Ohoj kära läsare!
Klockan är 00.34 och vi på babordsvakt har precis gått på ”hundvakten”. Det är den vakten som går mellan kl 00-04. För tillfället håller HMS Gladan på att lämna engelska kanalen och vi ger oss ut på stora Atlanten. Det märks genom att vågor har bytts ut mot dyningar. Skillnaden på vågor och dyningar är avståndet mellan topparna, och på dyningarna är det avståndet markant mycket längre än på vågor. Det resulterar i att fartyget slutar att ”stampa” och istället surfar fram.
Under eftermiddagen möttes vi av en front som levererat regn och dimma, men för en kort stund öppnade himlen upp sig och vi alla fick njuta av att se en sprakande, orangeröd solnedgång.
Som styrbordsvakten redan rapporterat har vi under eftermiddagen bärgat storseglet, det krävdes samtliga på både styrbords och babords vakt för att klara ut den uppgiften. I och med det fick vi också vår första skymt av tumlare. Dessa har sedan varit ett återkommande inslag och befann sig riktigt nära fartyget under vår 2.a plattvakt, den som går mellan kl 18-20. Tumlarna hade dessutom sällskap av ett gäng fiskmåsar som cirklade ovanför för att kunna vara med och kalasa på den fisk som skräms upp av tumlarnas framfart i vattnet.
Vatten som vatten? Nej det är faktiskt skillnad, och våra hemma vatten skiljer sig en hel del mot vad vi nu seglar på. Gladan täcks ständigt av ett tunt saltlager som har en förmåga att sätta sig i både hår och kläder. Våra uniformer har fått en mer ljusblå nyans än den marinblåa vi hade när vi påbörjade seglatsen.
Vi ser alla nu dels fram emot att återfå mobiltäckning under måndagen, för att kunna kontakta er nära och kära, och att få ankra utanför Brest på tisdag kväll. Detta gör vi för att se till att få både Gladan och oss själva i ”ship-shape” så att vi visar oss från vår bästa sida när vi går in och förtöjer i örlogshamnen på torsdag.
Nu ska vi strax lämna det varma gunrummet där vi sitter och skriver detta och åter igen ta oss ut på däck i mörkret.
Saltstänkta hälsningar till alla er där hemma från oss,
242 Johan Åhfeldt & 232 Eleanor Wiklund
