Resebrev 120822
Nu har vår resa med HMS Falken börjat lida mot sitt slut. Övriga kadetter är nere på trossbotten (kadetternas boendeutrymme under däck) där det pågår ett organiserat packningskaos. De svenska cheferna för marintaktiska staben samt kustbevakningen var på finbesök ombord i morse och tittade hur vi haft det. Vissa kadetter åker hem redan imorgon, torsdag, direkt efter avmönstring, medan andra stannar lite längre för att uppleva Dublin och den irländska kulturen.
En månad har flygit förbi och det känns konstigt att vår resa med Falken snart är slut. Vi har fått lära oss otroligt mycket och kommer hem med många nya upplevelser och erfarenheter i bagaget.
Efter en och en halv dags ship shape är Falken i toppform och redo att gå in i Dublins kanal The Liffey för uppvisning. Det kommer vara vara 43 olika Tall Ships som kommer trängas i kanalen i helgen, och Dublin väntar sig ca en miljon besökare under festivalen. Än så länge har det inte regnat på oss, så med stor sannolikhet kommer helgen bjuda på mycket trevligheter!
Ikväll vankas avslutningsmiddag på trossbotten med samtliga ur besättningen och oss kadetter, kockarna bjuder på trerätters.
Under resans gång har man börjat uppskatta vissa saker mer än andra. Här kommer en liten lista med saker vi kommer sakna, men även en del saker vi inte kommer sakna…
Vi kommer inte sakna:
– Sjösjuka samt ljudet av skrikspyor
– Toabesök då man måste kila fast sig för att inte flyga runt som en vante
– diska i hög sjö(ytterst svårt att diska då vattnet vägrar stanna i diskbaljan, och då baljan inte heller frivilligt vill stå still…)
– Att råka somna på däck mitt i natten och vakna upp stel som en pinne och kall som en isglass
– Att ligga i hängbingen och gunga så mycket så man slår i taket eller andra människor eller stolpar eller dylikt eller som kadett Hultberg, ramla ur sin hängbinge!
– Putsa mässing tills både händer och uniform är vita och stinker av metallputs (och värre är, när regnet kommer direkt efteråt och förstör resultatet på nolltid)
– Sömnbristen
Vi kommer sakna:
– Maten! Kockarna har charmat oss totalt genom delikata måltider varje dag (kadett Bergström med flera går från och med nu på en strikt bantningskur då byxorna snart inte går att knäppa)
– Amerikanska Alixes försök till att prata svenska samt hennes entusiastiska utrop (Bord och bänkar [Buurd okk bienkarrr], Hål i durken [ Holy dööörken], Första kvarter [Fursta kvaaartiir] samt det klassiska kadettutropet HURRA!!!
– Morgonpurrningsbandet med härliga gamla rockklassiker som tex. Dead ringer for love, Summer of 69 med flera
– Alla de vackra och dramatiska soluppgångarna och solnedgångarna som är som vackrast över öppet hav
– Gemenskapen ombord och humorn som uppstår då alla är riktigt trötta
– Ligga och skägga (göra ingenting) på det solvarma däcket
– Loggasternas genomgångar var 4:e timme med nedräkning till målet i Dublin
– Den underbara känslan som uppstår då man blir beordrad bingtjänst (sovdags)
Avslutningsvis vill vi kadetter bara tacka så hemskt mycket för tiden ombord. Vi har haft så roligt och lärt oss så mycket.
Tack till hela Falkens besättning – vi ses snart igen! ?
// Alla kadetter ombord genom Kd Julia Hultberg och Kd Helena Bergström
