Natten börjar övergå i tidig morgon och solen har nyss gått upp över horisonten och börjar försiktigt värma upp den kyliga morgonluften. Det är tyst och vindstilla ute på plattan där Gripenplanen står uppradade. Vi går varvet runt våra tilldelade flygplan för att inspekterar dem och kontrollerar att vår vapenlast hänger på plats. Allt ser bra ut och vi lämnar plattan för att gå in i linjehuset där vi ska sitta och vänta på att få en order. Vi försöker sätta oss tillrätta så bra det går med utrustningen på sig och pratar igenom punkter som rör flygsäkerhet en extra gång, sedan tystnar det allt mer och alla går igenom rutiner i sitt huvud.
Alla vapen på plats. Kärran väntar på startorder.
Klockan går långsamt och tankarna börjar vandra iväg till annat när det plötsligt knäpper till i radion och vi får ”högsta motor”. Sinnena skärps direkt och pulsen höjs medan vi skyndar oss ut till våra flygplan. Det blir ett nästan kusligt vinande ljud i uppstarten av motorerna som hörs över den tidigare så tysta flottiljen. Samtliga i fyrgruppen anmäler sig redo och vi får order att starta österut. Ljudet från våra jetmotorer när vi startar med full efterbrännkammare får luften att vibrera och det låter som att helvetet brakat lös. Hjulen lättar från backen, fälls in och farten accelererar allt mer medan vi stiger ut mot öst. Marken rör sig fort under oss och det tar inte många minuter att ta sig ut till Östersjön från Såtenäs.
Fyrgrupp Jas 39 Gripen på väg att möta fientligt flyg över Östersjön.
När vi närmar oss vårt stridsområde meddelar stridsledarna vart fientligt flyg befinner sig och jag öppnar upp radarn och lyckas få låst på ett fientligt flyg direkt. Avståndet är fortfarande långt så jag håller igen med att avfyra en av mina robotar och avvaktar för att se hur motståndaren beter sig. De fortsätter att närma sig oss och jag hör över radion hur en annan i gruppen som befinner sig längre fram meddelar ”Fox 3” när dennes jaktrobot går iväg. Jag ser hur motståndaren försöker manövrera undan men utan resultat, roboten tar och jag kan gå vidare till nästa fientliga flyg. Min gruppkamrat som nyss sköt vänder bakåt för att samla djup inom gruppen och inte komma för långt in bland de fientliga flygen vilket nu gör att jag ligger i täten. Det känns som vi har kontroll på läget vart de fientliga flygen befinner sig. Över radion hör jag hur stridsledaren, som också kontrollerar striden från marken med hjälp av radar, meddelar ”pop up group” vilket betyder att fientligt flyg plötsligt har dykt upp på radarn inom ett farligt avstånd. Denne ligger till höger om mig och jag svänger snabbt emot och låser på radarn och skjuter iväg min jaktrobot, ”Fox 3” meddelar jag.
Jaktuppdrag i inledningen av FVÖ18.
På mina skärmar i flygplanet ser jag hur den rusar fram mot målet som försöker svänga undan samtidigt som även jag svänger undan för att inte komma för nära dennes eventuella robot. Jag väntar spänt på att min robotsymbol ska nå fram till målet och ser hur sekunderna räknar ner från tid till träff, 5,4,3,2,1 och där är roboten framme och jag meddelar ”time out” och stridsledaren meddelar att även hen ser detta som en träff. Det känns väldigt skönt att den första avfyrade roboten under övningen träffar sitt mål. Vår grupp bekämpar ytterligare 4 mål under detta anfall vilket får motståndaren att stanna upp i sin framryckning för denna stund. Vi ligger kvar och bevakar luften tills vi måste gå hem på grund av bränsle och blir då avbytta av annat förband. På hemvägen längtar jag till nästa startorder för att få återvända till stridsområdet.
”Pinky”
72.stridsflygdivisionen
Inky, Pinky, Blinky och Clyde är de fyra spökena i Pacman. Det är också de tillfälliga callsignen hos de fyra yngsta individerna på 72. stridsflygdivisionen, vars förbandssymbol är ett spöke.
