Resebrev Gladan 120920 – 120924
Vi ligger inblåsta i Aalborgs hamn till besättningens stora lycka då vädret är allt annat utom en ljuv sommardag med solsken i ögonen och sand mellan tårna. Snarare en iskall gråmulen vindtunnel. Även om vi är iskalla enda in i märgen så värmer ännu danskarnas varma mottagande oss. Under dagen har lektioner i sjötermer genomförts samt diverse sjömanings arbeten inför avriggningen senare i höst.
Helgen började på fredagen då vi väcktes till orden ”klart att vinda lätt”. Vid den ädla tiden klockan 0545 började det kadettdrivna ankarspelet att vinda hem den drygt 60m långa ankarkättingen med det tillhörande 350 kilos stockankaret. Eftersom det alltid är uppskattat med morgonfys bland kadetterna så lättade vi ankar på rekordtid. På vägen in i Limfjorden embarkerade lots som fick höra hur det kan låta när en icke namngiven kadett försöker öppna luckan till timmerkojen med hjälp av sitt huvud. Med ett tilltagande regn närmade vi oss Ålborg, där vi blev mottagna med salutskjutning.
Efter att ha genofört en synnerligen fager förtöjning utanför Ålborgs stadshus, fick babords vakten permission efter en uppskattad välkomstmottagning på Ålborgs stadshus. För att senare utforska staden och framförallt en viss restauranggata, som visade sig bli en favorit.
Lördagen präglades av förberedelser inför den stundade mottagning som skulle ske ombord senare på kvällen. Vindskydd, flaggor sattes upp och mässing putsades till vansinne för att senare förstöras av det piskande regnet. Mottagningen blev mycket trevlig även om den skulle vart ännu trevligare om vi inte hade haft vädrets makter emot oss.
På kvällen hade Ålborgs stad ordnat biljetter till den lokala Oktoberfesten där fem mycket lyckliga själar fick deltaga. Dessa fem utsmyckade sig med både Lederhosen och Tyrolerhattar som innehandlats tidigare under dagen.
Söndag: Morgonen började som de flesta andra med en underbar blandning av musik. Dock skulle vi dagen till ära få besöka Marinmuseet här i Ålborg som går under namnet Springaren. Vid tiotiden hoppade babordsvakten sjöraskt in i den hyrda buss som skulle ta oss till museet. Besöket blev för de flesta över förväntan. Vi vandrade runt bland diverse mindre fartygsmodeller till två riktiga fartyg, en torpedbåt samt en ubåt, som var öppna att gå in i. Vissa kadetter passade på att bränna sina sista slantar i souvenirshoppen där tubkikare och mässingsskyltar stod högt upp på listan.
Vägg i vägg låg Danmarks motsvarighet till flottans män där vi blev bjudna på lättare förfriskningar som på danska betyder, hmm… ja det var inte saft i alla fall. Trevligt blev det och vi fick även här en mindre visning av deras mycket gedigna föreningslokal. Glada i hågen lämnade vi dessa gentlemän för att göra reträtt tillbaka till fartyget.
Nästa mål på agendan var Ålborgs Stads middag på den ombyggda isbrytaren Elbjörn som ligger ett stenkast från vår förtöjningsplats. Där bjöds det på fem rätters middag med trevligt sällskap och underhållning i form av lokalpolitikern Tommy som tillsammans med maten utan ansträngning, lyckades underhålla oss ensam hela kvällen. Enligt Kd Modin så var desserten ”To Die For” vilket vi andra kan hålla om.
Tack Ålborg för allt.
Kadetterna M. Olsén och J. Modin
