Resebrev 130929
Förtöjde i Göteborg igår, sista stoppet innan vi går mot vår slutdestination, Öckerö senare idag. För egen del känns det lite vemodigt att seglatsen går mot sitt slut, jag har trivts så oerhört bra ombord. Fartyget och dess besättning har varit en stor pedagogisk plattform för mig att lära mig både sjömanskap och ledarskap. Än har jag långt kvar till att bli en riktig sjöbjörn, men skam den som ger sig.
En av de starkare upplevelserna jag har haft ombord har varit att klättra upp i masten, något jag bävade för redan innan jag mönstrade ombord. Men upp kom jag ändå på påmönstringsdagen, även om det var skakigt. Efter den turen tog det några dagar innan jag fick förmånen att klättra upp igen. Denna gång var det sjögång som fick en del av eleverna att känna av sjösjuka, det var också kallt och regnigt. Men om det nu ska göras, så skall det göras ordentligt. Säkerhetssele på över alla kläder, sen var det bara att kliva upp på relingen och börja klättra, inte gick det snabbt inte. Men med peppning av min kamrater på däck, så gick det ändå. Väl nästan uppe får jag erkänna att jag tvungen att hålla an en stund för att samla mod att ta mig den sista biten till utkiksplatsen. Väl där möts jag en av de mer erfarna eleverna ombord, han såg nog rädslan i mina ögon och gjorde allt i sin makt för att få mig på gott mod igen. En timme spenderade jag sedan uppe i masten. Vilken timme.. Fantastisk utsikt, sydliga vindar i ansiktet och ett konstaterande att jag det faktiskt inte var så farligt som jag trott. Vägen ner från passet var dock lite skakigt, men väl nere möts jag av orden ”du e min idol, jag skulle aldrig vågat klättra upp i det här vädret”.
I denna historia, som handlar om min upplevelse, ser vi direkt vad livet ombord verkligen handlar om. Utan min goda kamrat som peppade mig upp, min kamrat på toppen samt den som mötte mig då jag kom ner hade jag inte klarat detta och troligen aldrig vågat klättra upp igen. Vilket jag har vågat göra. Livet ombord präglas av samarbete, ett ständigt givande och tagande av kunskap, energi och glädje. Jag som Kvf (kvarters förman) är extremt stolt över mitt kvarter. Dom är flexibla och kamratliga. Det är en stor förmån att få utöva ledarskap ombord, under andra förhållanden än vad jag är van vid sedan tidigare. För er som inte är orienterade i livet ombord kan jag berätta att eleverna är indelade i fyra kvarter med ca 6 elever i varje. Varje kvarter leds av en Kvf. Eleverna ombord består av kadetter, ungdomar som tidigare seglat ombord (företrädesvis från Strömstads gymnasiet) samt ungdomar som aldrig seglat skonert tidigare. Förkunskaperna är således varierande, vilket gör det hela än mer intressant.
Jag ska avsluta mitt resebrev med en annan upplevelse jag haft ombord. Igår innan vi kastade loss från Marstrand hade vi förhalningsövninger. Förhalning betyder att man till kaj förflyttar fartyget antingen föröver (framåt), akteröver (bakåt) eller att man byter sida. Dvs. fartygets svängs rakt ut från kaj för att sedan förtöjas med andra sidan till. Det var i den här senare manövern som jag fick förmånen att stå på kajen och verkligen betrakta vad som hände. Jag själv var väldigt nervös, hur skulle detta gå? Det är ett stort fartyg och det var strömt i vattnet samt att eleverna var ansvariga för förflyttningen. Det är inte så att jag tvivlar på elevernas förmåga till att lösa uppgiften, den leddes ju av samma goda kamrat som peppat mig uppe i masten. Men tänk om något gick fel, vi vill ju inte se en av kungen skonerter skadas. Det som imponerade mest på mig var dock besättningen med fartygschefen i spetsen. De stod nämligen lugnt på kaj och bara tittade på. Jag var tvungen att gå fram till chefen och fråga hur han klarade av att lägga allt detta ansvar i våra händer. Hans svar var att detta är ett skolfartyg och hur ska eleverna kunna lära sig något eller utvecklas om vi inte får ansvaret att pröva själva. Vilken pedagog som helst blir varm i hjärtat av det svaret.
Mitt troligen sista resebrev från HMS Falken är slut och det är med tårar i ögonvrån som jag tackar alla elever och besättningen för allt jag lärt mig och alla upplevelser som jag får med mig härifrån.
/Kd de Pourbaix
