Resebrev 2012-09-17
N 45?07.210 W 008?55.450
Kurs 200?
Fart, på tok för långsamt!
Sjölivet börjar ta ut sin rätt på oss alla, i synnerhet på oss ovana landkrabbor som varit till sjöss längre än någonsin förr. Dagarna börjar flyta ihop och det är svårt att hålla koll på vilken veckodag det är, men rutinerna gör att vi får ordning och struktur över dagarna.
Under gårdagens morgon blev VO väldigt energisk då vi fick fin besök från djupet av valar, vilka jagades flitigt med kameraobjektiv av varierande kaliber. Efter ett antal ”sjöfartsmässiga” manövrar kom vi riktigt nära dessa magnifika djur som vi fick den stora förmånen att se. Bästa sättet numera att få upp samtliga på däck är att skrika valar, något skepparen har börjat lära sig. En av kadetterna hörde dock fel vid ett tillfälle och frågade efter var bävrarna var någonstans. Ännu ett prov på att sjökunnigheten varierar i besättningen. Hur gick det då för valarna? Jo de har fortsatt att dyka upp under dagen och oftast försvinna lagom nog till att för många kameror hinner slängas fram. Likt en svårfångad kvinna.
Vid lunchtid igår kom ett ordentligt värmetecken, trots att alla kanske inte kände sig beredda på det. Kronans sjöstridsshorts delades ut från mast till trossbotten i varierande och oftast opassande storlekar. Dagen har sen fortsatt i skjortsens tecken med en hel del solsken under eftermiddagen. Temperaturen har anpassat sig därefter, gårdagen toppades med 21 graders värme vilket höjde ”stridsvärdet” ombord efter all regn och kyla. Att vi just nu dock sitter på pälsade under nattvakten med långkalsong och sjörock förtäljer dock inte historien 😉 Nu jobbar vi stenhårt på att under nattens timmar passera den 45:e breddgraden och komma ner i den södra halvan av den norra hemosfären.
Utöver solande på däck har det bedrivits en hel del lektioner under dagen i allt från knopar till sjötermer. Förkunskaperna varierar avsevärt, för oss landkrabbor finns det en hel del att ta in och en del uttryck är rena grekiskan för mig och Abramhamsson medans att vi kämpar med att lära oss de allt för många tamparna som går kors och tvärs från höger… jag menar styrbord till babord. Nästa huvudvärk har varit knopkursen, följt av elevtampen där fingerfärdigheten mer och mer övergått till att nyttja verbalt skrikande och diverse olämpliga vokabulär för att få tamparna att forma sig efter vår vilja. Den enda som inte är orolig verkar vara Teemu som lyckades med bedriften att supa bort sin elevtamp under nattens bravader (finns ingen som inte tror att bortsupandet är en tillfällighet och diverse rykten florerar kring hur han har likviderat den).
Och så till den viktigaste punkten av allt under vår färd. Mustaschkampen! Framväxten ökar hos flertalet kadetter likt de gröna gräset på vårens första dagar, med varierande antydan på en ny kreation över läppen. Istid råder dock fortfarande över Abramhamssons läpp som nu börjar ta till diverse desperata knep för att få den manliga hårväxten att öka sin takt. Så sent som några timmar sen så tillsatte han en personlig tränare och coach för mustaschen i hopp om att ta igen förlorad framväxt. Han har även ökat sitt mat intag drastiskt genom att ta backning till måltiderna då hans senaste teori är att det tillför mer energi och näring till hans skapelse. Vem som leder kampen i övrigt tvistar de lärda om, den utsedda kvinnojuryn ombord inspekterar flitigt tävlingens fortlöpande. Kommenteras kan att Rydergren som redan har mustasch innan kampen inleddes satsar istället på att få ett väl matchande skägg och skickar avundsjuka blickar på Könbergs mäktiga skapelse.
Sist men inte minst vill vi tacka för den möjligheten vi fått att deltaga på denna färd och börja utveckla våra sjöben och även passa på att sända hem några personliga hälsningar.
Abramhamsson: Vill hälsa till alla dem som hälsas bör samt särskilt till Hans Majestät, Pölsa (Smala Sussie) och mina trogna mustaschsupportrar. Ett särskilt förlåt ska även utgå till Björne då jag prioriterade bort hans 25 årsdag för att tjäna Hans Majestät till havs.
Rydergren: Vill sända hälsning hem till familj, vänner och framför allt min flickvän Frida som jag saknar likt mitt fosterland. Älskar dig väldigt mycket. HMS Falken far troget framåt över vågorna med kärlek för konung och fosterland.
73 de Kadett Per Rydergren och Kadett Fredrik Abrahamsson