Hej på er alla Santi här, blir troligen första och sista gången jag skriver så kommer försöka få med allting med resan hittills, utan att någon raderar allt som mitt förra påbörjade blogginlägg..
Första 5 dagarna till sjöss var nog de sämsta i mitt liv, kunde inte göra någonting alls, inte äta, inte dricka och kunde knappt gå, var svimfärdig så fort jag ställde mig upp och kändes som att jag hellre skulle vilja hoppa överbord än vara kvar på båten nästan.
Vårt första stopp på vägen som sagt Madeira och jag var en av dem som fick sitta på framsidan av båten och kolla utsikten medan vi sakta åkte in till ankarplatsen. Utsikten var helt otrolig, ord kan ej beskriva men kan försöka förklara hur det var, klockan var omkring 0200 om jag inte är helt ute och cyklar så var det ganska mörkt, man såg staden lysa och man såg bergsväggarna fyllda av små hus, det var vindstilla och inga vågor och livet kändes just då som det bästa någonsin! På morgonen hade vi rent skepp båten skulle rengöras så mycket överallt, jag och Ebbe Holm fick hoppa i roddbåten med levanger (borstar) och skrubba hela utsidan av båten. Med solen och typ 30 grader varmt i ryggen var det inte det skönaste jobbet men den dagen var den första dagen där alla äntligen kunde le, förutom Ludvig som fortfarande mådde skit. Senare fick vi vara ute på stan en hel dag och f*n vad det var skönt, bara kunna latcha runt på stan och äta onyttig mat.
Efter allt det roliga var det dags att åka mot La Coruna. Resan dit var helt ok, inte lika dålig som den första och vi hade tur med vädret, på den resan fick jag se massa delfiner, val, lysande plankton som jag inte ens visste fanns och massa fåglar! På den resan fick jag också göra det läskigaste nånsin, hänga på bredfocken och fixa med seglet, det var inte så kul när båten gungade som den gjorde. Men det fick bra till slut och jag överlevde.
Vi hade permis i Coruna i nästan 2 och en halv dag och oj vad mycket jag åt! Tror jag käkade runt 10 stora måltider på 2 dagar, allt mellan kebab, hamburgare, pizza, åt dessutom sjukt många crepes fyllda med nutella och jordgubbar, shoppade lite, köpte lite presenter, och hittade äntligen Vans skorna jag letat efter så länge.
Men det roliga måste ta slut snart och då var det dags att sätta segel igen och styra mot Oosteende. Men planerna har ändrats och nu ska vi ta oss hela vägen till Karlskrona istället. Nu är vi inne på tredje dagen och jag börjar må bättre. Mådde skit dåligt första dagarna och åt inget, drack inget men nu så är allting bra igen. Maten ombord HMS Gladan är troligen den bästa jag någonsin ätit, jag är inte direkt ett stort fan av just fisk men dessa kockar fick mig att äta upp all fisk på tallriken så stor respekt till dem för att de klarar att laga mat när det gungar så i dessa väder!
Men nu dags för lite mer seriösa detaljer om seglingen här, att gå på toa krävs det akrobatik! Snabba reflexer och tålamod, det gungar så mycket att det är svårt att stå upp, tänk er då att försöka gå på toa! Man går endast dit i extrema nödfall. Spya efter spya ser man, nu förtiden så är det bara Dahl som hänger sig kvar vid ”spyräcket” men första sträckan från Las Palmas till Madeira så var det mins alltid 4 stycken som hängde där. Att duscha medan vi åker är också svårt, bara några få som vågar sig på den utmaningen. Just nu har vi tagit oss över Biscaya och in i Engelska kanalen. Vi har kurs mot Kielkanalen i Tyskland som ska ta oss till Svenska vatten.
Det jag saknar mest är närmsta vänner och familjen, även min säng och mat. Frida är den som mått mest dåligt av att vara så långt borta från allt hemma och sen tror jag att det är jag, om de hemma visste hur mycket jag saknar var och en skulle alla bli förvånade.
Tror jag fick med allt jag ville ha sagt så jag tackar för mig och ser er alla i Sverige snart! Timmer är bäst, ingen protest <3
Tack på förhand, kör hårt, träna hårdare!
//2sk
