En vacker stilstudie av J 34 Hawker Hunter, enligt de flestas bedömning Flygvapnets vackraste flygplan någonsin. Flygplanet infriade talesättet att vackra flygplan flyger bra.
I en nyhetsutsändning från TT sommaren 1955 meddelades nyheten att Sverige och Flygvapnet köpt två flottiljer Hawker Hunter från Storbritannien. 120 flygplan på ett bräde! Med beteckningen J 34 skulle det nya jaktflygplanet överbrygga klyftan mellan J 29 Tunnan och J 35 Draken. Hawker Hunter, av många ansett som Flygvapnets genom tiderna vackraste flygplan, var ursprungligen avsett för försvaret och Stockholm och tilldelades följaktligen F 8 i Barkarby och F 18 i Tullinge. Pilot vid första leveransen var sedermera flygvapenchefen Dick Stenberg.
J 34 var en Hawker Hunter Mk.4. med Avonmotor utan efterbrännkammare. Stigförmågan lämnade mycket i övrigt att önska; de sovjetiska bombflygplanen som jaktflyget på Stockholmsflottiljerna hade att bekämpa, hade säkert hunnit att både fälla sina bomber och anträda återfärden innan Huntrarna hunnit upp på höjd för att ta upp jakten. För att förbättra stigprestanda gjordes på FC försök att utrusta typen med efterbrännkammare.
J 34 var mycket omtyckt av piloterna, men mindre av teknikerna som hade svårt att förlika sig med brittiska konstruktionslösningar.
F 9 på Säve utanför Göteborg svarade under många år för luftförsvaret av västra Sverige. J 34 Hawker Hunter blev ett välkommet tillskott under 1960-talet.
När J 35 Draken kom i tjänst var de östra flottiljerna F 13 i Norrköping, F 16 i Uppsala och F 18 de första att få typen. Därmed ägde en kraftig förstärkning av Stockholmsförsvaret rum, tack vare Drakens enastående stigförmåga. J 34:orna förflyttades bakåt i landet, till flottiljerna F 9 i Göteborg och F 10 i Ängelholm. Beväpningen som ursprungligen var automatkanoner, utökades med Robot 24 Sidewinder.
J 34 kom att utrustas med IR-målsökande Rb 24 Sidewinder. J 34 var också utrustad med avståndsmätare som mätte avståndet till målet, något som underlättade siktningen.
I början på 1969 var det slutfluget. Närmare bestämt vid en flyguppvisning på F 9 den 11 februari 1969. Därefter gick de återstående flygplanen till skroten. Sju räddades dock från Skrot-Pelle och fann vägen till England där de renoverades och återställdes i flygande skick. Några levererades till Schweiz.
Sic Transit Gloria Mundi!
Sic Transit Gloria Mundi! Flygvapnets vackraste flygplan genom tiderna slutade sina dagar på skroten, utom sju som flög vidare i olika skepnader.
Text: Lennart Berns
Foto via Svensk Flyghistorisk Förening
