Kadettens bekännelser
Klockan är 02.19 och natten är mörk utanför Hollands kust. Regnet duggar lätt över styrbordsvaktens fria ute på däck. Dagarna ombord HMS Gladan börjar nu lida mot sitt slut för 222a qrzen och även för mig, kadett Frida Monie som ska försöka ge er läsare en chans att få en glimt av livet ombord precis nu.
I skrivande stund har jag tagit väderlä i officersmässen, även kallat gunrummet ombord. Ute på däck hör jag 3e. skepparens röst –”hal dör!” vilket är en order att sträcka tamparna och vara redo för nästa uppgift, exempelvis att hissa eller hala. Vi kryssar nu fram och tillbaka genom vinden då vi tack vare medvind tagit oss fram fortare än beräknat och inväntar att under eftermiddagen som kommer få tillåtelse att förtöja i Ilmjuden? för att bunkra. Vår segelexercis under snart tre veckor ombord visar sig nu sitta då kadetterna utanför blöta och trötta hittar rätt i mörkret.
Nätterna ombord anser jag själv vara de mest minnesvärda till sjöss. All kunskap man besitter som sjöman blir betydligt knepigare i mörker, ännu mer under sjögång. En pålstek sitter som ett rinnande vatten en solig dag i Bremerhavens slussar men kan kännas betydligt klurigare för en otränad sjömanshand i blindo av natten.
Natten till sjöss bjuder även på många glimrande stunder som man länge bär med sig, kanske så länge som för alltid. Att stå utkik 30 meter upp i masten ovanför havsytan under en stjärnklar himmel kan lätt få utkiken att glömma bort sin uppgift. Att spana efter fartyg istället för att drunkna i stjärnfallen som regnar ovanför kan vara svårt. Att som frälsarkranspost på halvdäck slukas upp av marvattnet som svallar lysande grönt vid skrovets kant är ögonblick man minns och förvarar lite extra ömt. Ögonblick och minnen som kan behövas plockas fram under nätter som denna då regnet känns tungt.
Utanför hör jag nu ljudet av skepparepipan blåsa, stationer beordras för det är nu dags att återigen vända genom vind. Tyvärr kommer nog inte denna natt bjuda på något glittrande stjärnfall, men dock väntar en varsin varm binge på mig och mina kamrater vid 04.00 vilket känns minst lika lockande. Jag lämnar nu värmen inombords för att istället hugga tag i en talja, ett skot eller ett fall, men mer om det någon annan gång.
Varma hälsningar till alla er där hemma från kadett Frida Monie och alla i Gladas besättning.
Segelfartyget Europa utanför Hollands kust.
