Hallå!
Ny dag, nytt resebrev. Mitt namn är Oscar Wärlegård, jag ingår i den temporära besättningen som håller på att utbilda sig inom sjömanskap ombord på HMS Gladan. Efter den sista veckan som vi inte riktigt har påbörjat än, så kommer jag att mönstra ombord på HMS Helsingborg som systemtekniker.
Alla dagar är bra dagar på Gladan. Det ingår i tjänstgöringen ombord, även om det är regn och rusk så jobbar vi med gott mod och samarbetsvilja ombord. Men idag har varit extra bra. Straxt efter halv tio imorse så åkte vi över nollmeridianen, från öst till väst och passerade även 250 nautiska mil till sjöss sen i tisdags när vi kastade loss i Amsterdam. Vi har haft vädret med oss och kunnat hålla en god fart.
Vi hade segelexercis idag och fick möjlighet att resa toppseglen. Gladan har tre toppsegel, stortoppsegel, förtoppsegel och en jagare (den sitter i förpiken, längst fram). Vid varje vändning eller slag som det kallas, vi gör så är det mycket som ska synkroniseras. Toppgastarna (dom som jobbar hööööögst upp i masterna, ca 25-30 meter) har en rad olika moment som måste genomföras och det krävs mycket övning för att detta ska gå på så kort tid, vara så säkert det bara kan och gå så smort som möjligt. Riktigt roligt.
Det är första gången jag seglar, förutom med min mormor när jag var lite yngre (då hade jag sjöskräck och låg i fosterställning under däck på deras trettiofotare) och för varje dag som går så blir det roligare. Det är mycket nya intryck, en ny terminologi och sammanhang att lära sig. Den här resan är något som jag förmodligen bara kommer göra en gång i mitt liv, att vara på ett såhär stort segelfartyg med en så kompetent besättning och så många goda vänner jag lärt känna under min grundläggande militärutbildning.
Man kan fundera på vad det här kan ge mig som systemtekniker ombord på en Visbykorvett, svaret är mycket! Allt ifrån dom mest elementära verktygen man har till sjöss (knopar, ta ut kurser etc.) till slitsamheten som uppstår. Det är en konstant hunger i besättningen ”havet suger” brukar man säga. Energi alltså, inte i negativ benämning. Stubinen blir också kortare till och från. Ibland ligger det fem stycken elever i en hög på däck och sover för att fånga så mycket energi man kan. I ett annat läge ligger samma elever dubbelvikta av skratt, dom stunderna uppstår mest efter måltider. Seglingen är ett minne för livet och en väldigt effektiv kurs i teambuilding.
Det är så vi kommer jobba senare i flottan, hårda tider med en förvrängd dygnsrytm. Sporadisk sömn. Ibland minimal. Konstant samarbete i hela besättningen, från den färskaste sjömannen till den mest erfarne fartygschefen. Dygnen glider in i varandra, man tappar uppfattningen om dag och tid. Man kan se detta som en övning för det, vårt slagfält är fortfarande havet men fienden är höga vågor och starka vindar.
Man vänjer sig. Dom första dagarna var huvudet tungt, energin kom ifrån nyfikenhet. Man tar inte hand om sig själv på samma sätt som man gör efter ett par dagar. Nu duschar man när man kan, äter man som man ska och vilar när man har tid.
Vi har kvar ungefär 180 nautiska mil till Brest, vår slutdestination. Jag hoppas att dom kommer vara lika händelserika som de senaste har varit.
Oscar Wärlegård
