HMS Falken 2017-06-04
Igår träffades vi ett glatt gäng i Karlskrona, mer eller mindre kände vi igen varandra – det hade ju trots allt gått 25 år. En del kände man igen direkt, men en del tog det lite längre tid att ”identifiera”. Men vi har ju en mycket speciell gemensam nämnare – Segling med HMS Falken 1992, så det tog inte lång tid innan kramar och ryggdunk tog över och alla började prata en massa fantastiska gemensamma minnen. Vi har ju trots allt delat ganska mycket på en väldigt liten yta.
Det var ett glatt gäng som samlades utanför högvakten även om alla troligtvis tyckte att väckarklockan ringt alldeles för tidigt, drygt fyra timmars sömn är rätt lite när man är 40+. Men vi skulle ju mönstra på HMS Falken och ut och segla! Efter uppställning på däck med en kort säkerhetsgenomgång fick vi bekanta oss med båten. Mycket var sig likt, mina krokar för hängbingen var där dom alltid varit, plåtskåpet var kvar, men det fanns även en del förändringar. Det som var slående att se var i vilket fint skick den snart 70-åriga damen är. Mycket roligt att se och en eloge till besättningen.
Åter uppställning på däck i divisioner, styrbords- och barbordsvakt. Vi delades upp i för- och storstation och började lite förvirrade rör oss dit vi trodde vi skulle vara. Som tur var slapp vi tampförhör, om det blivit ett sådant hade nog de flesta fått lämna båten igen (Benny hade hittat den 25 år gamla lappen och fotat den med mobilen utifall att). Vi kastar loss, fendrar lika stora som många av oss tas in. Det ges order om att sätta segel, ännu mer förvirring uppstår, det var bara att konstatera att termologin var något ringrostig. Till och med Jörgen som fick den äran att ropa ut order var tvungen att tänka efter ibland och även ställa någon fråga. Men det är bara att fatta den tamp som det pekas på och dra. Tekniken var nog bättre än termologin, för det är ett igenkännligt moment, men det är bara att konstatera händerna har intagit en mer skrivbordsanpassad variant än när jag lämnade Falken. Stoppare på! Stoppare tagit, uppgå så vackert! Och se där, så satt seglen på plats. Det är ganska otroligt att konstatera igen att stopparen, slagen runt tåget och hållen av två händer, håller ett segel på plats som det kostat många personer ordentligt med energi att hissa.
Därefter uppröjning på däck, och allemans kaffe på däck!
Seglingen gick lugnt till då det var ganska så vindstilla, till en viss persons glädje då han inhandlat både sjöjukeband och dito tabletter men inte använde dem. ”Mådde jag illa då skall jag må illa nu”.
