nöd och näppe!) under Stora Bält bron. Det var nästan som jag (Erika) kunde ta på undersidan av bron, men som utkik räds man inget! Har man överkommit klättringen upp för fockmasten så är utkikstjänsten en baggis!
Hitintills ombord på vår färd har vi fått utbildning på diverse tampar, segel och det ärofyllda uppdraget att putsa upp fartygets mässingsdetaljer. Vi har också fått gå igenom fartygets alla poster och rutiner, vilka vi nu även besätter dygnet runt blandat med utbildning.
Vad har varit den tuffaste uppgiften hittills? För de arma själar ombord som fått uppleva den underbara hängkojen så är svaret på denna fråga enkel. Hos andra har sjösjukan tagit sig en törn, och för vissa är det höjden på masten under utkiksposteringen som fått knäna att skallra en aning.
Nu går vi mot varmare vindar, kanske hårdare och garanterat blötare, men det känns ändå väldigt bra! Rutinerna och sjöbenen börjar sätta sig, även hos landkrabborna ombord och humöret är glatt! Detta är vårt första resebrev och det är första av många som skall beskriva våra upplevelser på resan och ge er en möjlighet att få följa med på den, i den mån ni kan.
Nu gungar det på rätt friskt så skribenterna tackar för sig då vi ska gå och hänga över relingen en stund, innan vi fortsätter vårt vidare arbete in i gryningen.
Erika Karlsson 323
Linus Johansson 301
Genomgång på kajen
Ombord mönstring
Genomgång av stationer
Frälsarkranstpost
Stora bältbron
Till rors
