Klockan är 00.10 och vi befinner oss någonstans utanför Stockholms skärgård. Vår rutt har det senaste dygnet tagit oss från Karlskrona, mellan Öland och Gotland, fram tills där vi är för tillfället.
Idag är första dagen Sverige bjudit på sol och värme sedan vi kom tillbaka, vilket varit väldigt uppskattat efter en kväll och natt med kyla och regn. Det är rätt fascinerande hur snabbt stämningen ombord kan förändras, bara på grund av hur vädret är.
Dagen har bestått av segling, träning, lektion i hur ankarspelet fungerar och lite smygande förberedelser inför helgens 70-årsjubileum. I förmiddags passerade vi segelfartyget Älva, som också är ett skolfartyg som likt Falken befunnit sig kring Kanarieöarna och nu är på väg hem.
Imorse var vindarna så pass kraftiga att vi hade en lutning på ca 15 grader, vilket kanske låter lite, men som i praktiken innebär att saker som att rengöra fartyget eller gå runt i strumporna på trossbotten blir en mindre operation för att inte okontrollerat åka över på andra sidan båten eller in i andra personer. Efter ett par timmar mojnade dock vinden och temperaturen steg, vilket gjorde eftermiddagens fikapaus med rabarberpaj mycket passande.
Efter pajen bjöds vi även på ett träningspass på däck innan det var dags för middag. Eftersom min vakt tidigare lyckats pricka in varje fystillfälle med att ha vakt, var det kul att vi äntligen fick fysa lite också, tycker jag i alla fall. Som en av de andra ombord uttrycker sig: ”Fysisk fostran är ett privilegium”.
Vår seglats börjar närma sig sitt slut och vi har snart avverkat alla våra examinationer. Under morgondagen kommer vi ankra norr om Sollenkrokarna ute i Stockholms skärgård, och där påbörja våra förberedelser inför helgen på riktigt. Det kommer innebära att vi ägnar dagen åt att göra Falken så blänkande och snygg det bara går, både på in och utsida. Det blir en utmaning för oss att vara lika snygga som Gladan som precis kommit ut från varvet, men med hårt arbete kommer Falken vara minst lika fin som Gladan. Jag själv ska få vara på den häftigaste platsen och arbeta, vilket är uppe i topparna. Det hade jag nog inte sagt för bara några dagar sedan, men efter att ha övervunnit min höjdrädsla och insett att det nog inte är så farligt att klättra i ringarna ändå känns det riktigt roligt att få vara där uppe. Utsikten är fantastisk och adrenalinkicken är inte helt fel den heller. För ganska många av oss har höjderna varit något som känts utmanande, men alla har blivit säkrare och säkrare och börjat tycka att det är rätt kul ändå, med hjälp av peppande befäl som, när jag kom upp i ringarna första gången, lite avdramatiserande började sjunga psalmen ”Han har öppnat pärleporten” i fartygets högtalare.
Nu är det dags för mig att gå på min post som utkik. Vi bjöds på en fin solnedgång och temperaturen just nu är rätt behaglig. För tillfället går vi för motor eftersom vinden mojnat så pass mycket, och vi imorgon förmiddag ska ankra. Vi tog ner samtliga segel under kvällen och passade på att snygga dem på samma gång. Detta gör att den fria delen av vår vakt får tillfälle att sova ikapp lite, vilket är väldigt uppskattat av samtliga ombord.
Vår nästan tre veckor långa seglats har bara två dagar kvar innan det är dags att mönstra av och åka hem. Det har varit en riktigt rolig period som jag hoppas jag får möjlighet att göra om någon dag, för det finns ju inget som slår att vara ombord på Falken.
Tack för mig och trevlig nationaldag!
101 Viklund
