Nu sitter vi här på vårt sista vaktpass, på det sista dygnet och tänker tillbaka på tiden vi har haft här. För fem veckor sedan landade 27 förväntansfulla elever i Las Palmas utan någon inblick i vad som skulle hända. Den första lektionen vi fick på denna resa var på bussen som skulle ta oss från flygplatsen till båten då vi var alldeles för högljudda och busschauffören gav oss en tillsägelse. Det började spekuleras bland eleverna om hur vi tillsammans skulle kunna ta oss igenom det här äventyret.
När bussen väl stannade vid kajen steg tystnaden bland eleverna och alla tittade spänt på det stora fartyget som nu låg framför oss. Väl där fick vi vår första order vilket var att vi skulle ställa upp i två ledlinjer. Efter ett kort informationsutbyte var det dags att mönstra ombord på HMS Falken, något vi har efterlängtat i stort sett hela året. Den här ceremonin innebar att alla skulle klättra upp och ner för masterna och sedan anmäla sig hos chefen. Därefter tog man sin packning och begav sig vidare ner i trosbotten för att få sitt elevnummer, sovplats, skåp samt arbetsuppgift på båten. Senare efter att alla hade packat upp sina saker så var det dags för vår första uppställning här ombord. Efter att alla nya intryck hade sjunkit in blev det bord och bänkar då vi för första gången fick smaka den fantastiska maten som serveras här. Senare fick även testa våra bingar när vi fick ordern bingtjänst.
Den första veckan kom med fler nya intryck och vi kände hur stressen och nervositeten började trycka på. Under de tre första dagarna när vi både låg till kaj och ankars så försökte vi ta in så mycket kunskap som möjligt. När vi sedan den 13/4 skulle kasta loss hade vi ingen aning om äventyret vi hade framför oss. Det var nu sjösjukan började smyga sig på hos vissa av oss medan andra försökte sysselsätta sig genom att traggla tampar samt sjötermer. Efter några lugna dagars seglande kom vi tillslut fram vid det som skulle bli vårt första stopp, Isla de Selvagen eller det lite grovt översatta namnet Vildöarna. Det här var en speciell plats då man egentligen inte får gå iland där men vi hade turen att uppleva denna fantastiska ö då chefen hade ansökt om att få gå iland. Då inte alla kunde besöka ön samtidigt så genomfördes fys ombord på Falken. Efter en dag var det dags att lätta ankare och fortsätta vår soliga men även ansträngande segling mot Funchal, Madeira som skulle bli vårt nästa stopp på resan.
Vår seglats mot Madeira utmärkte sig av bra väder och bra humör. Eleverna försökte under denna period lära sig hur det fungerar ombord på ett skepp som HMS Falken. Den där första veckan kände vi oss glada över att ha tagit oss den första biten på vår resa. Framme i Madeira började dagen med ett tampförhör, något eleverna var mycket spända över men det slutade bra med att alla blev godkända. Efter två dagar till kaj gav vi oss ut och styrde kursen mot Santa Maria, som tillhör ögruppen Azorerna.
Det var vid det här laget nervositeten började släppa lite och alla började komma in i rutin. Därefter skärptes kraven på oss elever och vi fick mer ansvar. Denna segling bjöd på fortsatt trevligt väder men även mycket ny kunskap, vilket både var kämpigt men även intressant och roligt. Vid den här tidpunkten började Falken kännas som vårt hem där vi skulle komma tillbringa flera intensiva veckor. Vår tid i Santa Maria uppskattades stort men när vi äntligen kastade loss så hade vi efterlängtat seglingen lika mycket.
Nu var vi ute på havet igen vilket innebar lektioner och förfånga poster enligt daglig rutin. Det var under denna period då Fisherman seglet fick en reva i sig och alla var tvungna att agera snabbt. För att det inte skulle gå sönder mer fick vi samarbeta så att vi kunde ta ner seglet utan allt för stora konsekvenser. Efter ett tag anlände vi i Ponta del Gada där vi skulle spendera de kommande tre dagarna väl här kom även lite ny personal till båten som skulle fortsätta seglingen tillsammans med oss. En tråkig händelse under det här stoppet var att tre elever hade tagit beslutet att lämna vilket hade stor påverkan då vi blev färre men det hindrade inte oss från att kämpa vidare.
Det var nu dags att bege oss ut på vår långa segling som enligt alla skulle bli den tuffaste biten hittills. Vi rullade på i vårt vaktsystem och vädret var med oss men några dagar in i seglatsen vände turen och vi hamnade i en front som innebar att vi seglade i storm med 40 graders lutning. Under den här tiden för vi inte skulle skada oss bestämde sig nyckelbesättningen att det smartaste valet skulle vara att slå och vända tillbaka för att ta oss ur denna front. När vi kommit bort från ovädret var vindarna tyvärr för svaga så vi fick köra på motordrift istället för segel. En annan chockerande händelse var när brandalarmet utlöstes vid 02 en natt och enligt givna direktiv behövde alla ombord klä på sig för att utrymma men innan vi hann upp på däck så var problemet redan löst och ingen skada skedd.
Denna resa beräknades ta tolv dagar men efter åtta snabba dagar anlände vi till Scilly öarna utanför England där vi låg till ankars. Väl här fick vi besök av de engelska kadetterna som fick en privat guidning ombord. Det var väldigt vackert där och alla njöt av den nya miljön då folket var väldigt trevligt. Här fick vi även beskedet om att vi skulle få möjligheten att stanna på en väldigt speciell plats, seglar meckat Isle of Wight. Alla var väldigt förväntansfulla och spända eftersom att många som seglar vill besöka den här staden. Här låg vi till kaj i två dagar innan vi seglade vidare till vår slutdestination, Portsmouth där vi befinner oss just nu.
Den här resan har gett oss en inblick i flottans vardag men det är inte allt vi har lärt oss. Vi har utvecklats som individer men även som grupp och gemenskapen är starkare än någonsin. Det här äventyret kommer vi ta med oss för resten av livet då vi inte bara lärt oss hur flottan fungerar utan vi har växt personlighetsmässigt och vi är otroligt tacksamma över att just vi fick chansen att uppleva det här. Vi må ha lärt oss om tampar, navigation, knopar och sjötermer men det är inte allt man lär sig på en segling som denna. Vi har fått uppleva saker vi aldrig skulle fått uppleva i det civila livet, vilket vi uppskattar något enormt. Vi vill avsluta med att tacka besättningen för att de har funnits med oss under denna period och stöttat oss i både bra som dåliga tider och utan de hade inte det här varit möjligt. Vi kommer vara evigt tacksamma och alltid minnas det här äventyret.
Skepp ohoj manöver, nu är denna resa över!
Elev 323 Louise Almgren och 101 Melissa Skoghag.
