Så här mellan två av våra traditionella storhelger, jul och nyår, känns det naturligt för mig att reflektera lite över den verksamhet jag har förmånen att företräda. Utan att rada upp exempel på vad vi presterat under 2012 så kan jag konstatera att vi kan vara tillfreds och känna oss nöjda. Jo då, jag vet att utmaningarna är många och jag försöker inte blunda för dem eller sticka huvudet i sanden. För er som är verksamma i Flygvapnet, oavsett var, ägna gärna några minuter åt att blicka tillbaka på det år som snart är till ända. Jag är övertygad om att ni, som jag, kan hitta mycket att glädja er åt och som ni kan vara stolta över.
När jag själv ser tillbaka och funderar kring ”vad vi gör och hur det går” konstaterar jag att vi som organisation, som flygstridskrafterna eller som Flygvapnet, i många sammanhang blir uppmärksammade i positiv bemärkelse. Jag möter denna uppmärksamhet här hemma och jag möter den inte minst när jag träffar mina utländska motsvarigheter. Detta tar sig bland annat i uttryck som beundran över det vi presterar samt en nyfikenhet och kanske lite förvåning över att vi ”klarar så mycket med så lite”. Vi har generellt sett ett gott rykte och vi nämns i många sammanhang som det goda exemplet. Exemplet på hur man vill se det egna flygvapnet utvecklas och exemplet som andra borde titta närmare på och ta efter.
Om det jag skriver stämmer, vilket jag hävdar att det gör, vad är det då som gör att vi är intressanta? Vad är det som gör att vi uppfattas som en relevant och trovärdig partner? Har du reflekterat över det? Jag gör det relativt ofta eftersom jag anser att det är en viktig källa dels att hämta inspiration ur och dels att hämta underlag ur till vår fortsatta utveckling.
Allmän betraktelse
I en direkt jämförelse med andra flygvapen sticker vi ut avseende relationen mellan antalet anställda och den verksamhet vi bedriver. I FMORG 13 består flygstridskrafterna av 3950 befattningar. Där ingår all personal; officerare, specialistofficerare, anställda soldater och civila. Ser jag idag till det faktiska antalet anställda är vi färre än 3200 där huvuddelen av vakanserna utgörs av de soldater vi ännu inte anställt, flygtekniker, helikopterpiloter och personal vid stridsflygdivisionernas planeringsfunktion, MSEt (Mission Support Element). Sett till de uppgifter vi löser över tiden, såväl inom ramen för insats- som produktionsorganisationen samt de uppkomna insatser vi genomför så kan man konstatera att vi har hög uteffekt. Lägg därtill den bredd av uppgifter vi är kapabla att lösa och bilden av det effektiva flygvapnet blir än tydligare.
Det finns dock en annan sida av myntet och den handlar om numerärer och uthållighet. Vi klarar många typer av uppgifter och vi löser många av dom, men våra resurser är ändliga. På vissa områden och under vissa förutsättningar är de snabbt ändliga, det måste vi vara ärliga att säga. Det är också uppenbart att vardagen för oss anställda, oavsett var vi verkar i organisationen, har en helt annan prägel idag än tidigare. Trycket och tempot är högre, jag vet det.
Vad är det då som gör att vi är effektiva? Det är, som ofta, flera samverkande faktorer. En faktor är att vi i relativa termer är ett litet land, med begränsade resurser. Det innebär i sig att vi över tiden, med naturlighet har sökt de smarta och effektiva lösningarna. Vi har tidigare än många andra länder tvingats hantera utfallen av flera större neddragningar, påkallade av krympande ekonomi. En annan faktor är den valda nationella säkerhetspolitiska lösningen i kombination med en stark och högteknologisk militärindustriell bas som har möjliggjort en hög materiell nivå. Detta är exempel på faktorer som utgjort förutsättningarna för vår utveckling och som i många stycken tvingat oss att tänka kreativt och att ta nödvändiga initiativ.
Personalen – Människorna
Vi hade aldrig varit där vi är om det inte var för människorna i systemet. Det finns en enorm drivkraft och en aldrig sinande ambition att i alla lägen göra sitt bästa för att lösa givna uppgifter. Var den drivkraften kommer ifrån och hur den utvecklas över tiden finns det flera förklaringar till. Jag påstår att det i generella termer börjar med miljön och samhället vi växer upp i, där tryggheten borgar för en positiv start. Det svenska kynnet spelar också in dvs att vi alltid vill göra ett bra jobb, vi är lojala och pålitliga.
Vårt sätt att utbilda vår personal och på det sätt vi tar hand om och relaterar till varandra skapar en stark känsla av tillhörighet. Den är nödvändig för att klara av det jobb vi tränar och övar för. Detta finns med i vårt medvetande och bidrar till hur vi formas.
Jag har under mina tjänstgöringsperioder och besök utomlands sett och upplevt hur vi som individer ur vårt kollektiv fungerar i andra miljöer än den egna, här hemma. Jag konstaterar att vi har en utpräglad förmåga att anpassa oss, oavsett verksamhet eller miljö. Vi är flexibla. Inställningen att alltid göra sitt bästa, att leverera det som är möjligt, att inte lova mer än vad vi kan hålla gör oss trovärdiga och uppskattade. Det är också naturligt för oss att ta initiativ där vi verkar. Detta gör vi oavsett om det krävs av oss inom ramen för givna uppgifter och ansvar eller inte. Uppfattar vi att en arbetsinsats krävs, genomför vi den. Vi är handlingskraftiga.
Jag vågar också påstå att vårt sätt att leda bidrar till att skapa de vi är och hur vi uppfattas. Det är en självklarhet att tidigt i karriären ges ett stort ansvar, det gäller oavsett var vi jobbar. Det handlar om ansvar för höga materiella värden och det handlar till syvende och sist om ansvaret för andra människors liv där ett ömsesidigt förtroende utgör grundfundamentet. Den ”icke-dömande” kultur som utvecklats i Flygvapnet är en förutsättning för god personlig utveckling. Att arbeta i en miljö det är accepterat att människor gör fel skapar ett mod att våga pröva och att utmana sig själv till att prestera än bättre. Detta utan att för den skull kompromissa vad gäller säkerheten. Jag är helt övertygad om att detta samverkar till att skapa goda förutsättningar för hur vi utvecklas, som individer och som kollektiv.
Ett ”Moderflygvapen”
Flygvapnet är ett sammanhängande system, en helhet. När jag skriver så kan tanken ledas till bilden av Flygvapnets system-av-system (hårdvaran), men det inte det jag syftar på, även om det i sig är intressant och unikt. Jag syftar på organisationen som sådan, den verksamhet vi bedriver och det sätt vi gör det på. Vi har valt att kalla detta för ett ”Moderflygvapen” vilket bygger på följande grundläggande faktorer:
- Vi har förmåga att reproducera oss själva dvs att utbilda all vår personal (grundutbildning och fortsatt utbildning)
- Vi har förmåga att lösa många olika typer av uppgifter, dvs en stor förmågebredd.
- Vi har förmåga att operera, underhålla och utveckla våra materielsystem.
- Vi har förmåga att stödja andra flygvapen såväl operativt som utbildningsmässigt.
Det finns flera faktorer som präglar oss som organisation och individer. Man kan nämna den flygoperativa verksamheten som sådan, dess komplexa natur vilken vi har att hantera. De ingående högteknologiska materielsystemen är en annan faktor. Jag väljer att stanna där just nu. Jag gör inte anspråk på att vara heltäckande med dessa korta reflektioner. Se det som några nedslag att fundera kring, kritiskt ifrågasätta och förhoppnings att kunna glädja er åt.
Med tillönskan om ett riktigt Gott Nytt År. Väl mött 2013!
Micael Bydén/FVI
