Tack vare vårt avlånga land kan man få känslan av att åka mellan årstider såhär års när man förflyttar sig mellan södra och norra delarna av landet. Detta kan vi intyga som deltog i årets kurs Meteorologi i hög terräng i Abisko förra veckan. Där var fortfarande vinterkänslan påtaglig medan det i söder redan bytts till sommardäck och ställts fram utemöbler på altanerna.
Fjällväder bjuder på många utmaningar för en meteorolog. Alla har vi väl hört att ”vädret är så ombytligt i fjällen” och att ”väderprognosen i princip aldrig stämmer”. Är det verkligen så? Eller är det bara så vi upplever det? Som meteorolog har man alla slags kunder och vissa av dessa befinner sig till och från i fjällmiljö. Sin vana trogen kontaktar de givetvis ”sin” meteorolog för att få en prognos.
För att göra bra fjällväderprognoser behöver man, förutom de meteorologiska kunskaperna, ha god kännedom om hur terrängen ser ut i aktuellt område. Hur höga är bergen? Hur breda eller smala är dalgångarna? Hur är de riktade (t.ex. SO-NV)? Det är många delar att hålla koll på när det gäller just fjällväder.
Under den gångna veckan var vi ett antal meteorologer som gick en utbildning i just fjällväder. Kursen hölls på Abisko naturvetenskapliga forskningsstation och då det sedan länge finns ett väl etablerat samarbete mellan Försvarets vädertjänst och SMHI deltog även meteorologer från SMHIs olika prognosenheter.
Första dagen veks åt luftens strömning genom och över en bergskedja. Eller i klarspråk; Hur blåser det i fjällmiljö. Här finns många parametrar att ta hänsyn till när man gör sin prognos.
Andra dagen diskuterade vi hur och varför regn och snö fastnar på en bergskedjas vindsida samt vad som sker i ett snötäcke under vinterns gång. Att gräva sig ner i snön är som att titta på vinterns väder i backspegeln. När var det milt? När kom det mycket snö? När var det frost? Osv...
Tredje dagen utgick en skidexpedition upp till berget Nuoljas topp för att undersöka om teorierna stämmer i verkligheten. Redan från början stod det klart att en dag med 5-7 plusgrader följt av en natt med åtskilliga minusgrader inte är optimalt om man skall ta sig fram på skidor. Berget var minst sagt isigt. Väl uppe på toppen fick vi genomföra en lavinövning som gick ut på att söka och lokalisera en nödställd med hjälp av transceiver och lavinsond. Vi fick även gräva ut en snöprofil i vilken vi undersökte olika lager av snö som fallit under vintern.
Eleverna tränar på att lokalisera en person som blivit begravd i snön av en lavin.
Förevisning av de lager av snö som snötäcket består av. Identifiering av svaga lager är en förutsättning för att kunna förutsäga laviner.
Genom att studera snön genom lupp kan man se vilken typ av snökristaller just det lagret består av.
Fjärde och femte dagen avhandlades fler väderskeenden så som hur moln och nederbörd påverkas av terrängen. Vi tittade även på vädermodellernas förmåga att hantera bergig terräng.
Hela kursveckan hade vi relativt sett bra väder. I princip uppehållsväder och bara en dag med lite friskare vindar. Inte helt optimalt om man till fullo skall få en realistisk bild av vintervädret till fjälls. Men bara att få se hur stora skillnader det är i snömängden på marken på relativt korta avstånd blev en tankeväckare för många. Abisko ligger nämligen i en nederbördsskugga där man fläckvis kunde skymta marken, medan Katterjokk 3 mil bort hade hela 180 cm djup snö.
Det var ett glatt, nöjt och till och med lite solbränt gäng som begav sig hemåt på fredagen med ryggsäckar fulla med ny kunskap om vädret och dess utmaningar i denna komplexa miljö.
/Helena och PeO (elev och lärare på kursen)
