Det är alltid glädjande och få höra att vi lyckats med vårt uppdrag och att vi gjort skillnad.... Denna gången genomförde vi på kort varsel en transport av polarforskare från Grönland.
Ulf Hedman från Polarforskningssekretariatet skriver i sitt mail:
”Jag sitter nu i planet halvvägs mellan Söndre Strömfjord och Arlanda. 29 lyckliga själar på väg hem!
Detta hade inte varit möjligt utan Er insats. Efter vår forskningsexpedition Petermann 2015, ett samarbete mellan Svenska Polarforskningssekretariatet och National Science Foundation i USA, NSF som arbetat på nordvästra Grönland i Nares Strait och närmare bestämt Petermann Fjord. Bas för expeditionen har den svenska isbrytaren Oden varit. Expeditionen startade på riktigt den 28 juli då halva gruppen vi flögs med Air National Guard (ANG) och en skid-försedd Hercules från Söndre Strömfjord upp till Thule där Oden väntade. Den 29:e juli flögs resterande personal och utrustning upp och Oden avgick mot Petermann Fjorden och ca 30 dagars forskningsarbete + 6 dagar för resan upp samt ner. Forskningen har kretsat kring hur den Grönländska inlandsisen dragit sig tillbaka is syfte om att skaffa kunskap om hur klimatförändringarna kan komma att påverka isen och de effekter en ökad avsmältning då kan få.
Väl åter i Thule morgonen den 2 augusti skulle en C-17 lyfta ut första halvan av forskargruppen och den 3 augusti skulle pågående fartygsbesättning komma upp och avgående besättning resa ner till Söndre Strömfjord för att den 3:e resp. 4:e augusti flygas hem till Europa med Greenland Air reguljärflyg resp for de amerikanska forskarna C-17 till New York.
Det som skapade förvirring och tidspress vara att när C-17 skulle lyfta den 2:e som fick man ett fel i navigationsdatorn som gjorde att man inte kunde flyga. Reservdel letades men inget besked om när och om man kunde flyga fanns. Ytterligare press sattes av det faktum Att Thule Air Base planerat att hålla stängt 4 till den 9 september. För det amerikanska programmet så var de planerade flygningarna slutet på forskningssäsongen så flygningarna var fulla med personal och utrustning. En krydda var också att det inte fanns några platser på flygen från Grönland förrän kommande torsdag då det öppnade med några få platser hos Air Greenland. Stor risk att 80 personer skulle bli sittande i mer än en vecka med andra ord!
När vi insåg att detta inte skulle bli bra krävdes lite snabba manövrer för att lösa detta. Ingen information fanns att få från ANG. Vi började då sondera från svensk sida om stöd från flygvapnet som hjälpt oss många gånger förut eller möjligen en kommersiell charterlösning.
Lyckligtvis fick vi omedelbar och positiv respons från F7 Transport- och Specialflygenheten och vi började planera en operation för att hjälpa NSF och ANG att lösa upp situationen. Planeringen gick fort och med gemensamma krafter så lyckades vi få ett landningsgodkännande för Thule Air Base på bara ett antal timmar och det hela kunde dras igång. Tack vare den svenska Hercules planet kunde alla forskare tas hem och få bort en veckas obekväm väntan och kostnad och det amerikanska programmet kunde lyfta ut all personal och utrustning från Thule. Utan detta hade man haft ett stort problem med utrustning som står fast i Thule eftersom deras stöd från ANG var slut för säsongen. Med stor förundran såg den amerikanska sidan hur vi på en dag skapade en flyglösning, gjorde en historisk snabb Diplomatic Clarence och fick fram ett sk. ”Alan No.” redan innan vi hade flygets Tailmark och Callsign!
Med andra ord tack för detta ovärderliga stöd!
Jag hoppas vi i framtiden får anledning att tillsammans planera och genomföra fler samarbeten såsom vi gjort under tidigare år tex. , 2005 i flygningarna till Arktiska Kanada och Alaska 2005, till Antarktis 2006 eller när ni räddade det stora internationella borrprojektet på Nordpolen 2004.
Ett stort och hjärtligt tack!”
Återigen en stolt flygchef för Tp84/C-130 Hercules.
Per Carlemalm
