Till sjöss mellan Teneriffa och Gran Canaria, måndagen 7 december 2015.
Summering: Vi försöker genom våra resebrev beskriva verksamheten från både nyckelbesättningen och elevernas perspektiv. Nu blir det från mig som Fartygschef.
Jag tror att många tänker ungefär så här: Vad skönt att segla omkring vid Kanarieöarna och Afrika. Ni har rätt det är verkligen en förmån, skönt, trevligt och mer än det. Jag tror vidare att många inte tänker på att det pågår ett arbete och utbildning. Det jag menar är, att var på semester på sydkusten, Gran Canaria i en solstol är en sak, att arbeta till sjöss en annan. Eleverna som genomgår en lång utbildning 4,5 år med högt tempo är ombord för viktig utbildning.
Mycket runt navigation handlar om matematik. Att räkna med mycket folk, ljud och rörelse alla tider på dygnet är en verklighet och inte lika lätt som i ett stilla klassrum eller kontor. Vad avser klimat är det stora variationer.
Vind:
Jag förstår att det varit blåsigt hemma sista tiden. Man kan fundera på att exempelvis räkna och hantera papper, laga mat under dessa förhållanden. På ett fartyg, och ännu mer, ett öppet som vårt, där mycket arbete sker uppe i det fria måste vi kunna arbeta under sådana förhållanden, ni upplevt hemma, 24 timmar om dygnet. Vi är såklart ständigt utsatta för påverkan av vind och rullning. Eleverna som tränas här har inte nyckelbesättningens vana, men skall utföra många uppgifter under dessa förhållanden.
Värme:
Pendlar från kallt till mycket varmt. Mycket varmt i solstolen, en sak, mycket varmt på trossbotten, när eleverna skall sova, en sak. Det är inget jätteproblem över tid då det inte är jättevarmt till sjöss så ofta. Vid vissa latitudgrader och beroende på årstid blir det dock varmt och då blir sömnen lidande.
Kyla:
Ett långt större problem. De flesta i nyckelbesättningen hade ej frusit så mycket som i vintras mellan januari till maj, Kanarieöarna-Sverige när Falken tog sig hem. Säkert svårt att förstå, men likväl sanning.
Nederbörd:
När det är nederbörd så skall samma sysslor utföras, papper, räkna och så vidare.
Sjörullning:
Det är nästan ständigt rörelse, mindre eller jättemycket mer. Återigen skall samma sysslor utföras av oss och av eleverna. Sjösjuka är ofta ett problem, men denna omgång har jag knappt märkt det hos någon. Det är bland annat på grund av dessa förhållanden som utbildningen blir så bra.Verkligheten på havet som jag försöker spegla, är ju det som ger mer utbildade människor, riktig praktik är svårslaget.
Utbildning vidare:
Min bedömning och fasta övertygelse är att tid till sjöss är nödvändigt och positivt. För att få ut civila behörigheter krävs lång tid till sjöss. Det är skillnad att gå ut några timmar eller någon dag till sjöss, jämfört med veckor. Det som händer ombord i en grupp människor skiljer sig över tid. Att lära sig hänsyn, tålamod, vara utan daglig kontakt med sitt normala nätverk är en verklighet, som även den, är nyttig för oss, som tänker sig ett liv som militär och till sjöss.
Att kunna erbjuda eleverna varierad utbildning såsom, tjänstgöra i byssan en dag ger ovärderlig kunskap för en framtida officer och chef. När man fattar beslut och skall kommunicera med kocken eller köksmästaren så kommer det vara oerhört nyttigt att veta hur det var/är i byssan. Samma resonemang gäller för maskin och den tekniska tjänsten. Att fått tid med Maskintjänstchefen ger samma förståelse.
När eleverna efterhand går som elev-VO och sjövakterna rullar på, ger det välbehövlig bryggtid. Att lära sig ta ansvar, arbeta med verklig teknisk utrustning för samband och navigation är även det skillnad från studier i en simulator eller ett stilla klassrum. Det sker över tid, mängder av ”mindre” men viktiga utbildningsmoment som fångas i ”stunden”. Små samtal om händelser kan vara nog så viktiga. Beslutsfattande är ett av mina viktigare utbildningsmål. Som militär generellt och VO krävs det en stor förmåga att fatta beslut. Jag hoppas och tror vår utbildning belyser och ger eleverna hjälp med det framöver. Det skulle gå och göra en lång lista på den sjömanskap som sker ombord, förmodligen tusentals olika moment som man till slut måste behärska för att bli en god sjöman.
I övermorgon skall 2.Officer Johan Lyckemark göra sina två sista förtöjningar för denna sejour. Ingen av dem enkla. om dem skall göras utan yttre assistans. Johan går tillbaks till annat fartyg men inte förrän efter nästa kvartal, men sista sjödagarna med oss är nu.
Vi har några dagar kvar med våra elever. Vi skall försöka få till en bra slutkläm. Vi kommer tacka av vår duktiga 1.Skeppare Jonas Siwe. S gör sina sista dagar ombord för att sedan gå tillbaka till sin tjänst som Systemteknisk officer på annat örlogsfartyg. Vi kan nu lägga ytterligare en 1. Skepparutbildad officer till vår ”reservbank”, de växer ej på träd.
Tack till eleverna, OP 13-16, som kämpat på med många uppgifter på ett fint sätt. Lycka till med resterande utbildning. Jag vill även tacka Anna Lissner, Skepparens karl och Hedda Kylberg, Målare. Två tjejer som varit ombord många perioder som frivilliga. De är nu snart på väg mot att börja det militära, och hela besättningen önskar dem lycka till.
Våra duktiga fartygsläkare, Anders Wykman och Niclas Ramberg ger en otrolig trygghet för mig och besättningen, tack så mycket. Självklart stor eloge till hela nyckelbesättningen, som oförtrutet, med oändligt tålamod och engagemang gör Gladan och Falken till den fina arbetsplattform och klassrum det är.
I morgonkväll är jag, Sekonden och Brassen inbjudna till ett äldre svenskt par i 80+ åldern, som vi lärt känna här nere under åren. De har seglat runt världshaven i många år och bott på sin Hallberg Rassy 39 under tiden. Det förefaller som det blir deras sista år i år. Att möta, bland annat svenskar utomlands som möter upp oss är fina upplevelser. Många har historier att utbyta och tycker om att få komma ombord.
Vi har på många sätt det bästa jobb man kan tänka sig, jobba med ungdomar, vara ute i det fria och företräda Marinen bland annat. Vi är borta en del, 38 dagar denna gång, för min del när jag kontrollerade, men det blir även bra tid hemma. Vi strävar efter 100 % nöjda elever, och snart, efter eleverna skrivit sina erfarenheter, får jag reda på om vi lyckats.
Vind:2
Personlig reflektion. Under mina 20 år ombord har just vinden varit mitt största problem. Möjligtvis i hård konkurrens med min Divisionschef och tillika Fartygschef på systerfartyget, finns det nog ingen som tycker sämre om vind än vad jag gör. Måhända tycker någon det verkar konstigt, men sant är det. Trots det har alla mina år varit fantastiska.
Som vi lite skämtsamt brukar säga, ”en sjöman älskar havets våg” det är ingen sjöman som skrivit den raden, haha.
Ifall någon orkat läsa hit? Vill jag tacka er som följer oss, på vår populära blogg.
Fair winds och following seas (ett sjömansuttryck i positiv bemärkelse).
Thomas Falk, FC.
Thomas Falk, FC
