När jag som avgående VO gick och la mig på natten efter att ha lämnat av optisk kontakt med den 120 m höga fyren vid Dakar hyste jag goda förhoppningar om att vi faktiskt navigerat oss fram till rätt plats. Något som också besannades när jag gick på nästa gång och möttes av än så länge mörka, men fortfarande tydliga, landkonturer och en svårplacerad doft som åtminstone inte luktade hav. För mig återstod att i lugnt och stillsamt tempo framföra fartyget till den tänkta ankringspunkten, trodde vi.
Att ingen plan håller längre än till den första stridskontakten är en välkänd sanning för elevbesättningen som kan sin krigsvetenskap. I det här fallet spelades rollen som motståndare av Dakar Vessel Traffic Service, som bland annat har till uppgift leda trafiken in och ut ur hamnen. Den ökade pulsen och den blanksvettiga pannan hos operatören kunde nästan förnimmas genom radio när han insåg att vi ämnade gå in före det tankerfartyg som vi redan passerat och gjorde dubbelt så hög fart som. Snällt fick vi vända om och lägga oss och vänta ett par distansminuter bort medan tankern fortsatte i sakta mak framåt. Än en gång försökte vi avancera mot vårt mål och än en gång började de röda lamporna blinka och larmet ljuda hos Dakar VTS, vi hade vitt åtskilda uppfattningar om vad lämplig ankringsplats vore för oss. När vi kört slalom mellan fiskeredskapen i inloppet, utmärkta med vattendunkar förrädiskt lika vattenytan till färgen, och hade en sista gir kvar fick Dakar VTS äntligen stopp på oss. För att få en bildlig liknelse till den lyckade insatsen av mannen hos Dakar VTs föreställer jag mig att det såg ut ungefär som efter en lyckad landning av en rymdraket när den ansvarige i operationsrummet på Nasa kan luta sig tillbaka i stolen, ta av sig headsetet, pusta ut och lätta på slipsen, följt av ryggdunkningar från kollegorna och allmänt jubel.
Nu hade vi i alla fall äntligen fått ankra, på ett symboliskt avstånd från vår ursprungliga plan och dagens arbeten kunde påbörjas. Det gick till mångt och mycket i rengöringen och mässingputsens tecken, i syfte att vara i gott representativt skick inför hamnbesök och mottagningar. Beskrivningar av hur detta går till ämnar jag bespara både utövare av denna ädla konst samt läsare av denna blogg, om intresse skulle finnas är jag övertygad om att det går att hitta ett antal sådana inlägg också.
Som belöning för väl utfört arbete anordnades efter solens nedgång filmvisning på däck. En provisorisk bioduk i form av ett lakan spändes upp, filtar togs upp på däck och markan höll extraöppet inför filmens start. Grunden var därmed lagd för ett välbehövligt avbrott från räknande på himlakroppar och den övriga tjänstgöringen ombord.
Efter filmens slut knackade verkligheten återigen på. Fartyg i området har tidigare haft problem med både stölder och diverse oinbjudna medresenärer varför åtgärder krävdes för att undvika detta. Utan att avslöja taktiskt tillvägagångssätt så bedrevs ankarvakten med till dels andra medel än vad som kanske är brukligt, och eventuella lycksökare kom troligtvis på andra tanker. Natten förlöpte lugnt och besättningen kunde tryggt vakna upp och påbörja förberedelserna för att gå in i Dakar.
/321