För 70 år sedan, den 23 april 1947, tog de första militärmeteorologerna med en treårig teoretisk meteorologiutbildning i bagaget sin examen. Detta var ett viktigt steg mot det professionella agerandet som vi fortfarande ser som en av försvarsmeteorologens grundpelare.
Detta tyckte vi försvarsmeteorologer på Högkvarteret var värt att uppmärksamma så i morse (några dagar för tidigt) firade vi detta tillsammans med vår avdelning PROD LEDUND samt Flygvapenchefen och deltagare från PROD FLYG. C PROD LEDUND VÄD inledde firandet med en historisk tillbakablick i den militära vädertjänstens historia. Delar av det kan ni läsa längre ner i detta inlägg.
Därefter tog Flygvapenchefen till orda och nämnde bland annat att vädertjänsten ligger honom varmt om hjärtat och är vädertjänsten är viktig en del av helheten inom Flygvapnet.
Flygvapenchefen och C PROD LEDUND VÄD. Fotograf: Magnus Lindholm.
Han drog även en liknelse där han liknade vädertjänsten med syret i luften. Syret finns alltid runt om kring oss och vi klarar oss inte utan det. Så länge det finns där så är allt frid och fröjd. Men den dagen det inte finns där så kommer man inte att prata om någonting annat. Samma sak är det med vädertjänsten som alltid finns där som stöd. Han berättade också om några av hans bästa minnen från tiden på F 15 Söderhamn där han ofta tillsammans med en meteorolog genomförde väderflygningar. De flög från kust till fjäll och spanade på vädret och ibland på vägen tillbaka genomfördes Vasaloppet på 7,5 min!
På eftermiddagen fortsatte firandet, men denna gång med f.d. kollegor, försvarsmeteorologer som tidigare arbetat inne på Högkvarteret, men som nu har gått i pension eller till andra jobb inom och utanför Försvarsmakten.
70 års jubileumsfirande med f.d. kollegor. Fotograf:Författaren.
Detta 70-års jubileum har eller kommer under nästa vecka också uppmärksammas ute i landet på METOCC (Försvarsmaktens Meteorologiska och Oceanografiska Centrum) samt på de fyra lokal väderavdelningarna på flygflottiljerna och helikopterflottiljen.
En historisk tillbakablick.
Den 23 april 1947, tog de första militärmeteorologerna med en treårig teoretisk meteorologiutbildning i bagaget sin examen. Detta var ett viktigt steg mot det professionella agerandet som vi fortfarande ser som en av försvarsmeteorologens grundpelare. Denna händelse var just tre år efter att Krigsmakten fått sin militära vädertjänst överförd från dåvarande SMHA (Sveriges Meteorologiska och Hydrografiska Anstalt). Den 1 juni 1944 fick nämligen dåvarande krigsmakten en egen vädertjänst. 2014 firade vi, Försvarsmaktens vädertjänst, vår organisatoriska 70-årsdag med pompa och ståt och naturligtvis tårta!
Men hur började det då?
Både 1:a och 2:a världskriget visade på vädrets betydelse och därmed ökade behovet av att kunna göra prognoser för att få försprång mot fienden. Insikten om behovet av korrekta observationer kom i samband med framväxten av Flygvapnet 1926 vilket gjorde att SMHA fick i uppgift att 1928 bilda en Militär Meterologisk Informationstjänst (MMI) inom sin organisation, och då med kommenderad militär personal. I samband med detta skulle även värnpliktiga utbildas till ”flygmeteorologer” och tjänstgöra vid varje permanent flygstation. Efter detta, 1929, började man också med ”meteorografuppstigningar” från flygflottiljerna, föregångarna till det som även i dag är så viktigt; våra väderflygningar.
Militär vädertjänst växer fram
Vid krigsutbrottet 1939 var MMI i princip en egen avdelning vid SMHA. Arbetet blev mer och mer frikopplat från övriga delar på SMHA pga. den nära militära kopplingen till kunden och behovet av korta, snabba och individuella/anpassade prognoser för den verksamhet som Krigsmakten bedrev. Det blev också mer och mer tydligt att lokal närvaro på flygflottiljerna var viktigt och de ”flygmeteorologer” som fanns lokalt fick en utökad roll och befogenhet. Detta behov finns ju kvar även idag. Den första praktiska militär-meteorologiska kursen genomfördes 1928. Behovet ökade och man tog framför allt sjökaptener och vidareutbildade dessa till att kunna leda vädertjänsten på flygflottiljerna.
Under början av 1940-talet drabbades Flygvapnet av ett stort antal haverier, många inträffade i samband med dåligt flygväder. Orsaken var inte glasklar: dåliga väderprognoser eller dålig flygtrim? Chefen för Flygvapnet hade dock fått ansvar för att samordna ledningen av den militär-meteorologiska tjänsten 1941 och inrättade därför en provisorisk Signal- och väderleksavdelning vid Flygstaben.
Under en skyndsam utredning 1943 (som stöttades av ÖB general Nordenskiöld som var en varm anhängare av militär vädertjänst) så inrättades en militär vädertjänst tillhörande Flygstaben redan 1 juni 1944. Personalramen som lyftes över till Krigsmakten och benämndes FV/S MVC (Flygvapenstaben Militär vädercentral) var 14 meteorologer, 5 tekniska biträden och 7 kontorsbiträden. Man beslutade också att det lokalt skulle vara 4 meteorologer och en kartritare per flottilj/marinbas.
Man var redan då också överens om det värdefulla i att meteorologerna skulle ha flygtjänst. Detta avgjorde att vi blev militärmeteorologer och inte civilanställda, för civila hade inte flygtjänst.
En meteorolog behöver utbildning
Det var också nu man bestämde att vi skulle ha en treårig utbildning med teoretiska utbildningspaket i matematik och fysik istället för intern vidareutbildning som tidigare använts.
Den första kullen som tog sin treåriga examen gjorde det den 23/4 1947, d.v.s. för 70 år sedan. Värt att uppmärksamma!
Försvarsmaktens vädertjänst idag?
Idag har vi en akademisk meteorologiexamen och en särskild militär officersutbildning. Vi har fortfarande lokal närvaro vid flottiljerna och en central produktion vid LedR METOCC för hela Försvarsmaktens behov av militärt väder. Vi har fortfarande flygtjänst och vi gör fortfarande skillnad i flygsäkerhetsarbetet. Numera hör vi till den gemensamma LED-arenan, vi stöttar ju HELA Försvarsmakten även om en stor del av våra prognoser fortfarande går till FLYG. Vi bär också stolt vår flygvapenuniform!
/Karin, Försvarsmeteorolog på Högkvarteret.
Källa: Militär vädertjänst i Sverige under 1900-talet. Av Sten Haglund och Anders Söderman.
