Ylva Rolfsdotter Söderberg har seglat på skonerterna, från och till, sedan 2006. Med det här inlägget tar hon farväl av skonertdivisionen.
Författat 2017-05-11
Nu har räkneverket stannat, det blev 18500 sjömil, 707 sjödygn, 27156 timmar ombord.
Idag har jag seglat min sista seglats med skonerterna, någonsin, för den här gången (jag har ju försökt sluta förut). Vi kastade loss från Bornholm i morse och förtöjde på Örlogsbasen i Karlskrona lagom till middagen. Vinden var med oss men vädret lämnade i övrigt mycket att önska. Himlen helt täckt av moln, gråmulet, mörkgrått hav. Det gjorde om möjligt att jag kände mig ännu mer vemodig, men som jag brukar tänka så skiner alltid solen, bakom molnen. Min tid ombord har verkligen varit en solskenshistoria, allt annat än grå och trist.
Idag seglade vi förbi Kungsholms fort, i inloppet till Karlskrona. Det var där allt började, för tretton år sedan, när jag var elev i Sjövärnskåren. Snacka om att knyta ihop säcken. En vacker dag låg HMS Gladan och Falken till ankars på fjärden innanför och vi fick göra studiebesök ombord. Det var kärlek vid första ögonkastet; här ska jag segla, tänkte jag.
Sagt och gjort. Sommaren 2006 hade jag otrolig tur som fick segla som elev ombord på HMS Falken under Tall Ships Race. Göteborg-San Malo-Lissabon. Jag kommer inte ihåg hur det gick i kappseglingen, men minns hur vansinnigt kul vi hade, särskilt i hamnarna. Starkaste minnet (förutom en viss norrman) var när vi förtöjde i Lissabon. Vi hade äntrat riggen och sjöng Shantys som ekade mot kajkanten. Folket jublade. Mäktig känsla.
Jerker Schyllert var Fartygschef ombord, redan då. Tack chefen, för att du skickade in min ansökan om att få göra värnplikten ombord på HMS Falken.
År 2007 gjorde jag värnplikten. Gissa vart?! Javisst! Ombord på HMS Falken, som kock. Vi seglade hem fartyget från Spanien och muckade i juletid i Karlskrona. Två av tre dagar var jag i byssan, men på den tredje dagen var jag ”däckskock”. Yes! På däck trivdes jag bäst, får jag lov att erkänna såhär i efterhand. Jag lärde mig massor, både i och utanför byssan.
Sommaren därpå, 2008, fick jag också segla med Falken, som en glad sjunde skeppare.
När värnplikten avskaffades 2011 fick jag den stora äran att bli den första anställda timmermannen ombord på HMS Falken. Ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Tänk att få vara kollega med sina idoler; Falk, Lange och Schyllert. Egentligen vara jag mitt uppe i mina Landskapsarkitektstudier, men det blev ett lååångt uppehåll från dem, som varar än idag. Mest minnesvärda seglatsen var att korsa Atlanten, som vi gjorde hösten 2012. Ett riktigt äventyr!
Gladan och Falken har ända sedan 2006 varit ett återkommande inslag i mitt liv, lite som en fast (rörlig) punkt som jag klamrat mig fast vid. Jag har älskat varje dag ombord, men också längtat hem efter min tjära många gånger. Tack för alla platser jag fått se och alla människor jag mött, som jag inte hade fått göra om jag var iland.
Genom åren har jag fått segla på farvattnen mellan följande hamnar; Göteborg, San Malo, Lissabon, Vigo, Portsmouth, Lysekil, Öckerö, Århus, Kotka, Dalarö, Stockholm, Karlshamn, Visby, Straalsund, Halmstad, Målöy, Bergen, Las Palmas, St Cruz de Teneriffe, St Cruz de La Palma, Ponta Delgada, Falmouth, Amsterdam, Malmö, Helsingborg, Varberg, Karlskrona, London, La Coruna, Kap Verde, Rönne, Berga, Pentland Firth, Hybriderna, Dublin, Porto, St Barthelemy, Freeport, Fort Lauderdale, Key West, Miami, Charleston, Norfolk, Annapolis, Philadelpia, Hamilton, Horta, Le Havre, Rouen, Den Helder, Brunsbuttel, Kiel, Gotska sandön, Kotka, Gdynia, Funchal, La Coruna, Oskarshamn, Åhus, Ystad, Brest, Vigo, och San Sebastian. Tänk vad (sjö)man får uppleva!
Alla dessa hav och hamnar, för att imorgon gå till ankars i Unnaryd av alla ställen. Varför är nu då detta min sista seglats? Jo, jag har en sjörullad blivande skonertgast i magen, som snart ska få se dagens ljus. Jag går i land, men tjära skonerter håll ut! Om sexton år mönstrar förhoppningsvis min lill-Timmer ombord! Det gäller att tänka långsiktigt i personalförsörjningen;). Nu väntar nya äventyr för mig, som moder och självhushållerska på en idyllisk gård. Blir spännande att se hur länge jag klarar av livet på landbacken!
Avslutar min sista seglats med att sjunga en vemodig avskedsshanty. Tack för att jag fått segla ombord på skonerterna!
Leave her, Johnny, leave her
- Oh, the times was hard, and the wages low
Ref: Leave her, Johnny, leave her
But now once more ashore we`ll go
Ref: And it`s time for us to leave herFullt ref:
Leave her, Johnny, leave her
Ooh! Leave her, Johnny, leave her
For the voyage is done and the winds don`t blow
And it`s time for us to leave her
- Oh, I thought I heard the old man say
Tomorrow you will get your pay
- The work was hard and the voyage was long
The sea was high and the gales was strong
- The wind was foul and the sea ran high
She shipped it green and none went by
- The grub was bad and the wages low
But now once more ashore we`ll go
- Oh, sing that we boys will never be
In a hungry bitch the likes o` she
- The rats have left and we the crew
It’s time by damned that we went to.
See ya in Liverpool!
/Ylva Rolfsdotter Söderberg
Timmerman
Sista gången till rors. HMS Gladan har både gyro- och magnetkompass. En sann skonertgast föredrar naturligtvis magnetkompassen. Precis som Ylva!
Stämningsbild från den sista seglatsen. Bakom molnen lyser solen! Tror vi.
Vill du vara glad och vemodig på samma gång? Fråga Ylva, hon vet hur man gör!
Man skulle kunna tro att händerna är i fickan. Absolut inte! Giv akt är beordrat och Ylva kommenderar hissande av stor flaggning i samband med prinsessan Estelles fördelse.
Ibland kan man behöva hytta lite med näven. Ibland fångas man på bild när man gör det.
Med vemod sveper hon sin blick över rigg och horisont, farväl tjära Gladan. Farväl.
Man får vara med om mycket på skonerterna. Här en kransnedläggning för korvetten Karlskrona som sjönk den 30 april 1846. Den vackra kransen har Ylva gjort. Snyggt.
