Hallå där hemma,
Nu är det jungman Kylberg som sitter över tangenterna. I skrivande stund har vi 295 sjömil till La Coruña. Vi kommer troligtvis komma fram lite tidigare än beräknat då vi har kunnat ”styra mot mål” ända sedan vi kastade loss från Portugal.
Det känns otroligt kul att vara tillbaka. Min senaste och första seglats med Falken var i höstas när jag med skolan fick chansen att segla runt Medelhavet. Efter det fick jag otrolig mersmak och här sitter jag nu igen, drygt 5 månader senare. Det var ett kärt återseende på Arlanda, Lissabon och när vi träffade resten av besättningen och deras anhöriga ombord på Falken i Portimão.
Fastän det är en s.k. besättningsresa/transportsträcka så är tempot ganska högt och det finns alltid något som ska göras. Vi har till exempel transporterat oss med segel hela vägen, periodvis har vi haft motorn som en extra kraft. Vi fick en ganska intensiv start med hagelblandat regn och vågor från alla håll. Det resulterade givetvis i sjösjuka hos många.
En sak som är fascinerande är att sjösjukan ser ut på exakt samma sett vare sig om man är 17 eller 37. Vuxna speciellt brukar trycka på att man måste käka även om man inte är hungrig för att få i sig energi. Sen att se flera stycken som hoppade över middagen p.g.a. sjösjukan var lite underligt. Det som skiljer sig mest från sjösjukan nu och sjösjukan på min förra seglats var att alla slängde sina kläder över durken och hade absolut noll koll på vad som var vems. Den biten är, tack och lov, helt annorlunda nu. Torra kläder hängs upp eller viks och läggs ner i lådorna. Blöta kläder hängs in i torkskåpet och TAS UT när de har torkat. Otroligt skönt att se och framförallt vara med om.
Just nu är det strålande sol, trots det sitter Snickaren och 1. Kocken inne i gunnrummet med mig och spelar schack, ett mycket märkligt beteende. Idag så har vi fått igång Ribben igen efter ett mindre missöde med motorn. Vi har också revat ur Storseglet, reva gör man när man vet att det kommer bli mycket vind. Då förminskar man segelytan genom att beslå och vecka en del av seglet till bommen.
Idag på allemans fikat hade kockarna, förstärkt av Lissner, gjort en tårta då Edwin Siwe fyller år. Hurra hurra hurra.
Sen vill jag bara passa på att hälsa hem till syrran, pappa, mamma, släktingar, vänner, mina livsmentorer Peter, Pelle, Mårten och Johan, Mattson och Samuelsson som är saknade i besättningen.
Med de orden tackar jag för mig, på återseende eller återhörande.
-H.Kylberg