Allmänt anrop, allmänt anrop, allmänt anrop.
Här kallar HMS Gladan.
Gladan är nu, efter den gropiga Nordsjön på väg in i engelska kanalen. Sista delen utav Nordsjön så har solen lyst på oss och groparna har tillsammans med sjösjukan blivit mindre och mindre. I takt med att solen visat sig så har också vinden mojnat (avtagit) och vi måste ”fuska” genom att dra igång järnspisen. HMS Gladan ser fram emot den fantastiska utsikten mellan Dover-Calais samtidigt har vi en skräckblandad förtjusning över att få passera Biscaya-bukten för att sedan ta oss till ankringsplats utanför Brest där vi får vår första kontakt med fast mark under fötterna och en välbehövlig återhämtning innan vi hungrigt fortsätter att jaga vind.
Medan vi passerade Nordsjön så invigde de lite mer sjövana kadetterna, landkrabborna att enligt tradition så ska en doppa båtmössan i var hav en passerar. På bilden nedan ser vi en lycklig kadett med nydoppad mössa i Nordsjön. Fler dopp kommer att ske under resans gång för att bringa ännu mer lycka.
Förutom att besitta poster och bedriva den dagliga tjänsten så har vi även gått in djupare på våra roller/tjänster som t ex
pekegast: Jag (311 Holgersson) har nu för andra gången gett mig ut på peket. Idag var det för att ta emot jagaren och beslå seglet. Som pekegast har jag hand om de två förligaste seglen, jagaren och klyvaren. Efter att ha tagit på mig sele och krokat fast mig är det dags för den vindlande färden längs med peket fram till seglen. Trots säkerhetslina och vissa tampar att hålla fast i kände jag en otrolig frihet och fick en häftig upplevelse med solen i ansiktet och förutom peket, hajnätet man går på – havet rakt under fötterna.
Toppgast: Det finns två typer av toppgastar, dessa är stortoppsgast och förtoppsgast. Jag (331 Johansson) är förtoppsgast och har flest segel att ta hand om. Även här ska sele vara på för att sedan bestiga första vantet 21 meter över vattenytan. Därefter är det ytterliggare ett vant på ca 3 m. Sen är det ca 3 m till toppen av seglet som jag tar mig upp genom att hoppa jämfotahopp mellan ringarna som håller fast seglet. Väl uppe är det dags att ta bort beslagen på seglet. Detta är ett av 4 segel som förtoppsgasten har under sina vingar.
Skansgast:
Skansgasten behöver inte arbeta på höga höjder men har istället ett tungt arbete med att sköta om allt tamparbete på däck, ex att hissa segel.
Förutom sjösjukan så existerar en annan åkomma hos sjöfolket, detta är den beryktade skörbjuggen. Skörbjuggen är en åkomma som beror på C-vitaminbrist och inte en skadedjursinvasion som vissa/någon ombord skulle kunna ha trott… det här med sjötermer är inte alltid helt lätt att lista ut.
För att förtydliga, skörbjugg existerade för länge sedan när huvudkosten bestod av saltat kött och inte så mycket frukt och grönt. Men ombord på gladan där har vi en magisk korg som på något sätt fortsätter att leverera frukt efter frukt för att motverka skörbjugg (eloge till kockarna).
GMY
331 Johansson & 311 Holgersson
