”Du var riktigt svårväckt i natt Mogensen, jag tyckte nästan det var synd att väcka dig” sa Bergman ovetandes om att malariaprofylaxens biverkning gällande mardrömmar just då gjort sig påmind och att Bergman egentligen räddat mig från ninjor med giftpilar och kaststjärnor. Jag ser mig omkring nere på trossbotten, Håkansson som har hängkojen bredvid mig och som i vanliga fall brukar vara den som ”räddar” mig från att få en bestående sömn visar färre tecken på liv än planeten mars. Jag knuffar lite på honom och helt plötsligt flyger han upp, han tittar på mig och tänker nog samma sak som jag gör. Skönt att vi såhär åtta dagar till sjöss äntligen slutat luta lite, vilket inneburit att jag och Håkansson inte längre svingar runt likt en Newtons vagga i otakt. Vi kliver upp och konstaterar att vi gillar våra hängbingar och att det fortfarande lutar en hel del för de med fasta bingar. Klockan är lite över tolv på natten den nionde december och vi som skriver detta resebrev är Gungkompisarna Håkansson och Mogensen.
Dagarna börjar gå ihop och bilda en grå massa och den konstanta lutningen på mellan 40 grader BB och 30 grader SB hjälper inte till att särskilja dessa. Dock bröt vi lunken idag, dels hade sekonden anordnat ett Jeopardy (Skeppardy) och dels skymtade utkiken land för på första dagen på länge. Skeppardy sträckte sig från astronomisk navigation till vad är klockan, egentligen och krig bland stjärnor. Spelet togs hem av 3:e vakt trotts undertecknads kunskap om sideriska år och vem Count Dokoos padwan var innan han bytte sida. Min vakt slutade tvåa och sist, med minuspoäng, kom första vakt. Dagens blötdjur, sjökon, levererades av Olsson och dagens radar satt monterad på Stockholmsklass levererad av vår norrländska signalspanare Sundkvist. Till allas stora olycka har radioamatören och signalgurun Ruthberg lyckats räkna ut att GSM täckningen inte fås förrän 12 distansminuter från land, vilket nu är väldigt nära. Idag var även sista dagen med malariaprofylaxens biverkningar, vi hoppas båda att vi hädanefter bara blir väckta av tyngdkraftens förmåga att svinga våra bingar i otakt och inte för att mördarvalar med partyhattar på huvudet jagar oss i sömnen.
Senare idag och imorgon den 10e väntar förtöjningsövningar där målet är att alla kadetter ska genomföra varsin förtöjning och losskastning. Håkansson samt den andra nya HMS Gladan kocken Hansson ska under dessa förtöjningsövningar få utbildning på att köra ribben, vilken är en bra hjälpkraft för den som vill ha en rörlig bogpropeller vid LK/FT. Nu har Mogensen förfångat till rors, jag ska om en stund upp i masten och hålla utkik efter både fartyg, land och kanske få se några delfiner i marelden om man har tur.
Avslutningsvis vill vi passa på att hälsa hem till våra flickvänner, familjer och vänner. Hoppas ni klarar julmyset utan oss, spara några lussebullar tills vi kommer hem så är vi nöjda. Njut av tillvaron och håll ut, vi ses snart igen. Feliz Navidad/
Flkd Erik Mogensen, Mening Gustaf Håkansson
