Resebrev 160818
Min resa ombord Falken börjar i Bergen och slutar i Aberdeen. Jag har fått förmånen att vara ombord för att se och uppleva hur utbildningen går till för de kadetter som är inskrivna på Officersprogrammet. Jag är lärare i Ledarskap och det blir givetvis ett fokus på detta ämne under min resa.
Att få uppleva hela Falkens besättning och dess skicklighet har varit ett stort privilegium. Klimatet ombord präglas av utbildning och lärande från första morgonstund till sen midnattstimme. På en basal nivå sker lärandet i flera parallella spår. Det handlar om allt från hur man står, går och sover ombord till säkerhetsdetaljer, vad allting heter och metoder för att hantera allt tågvirke. Huvudnumret är givetvis att få fartyget att gå framåt på ett säkert sätt vilket är nästa steg i lärandet. Att hissa alla segel påstår jag är en stor utmaning. Det krävs lagarbete, timing och givetvis förståelse för hur en tamp påverkar ett segel. I den högre skolan finns ett lärande att erövra – Att bestämma och få fartyget att röra sig framåt i en viss riktning. Officerare och skeppare delar outtröttligt med sig av sin kunskap om vindar, vågor, strömmar, tidvatten, stjärnor och astronomisk navigering samt givetvis hjälpmedel som radar, GPS, sjökort, kompass, VHF och AIS för att nämna några system.
På ett örlogsfartyg i svenska flottan ställs höga krav. Vid en första anblick kan det verka onödigt att exakt reglera om varje tamp skall beläggas med tre eller fyra törnar eller hur överskottet skall rullas ihop. Alla detaljer bildar dock en helhet och den helheten har praktiska, säkerhetsmässiga och symboliska bakgrunder. Man minskar risken för skador på personal och materiel. Man skapar grunden för uthållighet och handlingsfrihet med sin besättning och sitt fartyg. Omsorgen om detaljer föreställer jag mig också får ekonomiska konsekvenser som en motkraft till dagens slit och slängkultur. Sen ser det ju bra ut J Det visar på ett gott sjömanskap att alla saker har sin plats, att alla vet vad de skall göra.
Avslutningsvis vill uppmana alla er som inte upplevt vädrets krafter till havs att göra det. Har man inte möjlighet till det bör man nalkas en sjöofficer med ett mått av ödmjukhet. Överfarten från Bergen till Orkneyöarna har enligt mer erfarna officerare varit mycket goda. För min egen del kallar jag det utmanande. Ett vindstilla hav med gammal lång dyning sätter balansen på prov. Krabb sjö med vindar upp till 14 m/s erbjuder även det utmaningar när gaffelsegel, stagfock och klyvare är satta. Under alla dessa förhållanden genomförs utbildning med hög kvalitet och verksamhet avstannar aldrig.
Stort tack för möjligheten att delta under en veckas seglats!
Major Johan Helenius, Lärare vid Försvarshögskolan
