Resebrev 2016-08-16, 05:45
”Med den här farten når vi gränsen om tio timmar”. Försteskepparens uttalande låter som hämtat ur en film. ”VO. KOM. Fartyg, styrbord, 1-3-0, avstånd stort”. Orderterminologin mellan vakthavande officer och utkiken i förtoppen vittnar om att havet inte bara är djupt, utan även stort; närmast oändligt varifrån jag står. Solen har precis avslöjat sitt vackra, nyvakna anlete, och även om värmen fortfarande lyser med sin frånvaro, så visar sig Nordsjön mellan Norge och Orkneyöarna från sin bästa sida.
Oljeriggarna trängs med varandra på sjökortet, men ser man sig om i verkligheten utanför relingen ser du kanske en eller två. En timme senare ser du en tredje. Oljebolagens patrullbåtar ropar ut på radion att alla fartyg ska hålla undan med minst en mils omkrets omkring dem. VO tar ingen större notis om det; det påverkar inte oss det minsta.
För en enkel kadett med inriktning mot amfibie var det till en början svårt att inse de stora krafterna och hur oändligt liten man är på haven. Mitt verksamhetsområde är skärgården, där jag ser till nästa ö, och vågorna sällan sträcker sig över en meters höjd. Men jag har börjat inse skönheten i ”att vara på sjön”, kanske särskilt på ett fartyg som HMS Falken. Den underbara solnedgången i ett stilla hav innan man somnar, den karga morgonvinden bitande över stampande vatten och ett fartygs krängningar i alltjämt växande vågor.
Det dröjer inte länge innan tankarna vandrar till de skandinaviska vikingar som för tusen år sedan genomförde närmast exakt den segling jag själv nu är en del av. Insikten i vilka förberedelser, åtaganden och vedermödor som det måste ha inneburit, och vilka ambitioner som måste ha legat för ögonen, förundrar mig särskilt den här morgonen. Kanske var de bara glada amatörer med en hunger efter äventyr, men mina egna upplevelser från rutten mellan Norge och Skottland, blandat med förkunskaper och ett historiskt intresse, får mig att tro annorlunda. Att segla är ingen konst, men det är en konst att segla.
Jag inser nu att inlägget präglas av en slags vacker melankoli, så värt att nämnas är att livet ombord på HMS Falken är ett utmanande och härligt äventyr som inte liknar något annat jag gjort tidigare.
Imorgon är det min födelsedag, och jag blir 24 år gammal. Det är då vi når den skotska kusten och Orkneyöarna efter några dagars härlig segling. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira födelsedagen på.
Kd Sante Nathanson
