Resebrev 140918
Sjöbensglädje
Någonstans norr om Frankrike…
Var ska jag börja någonstans? Jo, det har varit lite tyst i bloggen de senaste dagarna. Hoppas ni inte har saknat oss för mycket. Det har ju hänt väldigt mycket här på Falken. Tisdagen den 15 september skrubbade, polerade och städade vi för att HMS Falken skulle vara tjusig när vi sakta men säkert lotsades in i Alderney. Vi ankrade några hundra meter ifrån kaj och tog sen en racerdusch för att ta första bästa transport in till land. Vi var som barn på julafton och var stolta och glada för att första etappen var avklarad.
De första stapplande stegen på land var förvånande. Sitter inte ön fast? Varför gungar asfalten så mycket? Är jag full eller vad är det som gör att jag inte kan hålla mig på trottoaren? Sjöben. Vi var många som såg fram emot att få sitta på en toalett som inte gungade, där man inte behövde hålla i sig eller oroa sig för att vattnet skulle skvätta upp av vågorna. Eller varför inte bara sitta på en stol där man inte behövde parera med kroppen hela tiden. Så blev inte riktigt. Vid kaffet efter lunchen satt vi fortfarande och gungade fram och tillbaka i de väldigt stabila stolarna runt bordet.
Vi hade tur med vädret, det var den varmaste dagen på länge i Alderney. Några badade, några handlade lite i de få butiker som fanns, många var ute och sprang och mobilanvändningen var allmänt hög. Fram emot kvällen blåste det upp och blev lite tråkigt brittväder och det skvätte mycket havsvatten på oss när vi transporterades tillbaka i vår lilla RIBbåt. Det kändes skönt att få komma tillbaka till HMS Falken och vi kunde konstatera att maten ombord definitivt hade högre standard än det brittiska köket.
Onsdagen var också permissionsdag och det blev fler löpturer och vykort. Men redan efter lunch började det pyra av förväntning på att fortsätta resan mot varmare breddgrader. Efter middagen var förberedelserna för segling klara och lättade ankar till sången South Australia. Haul away, heave away. Nu har vi tio spännande dagar framför oss innan vi landar i Cadiz.
Skepp ’ohoj!
402 Lundberg
