Att axla accelerationsvindar
Tre dagar sedan senaste blogginlägget. Tror jag. Jag vet egentligen inte säkert. Chefen sa att ingen hade bloggat sedan innan vi var i La Gomera, det stämmer säkert, fast det säger inte så mycket om vilken dag det var vi var där. Efter långa nätter och dagar till sjöss uppkommer en viss tendens till brist i tidsuppfattningen här ombord. Jag vet i alla fall att vi ankrade en natt utanför i en vik. Planen var egentligen två nätter, men efter att chefen och några till varit och rekat hamnen, och upptäckt att det var någon sorts stor fest på gatorna beslöt de tillsammans med kvartersförmännen att vi skulle lägga till tidigare och hänga på festen (allt skulle vara stängt på söndagen). Jag vågar nog säga att alla var nöjda med det beslutet.
Vi har alla känt av hur bra det är med kontraster. Seglingen till La Gomera var intensiv. Vi hamnade i accelerationsvindar, och det var vi inte helt förberedda på. På tio minuter ökade lutningen med säkert 15 grader och hastigheten som följd av vindarna. Relingen var många gånger under vatten och det skvätte vatten från alla håll! Alla var mer eller mindre blöta, förutom 2an, 3an, snickarn, sekonden, chefen. För de hade sina nya ställ på sig. Mycket nöjda.
Seglingen gick fortare än beräknat tack vare vindarna. Undertiden fick vi stå lite på standby, ifall vi skulle giga toppseglena som var uppe. Och för de som inte vet, eller inte tänkt på det, så bör man inte ha toppseglena upp vid alldeles för kraftig vind, om man inte vill ha kraftig lutning. Ju högre upp, desto mer vind. Ju mer vind desto mer tryck blir det på seglen, och då lutar det! Spännande tycker vissa, mindre spännande tycker andra. Oftast vänjer man sig efter ett tag. Men vi tog ändå in toppseglena tillslut. Alla toppgastar fick klättra upp och beslå så att inte seglen stod och slog i vinden. Snacka om adrenalinkick vi fick! Men det är kul med lite spänning i vardagen. Det får en att uppskatta den lugna delen av vardagen.
På eftermiddagen ankrade vi i en vik, av besättningen kallad Torbens vik (?), och vi återställde i ljuset av solnedgången mot La Gomeras höga klippor. Stämningen var på topp kan man säga. På kvällen överraskade besättningen oss elever med cola och Falken-bio på trossbotten. Yey!
Morgonen därpå sken solen och alla hade fått sova några timmar. Vi gjorde allt möjligt sjömansarbete på däck och det var mest bara mysigt hela förmiddagen! Efter lunchen hade vi som seglat förut en lektion i astronav. Vi pratade om Solen och jorden i form av grapefrukt och lime, och lite om vändkretsarnas deklination. Mycket intressant. Fortsättning följer på det ämnet senare under seglingen.
Tilläggningen i San Sebastian, La Gomera genomfördes för maskin men var tricky då det var mörkt, blåsigt och lite trångt, Just San Sebastian var en kluring, men det löste sig bra med lite back och ett varpankare. Många av våra tilläggningar och losskastningar gör vi seglandes nuförtiden. Det är coolt.. Den kvällen gick i dansens och de friterade degpinnarnas tecken.
För samtliga deltagare erbjöds det en obligatorisk busstur runt ön. La Gomera är en bergö med regnskog, getodlingar, hemmabakade kakor, moln och fina utsikter. Det var ett trevligt inslag med en duktig guide. Alltihop slutade med middag på restaurang Falken och kvällspermission.
Innan losskastningen till segels efter lunch dagen efter, hölls det segelteori av försteskepparn på trossbotten för alla elever, det är bra att ha lite grundkunskap i hur allt fungerar med vindar, segel och tryck. Inatt och idag har vi kryssat oss fram längs Teneriffas syd och östkust. Det var en hård vakt för de som gick två pass i natt, själv var jag loggast och fick sova länge och bra i natt. Mycket behagligt. Nu börjar vi närma oss Santa Cruz de Tenerife, och planen är att lägga till i eftermiddag. Låter som en bra plan! Där ska vi ladda upp med mat, energi och glada minnen innan vi ger oss ut på långresan mot Agadir, Marocko.
Rent generellt ät stämningen just nu god, några är lite febriga, inte jag, några är lite sjösjuka men de flesta mår bra. Möjligtvis lite trötta efter nattens äventyr. Jag skulle vilja hälsa hem till familjen, särskilt till storebror Lucas som fyller 21 långa år idag. Grattis. Det kanske kommer ett paket. Det kanske kommer när jag är hemma. Det kanske kommer när jag åkt igen. Det är bara den spanska posten som vet.
Anna Lissner
