Nedan följer information om ”Forum för anhöriga till omkomna i försvarets flygtjänst” författat av pensionerade flygvapengeneralen Bert Stenfeldt.
// Mats Helgesson
Gruppen ”Forum för anhöriga till omkomna i försvarets flygtjänst”, som bildades för drygt ett år sedan, hade ett första möte fredagen den 12 till söndagen den 14 september, 2015 på F 7, Såtenäs. Flygvapenchefen general Micael Bydén och C F 7 överste Michael Cherinet hedrade mötet genom att delta på fredagen och huvuddelen av lördagen. Mötet hade samlat ett femtiotal anhöriga samt stödpersoner. Sveriges Veteranförbund bidrog ekonomiskt till mötet och deltog med generalsekreteraren Anders Ramnerup. Årets möte kommer äga rum 9-11 september på F7.
Initiativtagare till gruppen är Marianne Reuterdahl Hernblad, Linda Wahlund och Catharina Theisen. Dessa tre, liksom flera andra, har efter det att deras make, sambo omkom i flygtjänst, levt i ett trauma genom att de saknat kunnigt stöd och ansvarstagande från Flygvapnet. Gruppen har idag ett hundratal anhöriga och stödmedlemmar.
Livsöden skiftar! Att 20 år gammal genom flyghaveri mista sin make två dagar efter bröllopet! En make som inte återfinns! En oljefläck på vattnet vittnar om haveriet. Att inte få delta i letandet. Att inte få svar på frågor om haveriet. Att efter flera år av frågor få ett begränsat svar om haveriet och om att ärendet är avslutat för Flygvapnets del! Att ”ständigt” inbilla sig och tro att ”han kanske sköt ut sig och överlevde och kommer tillbaka en dag”! Att inte ha en grav att gå till! Att först nu, under mötet på F 7 få läsa hela haveriutredningen tillsammans med sakkunniga stödpersoner. Att först nu, 54 år efter haveriet få veta, läsa att flera och noggranna eftersökningar genomförts av Flygvapnet. Att först nu få se en fullständig och bra haveriutredning. Men varför först nu?
Här följer några citat av deltagarnas många uttalanden i samband med mötets avslutning på söndagseftermiddagen: ”Många frågetecken uträtades denna helg”, ”har fått lufta sådant som gjort ont så länge”, ”i vänskapens och minnenas tecken”, ” vi är hedrade av att Flygvapenchefen och C F 7 ställde upp för oss”, ”nu kanske jag kan sluta att hoppas”, ”nu känns det som om cirkeln är sluten”!
Det är många och gripande öden som berättas av änkor, barn, barnbarn och andra anhöriga till de kamrater som har omkommit i försvarets flygtjänst.
Sammankomsten ”för anhöriga till omkomna i försvarets flygtjänst” började på fredag kväll med kontakter och middag. Själva mötet startade under lördag förmiddag och genomfördes i Gripencentrum.
Flygvapenchefen Micael Bydén inledde mötet med en kort redovisning av Flygvapnet, FV idag. Det kändes relevant mot bakgrund av att de flesta närvarande förlorade sina anhöriga då FV var betydligt större än idag.
Tyngdpunkten av Flygvapenchefens, FVC presentation ägnades åt hans erfarenheter från Rydhaveriet den 11 september 2007 samt från bärgningen av Furir Stig Carlssons kvarlevor tidigare i år. FVC inledde dock med sina personliga reflektioner kring förlusten av en anhörig, med reservationen, ”så långt det nu är möjligt för mig som personligen varit förskonad från denna upplevelse”. Att leda i kris och att hantera människor i kris, vilka förlorat en anhörig, belyste FVC. Han framhöll också att det är uppenbart att vi idag, 2014 vet mer om vad människor i kris behöver och att vi har helt andra verktyg och resurser än vad som var fallet tidigare. Han betonade dock att kamrater och kollegor har genom alla tider gjort sitt bästa för att hjälpa och stödja. Han fortsatte med att ”det är en naturlig del av kamratskapet i FV och dess själ, det är uppenbart att alla de som offrat sitt liv i flygtjänsten, alla de vars namn finns återgivet på väggen i FV Minneshall, har präglat vår verksamhet och vår anda mer än vad vi kanske förstår”.
Flygvapenchefen Micael Bydén informerade också om Göran Jacobssons nya bok. Förordet av Flygvapenchefen.
Göran Jacobssons nya bok med berättelser av anhöriga
Boken baseras på en rad berättelser från anhöriga till de vi förlorat. Titeln på boken är ”Minnen av dem som aldrig kan glömmas”. Göran Jacobsson, som är mycket intresserad av flyg i allmänhet och människorna i de flygande systemen i synnerhet, har skrivit flera böcker bland annat boken ”Fältflygare”. Berättelserna i den nya boken är personliga och mycket gripande.
Flygvapenchefen uttryckte sin tacksamhet för initiativet till ”Forum för anhöriga till omkomna i försvarets flygtjänst”. Det stod klart för honom att det fanns ett behov av detta redan då han hörde talas om detta förra året. Han betonade att mötet nu bekräftar intrycket. Flygvapenchefen uttryckte en förhoppning om att detta var ett första möte som kommer att följas av flera. Om det blir så kommer han att verka för att FM ger fortsatt stöd för ett genomförande, gärna tillsammans med Veteranförbundet likt denna gång. Flygvapenchefen slutade med ett tack till alla inblandade för ett viktigt och trevligt evenemang.
Eftermiddagen inleddes med att jag, Bert Stenfeldt tidigare chef för Flygstaben och för Första Flygeskadern, berättade om mina tidiga kontakter med ”Forum för anhöriga till omkomna i försvarets flygtjänst”. Att jag då beklagat och bett om ursäkt för att vi chefer i Flygvapnet på olika nivåer, inte observerat behovet av stöd för anhöriga till omkomna i flygtjänsten. Detta upprepade jag nu inför de anhöriga. Initiativet att bilda gruppen ”Anhöriga till omkomna i försvarets flygtjänst” är bra och borde ha gjorts för 50 år sedan, anser jag.
För att ge en ”bild” av hur vi arbetade i Flygvapnet och kanske få de anhöriga att minnas hur det var då deras omkomna anhöriga var i flygtjänst berättade jag om vad det var som fick oss unga pojkar/män, i tusental att söka till Flygvapnet under 40-, 50- och i början av 60-talet. Vidare hur det var att verka i Flygvapnet – krav på disciplin, kunskap, skicklighet, professionalism. Hur vi kände ansvar och betydelse av våra insatser, präglade av flygvapenandan, förtroende och engagemang, idrott och glädje, det starka kamratskapet, att lita på varandra inom besättningen och besättningar emellan. Därefter berättade jag, knutet till de närvarande anhöriga, om helikopterförbanden, våra mest erfarna och skickliga besättningsmän som genom sina insatser räddade i snitt 100 nödställda personer per år. Jag berättade om spaningsflygförbanden med exempel från företag i södra Östersjön som krävde största skicklighet, mod och moral och som gav ovärderliga underrättelser, om jaktflygförbanden som nådde synnerligen goda resultat i incidentberedskapen, om attackflygförbanden som genom sina övningar visade på kompetens och kapacitet. Sammanfattat så skapade våra flygförband respekt i omvärlden och var därigenom fredsbevarande samt bistod det civila samhället i nödlägen genom humanitära insatser. Jag berörde även övriga funktioner i FV.
Avslutningsvis kommenterade jag de artiklar som förekommit i kvällspressen med rubriker som ”Pilotdöden …” och ”600 piloter döda …”. En analys visar på hur utvecklingen i vår omvärld, andra världskriget och Kalla Kriget, ställde krav på en snabb och gigantisk uppbyggnad av Flygvapnet, bl.a. utbildning av nya piloter, och i kombination med skarp verksamhet, hindra kränkningar. Tillräckligt med kompetent personel saknades varför flygsäkerheten inte fick nödvändig prioritet. 1946 påbörjades emellertid successivt åtgärder för en bättre flygsäkerhet – organisatoriska, verksamhetsanknutna och ledarskapsutbildning. En tung och långsam process. Det tog 15 år att halvera antalet omkomna per 100 000 flygtimmar. Under 70- och 80- talen sjönk antalet omkomna snabbt och har därefter hållit sig omkring en (1), eller mindre, per 100 000 flygtimmar. Det finns således viss förklaring till de många haverierna och det vidtogs successivt åtgärder som ledde till väsentliga förbättringar.
Göran Jacobsson berättade att han tillsammans med Alf Ingesson Thoor och Roland Lux skriver på en bok om haverierna i Flygvapnet under Kalla Kriget. I det arbetet har samtliga haverirapporter skannats och används som material till den kommande boken. Som information berättade Göran om hur många piloter och besättningsmän som omkommit samt lite om Flygvapnets flygsäkerhetsarbete genom åren.
Alf Ingesson Thoor, FV-pilot, officer, flygpsykolog och krishanterare, berättade om krishjälp och långsiktigt stöd till anhöriga för levnad – inte endast överlevnad. Han talade om det psykiska traumats process. Alf Ingesson Thoor berättade även om sitt arbete i Thailand efter tsunamin.
Flygläkaren Ulf Nylöf berättade om sin tid som läkare, pilot och helikopterförare. Ett spirituellt och lättsamt föredrag.
Dagen avslutades med gemensam middag då allvarliga samtal blandades med lättsamma.
Dag tre ägnades åt enskilda/gruppvis samtal där de anhöriga tillsammans med stödpersonerna gick igenom respektive anhörigs haveri/haverirapport i detalj. Dessa samtal var en unik behållning av mötet. Parallellt med detta informerade piloterna Micael Nilsson och Bosse Ulriksson om JAS 39 och visade dess simulatorer.
Efter lunchen genomfördes besök i Swedish Air Force Historic Flight hangarer med möjlighet att se de flygplantyper som fanns i Flygvapnet under Kalla Kriget.
I samband med avskedet från F 7 framfördes tack från anhöriga som ansåg att mötet hade nått upp till förväntningarna och mer än det – ”att det skulle bli så bra blev ändå en överraskning. Det var värdefullt för oss alla att få träffa varandra och utbyta tankar, erfarenheter och minnen”. För oss stödpersoner som varit verksamma i Flygvapnet var det känslosamt att möta alla dessa anhöriga, till våra omkomna kamrater, som utan förskyllan har burit en mycket ”tung ryggsäck” under en stor del av sina liv.
De som önskar delta i gruppen ”Forum för anhöriga till omkomna i försvarets flygtjänst” kan kontakta Marianne Reuterdahl Hernblad. De som önskar Göran Jacobssons bok ”Minnen av dem som aldrig kan glömmas” kan beställa den genom hernblad@tyfonmail.se. Boken innehåller gripande berättelser från tiden i Flygvapnet. Det är väldigt starkt av dem som skrivit om sina innersta tankar. Det är märkbart hur varje berättelse, mitt i sorg och saknad, ”talar” om glädjen över jobbet och flygningen. Det är något att ta till vara.
För stödpersonerna
Bert Stenfeldt
