Under perioden 22 maj till 2 juni arrangerar Sverige, Finland och Norge en internationell flygövning, där Finland är övningsledare och ansvarig för övningen. Övningen kallas Arctic Challenge Exercise 2017, ACE 17. Foto: Erik Strömbom
Flygunderhållet inför en större utlandsövning börjar ett antal månader före övningen. Tidigt i planeringsfasen identifieras vad som ska göras under övningen, och vad för materiel som behövs för detta. Dessutom skapar vi ofta egna målsättningar inom kompaniet för att utveckla oss vid alla tillgängliga tillfällen. Listor för materiel behöver tas fram. När det gäller verktyg och övrig underhållsutrustning har kompaniet färdiga listor från tidigare övningar att utgå ifrån. Dessa får sedan gås igenom och anpassas efter vad som skall göras på den aktuella övningen. Utbytesenheter och reservdelar till flygplanen behöver beställas i god tid för att få med det vi behöver. Även här finns det erfarenhetsbaserade listor att utgå ifrån, men de behöver alltid gås igenom och anpassas efter vad som ska göras på övningen. De behöver även uppdateras efter aktuella föreskrifter som styr flygplanens konfiguration, hård- och mjukvarumässigt.
Övningen bedrivs från tre olika flygbaser och tre länder ? Norrbottens flygflottilj i Luleå, Bodö flygbas (Bodø hovedflystasjon) i Norge samt Lapplands flygflottilj (Lapin lennosto) i Rovaniemi Finland. Huvudbas för övningen är Bodö. Foto: Erik Strömbom
Ett par månader före övningens genomförande behöver vi ta ut vilka flygplanindivider som skall med. Vi tar även ut ett eller två reservflygplan. Här får man ta hänsyn till tillgängliga flygplans drifttider och kommande underhållsbehov. Numera har flygunderhållskompaniet en viktigare del i rekognosering på aktuell bas där insatsen/övningen ska genomföras. Vi har många olika specialistförgreningar inom kompaniet som har tidig och självklar roll i planeringen.
ACE17 genomförs för tredje gången inom ramen för det nordiska samarbetet och det Cross border-avtal som finns mellan länderna. Foto: Erik Strömbom
När vi väl är iväg på övningen vill vi inte binda upp resurser till större planerade underhållsåtgärder. Detta gör vi effektivare på hemmaplan. Däremot skall vi kunna ta hand om allt felutfall som dyker upp under övningen. Vissa av flygplanen som tas ut till övningen kan behöva flygas fram till underhållsintervall, och underhållas före övningen, vissa kan redan ligga bra till efter genomfört underhåll, och kan då behöva hållas tillbaka i driften för att ha drifttid tillgänglig. Här behöver vi veta hur mycket som skall flygas i övningen för att kunna planera hur många flygtimmar som ska finnas tillgängliga per flygplan. Samtidigt skall vi utrusta flygplanen med rätt RCE (Role Change Equipment) som krävs för uppdragen i övningen. Detta är utrustning som inte alltid är monterad i alla flygplan, och därför behöver prioriteras beroende på uppgifter. Allt detta sker utspritt under ett par månaders tid, samtidigt med flygunderhållskompaniets ordinarie verksamhet.
Foto: Erik Strömbom
Ett par veckor före övningen intensifieras arbetet, och då kraftsamlas kompaniets resurser för att få flygplanen klara. Då avbryts vanligtvis den ordinarie produktionsflygningen. Under samma period har vi även mycket att göra med att packa all materiel som skall med. Även det sker normalt med kompaniets egna resurser, och kräver mycket tid för att bli bra.
Foto: Erik Strömbom
När det väl är dags för ombasering skall allt vara klart för att skicka flygplanen. Detta sker ofta i omgångar, med den begränsade personalstyrka som är kvar på hemmaplan. Ibland även med inlånade resurser från grannkompaniet. När flygplanen lättat kan den hemmavarande personalen pusta ut, och den övade personalen kan fokusera på att hålla en hög tillgänglighet under övningen. Normalt sker det med en hög motivation för att ge vår stridsflygsdivision optimala förutsättningar att prestera och leverera luftoperativ effekt i ett större sammanhang.
Kapten Mattias Persson, servicechef vid 22:a flygunderhållskompaniet.
