170806
När gryningsljuset sakta börjar nalkas i horisonten, långt innan solens strålar sträcker sig över havet, är det lätt att glömma bort att vi haft en lika händelserik dag som alla dessförinnan. Dagen började som vanligt med en frukost och en värmande kopp kaffe tätt följd av den dagliga rengöringen till sjöss. När den sista skurtrasan blivit återställd till sin hemmahörande skeppslåda är det dags att föra samman de praktiska momenten med de teoretiska för att knyta ihop säcken med en efterlängtad lektion i seglingsteori.
Efter ett teoritungt pass framför skolbänken är det lätt att falla tillbaka in i dvala vilket skapar ett ypperligt tillfälle för lite fysisk aktivitet, vilket här ombord oftast innebär att vinda lätt. Med blodsmak i munnen och en lätt euforisk känsla av produktivitet är ankaret åter till sin plats och fartyget i rörelse. Nu lämnar vi Vens östra udde och fortsätter vår färd mot Öckerö och vår slutdestination där tävling, avslutningsmiddag och examination väntar.
Efter hissningen av seglen blev det uppenbart att de flesta var på slutspurten av sina elevtampar vilket också var ett ytterligare tecken att resan var på väg mot sitt slut. Under eftermiddagskaffet blev det även dags för möte där kvarterförmännen tillsammans med nyckelbesättningen gick igenom punkter som lyfts upp under veckorna ombord och där även agendan för de kvarstående dagarna togs upp. På vägen ut från gunnrummet upptäcktes det i periferin en åskådarformering med blickarna mot nordväst.
Det är lätt att bli betagen av Kullabergs naturreservat med tillhörande fyr som väter ut över öppningen till Kattegatt. Från Öresund bevittnar vi hur Kullens fyr framstår som en trofé där hon står belägen 78,5 meter över havet, omsluten av branta klippor med direkt anslutning till havet. I och med inseglingen till Kattegatt med vindar på 12-14 m/s och en våghöjd på cirka två meter är det lätt att gå i tron om en kollektiv sammanslutning vid relingssidan, men vilket denna gång inte blev fallet. Med sjöbenen på plats och tamparna i högsta hugg, bereder vi oss för ännu ett fysiskt pass för att få ytterligare vind i seglen. Det framgick snabbt att vinden var starkare än besättningen och hemskotningen av seglen förblev därför ogjord, men det var inte av några större bekymmer.
Avslutningsvis har det varit och är ännu en underbar resa och väldigt lärorik utbildning. Satt nästan kaffet i halsen efter en större våg, kanske bäst att ta en nypa luft så att sjöbenen håller i sig. Tack för mig och på återseende!
Kadett Brun
