Resebrev; Cows, Isle of Wight . torsdag 15 september 2016
Att få realisera flick- och pojkdrömmar är inte alla förunnat. Bättre sent än aldrig! gäller för det kompisgäng som fick mönstra på HMS Falken vid kaj på Canary Wharf 10/9 i London.
Vi blev direkt omhändertagna av vår köksmästare Andreas – en central person ombord som dagligen lyckas ge oss känslan av att ha en gourmetrestaurang ombord. Efter en första kort säkerhetsgenomgång och platsanvisningar fick vi ett dygn på oss att vänja oss vid den speciella terminologin och miljön. Förvånansvärt bekvämt men vi är ju bara åtta man på Trossbotten. Undrar om ”hen ” är ett begrepp som går hem i den här miljön? Undertecknad var just då enda kvinna ombord.
Söndagens ledighet valde vi att spendera i den maritima miljön i Greenwich i ett strålande högsommarväder med historiens vingslag kring de pampiga byggnaderna. Till kvällen var de flesta på plats ombord ( en engelsman förutan) och jag fick genusförstärkning av Hedda och Iris.
Efter omskakande rockig purrning kastas vi in i rutiner, indelningar, gradbeteckningar… Begreppen haglar och skallen känns propellervispad. Förmiddagen löper dock lugnt och stilla med slussning och måttligt trafikerad The Thames. Rena lyxkryssningen med väldoft från köket och gassande sol! Att det räknas och planeras minutiöst för allas bästa kan man förstås ana. Vår VO ger oss viktig introduktion i lugn takt och vi får pröva att kika efter stort och smått, slå rätt glas och hålla rätt kurs till rors. Några prövar att klättra upp i masterna och kommer lyckliga/-t ner med bildbevis. Alla i besättningen delar frikostigt med sig av sin gedigna kunskap. Det är här jag hittar den där grundtonen som jag kommer att förknippa med Falkenseglingen: Respekt och tillit byggs upp och övergår i härlig gemenskap där man vill lära mer .
The White Cliffs of Dover anas i kvällsdiset och någon nynnar lågmält tills ”Dover Calais” blir nästa association. Mycket hinner vi ventilera medan vi tuffar på för motor inom trafiksepareringarna. Hastings passeras, erövringar och sjöslag dyker upp i minnet och blandas med spännande berättelser från våra befäl. Solen gör vaktavlösning med månen och vattnet glittrar om babord. Förnöjsamma skratt och glada tillrop hörs i natten. Dagarna flyter ihop men sysslorna varierar. Sommaren har ankrat i engelska kanalen! Det finns till och med tid att ”leka” med drönaren för sergeant John som riskerar sin privata dyrgrip till glädje för oss alla vid kvällsbio och för framtida PR.
Under tisdagen fick vi intensivutbildning i angöring, segelsättning och navigation med tidvatten. Tonen är inskärpande och något är i görningen. Det ska sättas segel för att göra entré i The Solent och eventuellt angöra kaj i Cowes utan motor! Det sprakar av spänning kring alla seglare. Anspänningen är stor men strax prålar sig Falken i vågdansen. Framåt natten lurar några vindbyar strax utanför inloppet. Det går för fort och vi tvingas dreja bi för att lyckas hålla beräkningarna om optimala förutsättningar. Morgonen kommer med ökad spänning och förväntan.
Angöringen lyckas helt enligt plan! Ännu en stark upplevelse av Falkensegling: Vilken beredskap, skicklighet, tydlighet och total fokusering hos befäl och nyckelbesättning! Att få vara med om detta gör att just ungdomsdrömmen levs här och nu. Kaptens samling och tack ger känslan av delaktighet från perspektivet som gäst.
Underbart är kort. Så är det med tiden vi har gästat ombord och har kvar till Brest. Bilderna har etsat sig fast både på näthinnan och i etern. När gästerna valt sina bästa bilder anhåller vi om att få lägga dem till vårt stora tack för dagarna ombord.
Vid datorn, utanför The Needles,
Karin Erbeus
