Väckarklockan ringer ilsket klockan 05.00 en fredag. Det kunde varit vilken fredagsmorgon som helst, om än med något tidigare väckning än vanligt. Det här är dock ingen vanlig fredagsmorgon och jag ska inte åka till jobbet på Såtenäs. Nej! Idag ska jag på uppdrag i Afghanistan med SAE C-130.
Arbetsdagen börjar klockan 06.30 med MSE-briefing, rutiner för Personal Recovery och hur man förväntas hantera sitt vapen på de olika baserna vi ska till idag, ska magasinet var i eller ur. Därefter skiljs besättningen åt för funktionsvisa förberedelser. Någon timme innan start, som är satt till klockan 08.30 går jag ut till flygplanet tillsammans med lastmästarna och två flygbasjägare ur flygsäkringsstyrkan för att göra de sista förberedelserna och förbereda flygplanet för last och passagerare som kommer någon gång strax efter klockan åtta. Flygsäkringsstyrkan som är en ny bekantskap för mig har till huvuduppgift att bevaka flygplanet när vi står på marken och vid uppdragen är det alltid minst två med.
Piloterna, flygmaskinisten och TSO kommer ut runt åtta och börjar förbereda sig. Lasten körs fram och lastmästarna ser till att paletterna kommer ombord och säkras efter alla konstens regler. Passagerarna på första rutten är en handfull amerikanska soldater och några civila Contractors.
Klockan 08.30 startar vi från Mazar e Sharif för flygning till dagens första destination som är Kabul. Några av soldaterna och några Contractors kliver av i Kabul, medan ett fåtal stannar kvar vid flygplanet och sträcker lite på benen, de skall tydligen vidare till nästa resmål. Det stiger också på några nya amerikanska soldater och soladater från blandade nationer samt ytterligare ett antal civila Contractors. Av de tre paletter med gods vi lastade i Mazar e Sharif återstår nu bara den med passagerarnas packning.
Efter en knapp timme på marken i Kabul startar vi mot Kandahar, som är dagens längsta flygning. Resan går utmärkt och vi landar på utsatt tid som planerat. Efter vi lämnat av passagerarna och lastat av paletten med deras packning är det dags att äta den medhavda lunchen. Den intas snabbt och lätt i cargot i flygplanet. Samtidigt som vi äter lunch väntar vi på tankbilen, en väntan som visar sig bli lång. Allt är beställt i vederbörlig ISAF-ordning, lasten och passagerarna på väg, men var är den beställda tankbilen? Det visar sig att flygplatspersonalen på Kandahar har rört ihop det hela och letar efter ett flygplan med ett annat nummer på fenan än vårt. Det hela reds dock ut, men det är irriterande att stå på marken onödigt länge i det här landet där det faktiskt kan finnas ett reellt hot. Med 45 minuters försening kan vi starta från Kandahar mot Kabul igen.
Vi landar i Kabul och lastar av det vi hade ombord. En tysk från Air Ops på basen kommer fram och berättar att en av de passagerare vi skulle tagit ombord i Kabul har tagit ett tidigare flyg och således inte kommer att flyga med oss på dagens sista sträcka tillbaka till Mazar e Sharif. I Kabul måste vi lasta av paletten med passagerarnas packning för att lasta på en bil, därefter lastar vi paletten med packning igen.
En lång dag med flygning i Afghanistan är nästan slut när vi landar i Mazar e Sharif igen runt klockan 16.30. Flygteknikerna tar hand om flygmaskinen och för besättningen är det debriefing med MSE och eftersnack sinsemellan. Flygsäkringsstyrkan lastar av sin materiel och kör tillbaka den till sin container. Efter en halvtimmes efterredelser är dagen till ända. Imorgon lördag är det flygfritt och således en dag där personalen kan ägna sig återhämtning, fysisk träning, eller vad man nu vill göra.
Jag vill avslutningsvis här och nu tacka personalen i SAE C-130 som gav mig möjligheten att följa med under flera uppdrag. Jag har fått möjligheten att uppleva och dela lite av SAE C-130:s vardag och är mäkta imponerad av det arbete man gör i 40 graders värme i en krigszon.
Henrik Gebhardt
Informationschef, F 7
